• bubbelmaja

    Hur bemöta kommentarer från mitt barn om annorlunda utseende?

    Den senaste tiden har vår pojke, snart 3 år, börjat lägga märkte till barn som av en eller annan anledning ser lite annorlunda ut. Han är ju som sagt liten, men pratar väldigt bra och frågar ju mig om det han ser, kommenterar sin omgivning. Så nu börjar man ställas inför nya situationer. Vi var på badet tex och såg en pojke som jag tror hade bland annat vattenskalle (om det heter så, hoppas jag inte trampar någon på tårna med min okunskap). Vilmer sa direkt att han såg lite ut som ett monster. Klart att han inte ville vara elak medvetet, det är han för liten för, men så får man ju inte säga.

    Ni som har barn med någon typ av speciellt utseende, hur vill ni att vi andra svarar våra barn? Det är klart individuellt, men låt höra vad just du tycker. Vill era barn att man bara hyschar och tar det sedan, eller ska man säga till så ert barn hör, och vad ska vi då säga?

    Jag har jobbat med barn med funktionshinder och arbetar med som lärare, så för mig är det helt naturligt, och det vill jag ju att det ska bli för vår pojke också.

  • Svar på tråden Hur bemöta kommentarer från mitt barn om annorlunda utseende?
  • bubbelmaja

    Kan tillägga att vi aldrig pratar om fina och fula människor, elelr direkt om utseende alls. Men han hade sett lite på monsters inc dagen innan, så det måste komma därifrån. Den här gången hörde inte pojken, det är jag säker på, men det jag sa till Vilmer var att pojekn nog föddes sådan och är precis lika viktig som alla barn.

  • Mosaik

    vet egentligen inte vad jag ska svara eftersom jag blir ledsen när jag hör nått annat barn säga att min kille ser konstig ut, eller när ett litet barn frågar mig varför william är så konstig/ser så konstig ut, rätt ut...
    vet att de flesta inte menar nått illa men jag blir så ställd, kommer alldrig på vad jag ska svar....

    tycker att du bemöter ditt barn med rätt ord ändå

  • ragatan

    Jag hoppas att du som förälder har mod nog att ta din son i handen och följa med bort till familjen och fråga. Det har hänt oss flera gånger, barnen har fått ställa de frågor de vill (ofta är det helt andra frågor än vuxna ställer) och när de fått svar tackar dom och är nöjda med det. Somliga föräldrar har varit mycket generade eller illa berörda, men jag är glad att de lät barnen komma och fråga. Det är enda sättet att ta bort tabun och öka förståelsen för de som är "annorlunda".

  • bubbelmaja

    Tack för era svar! Två ganska olika svar! Och det är ju så det är, så individuellt hur man tar det. Det är därför man är så rädd att ens barn ska såra, båda barn och föräldrar. Eller att man som förälder säger något helt galet.

  • Maxit

    Har lagt den bland favoriterna!
    Tycker att detta är mycket viktigt att prata om.
    Har endel handikapp i släkten och vill att Albin skall få samma goda minnen av farbröder med käpp som jag har

  • mamsebamse

    Väntar med spänning på fler svar. Vet ju att mina barn oxå kommer fråga liknande saker när de blir lite äldre.

  • Mamma till tre kottar

    Jag tänker och tänker... men vi har nog aldrig fått några kommentarer om utseendet. Om språket däremot.
    Men ofta så kommenterar barn bara, det finns inga värderingar i det de säger. Man ska vara försiktig med att tro vad barnet menar. Säger han att han ser ut som ett monster, kan det det syfta på något barnprogram med världens snällaste monster.
    En klasskomps till min son i USA berättade att min son var jättekonstig.... för han var svensk.

    När jag får kommentarer om språket så kan det vara t.ex. "Hur förstår du vad han säger?" Då ler jag och säger precis som det är "Tja, lite förstår jag, men det viktigaste är att ha roligt"

    När ens barn kommenterar någons utseende så prata om det, men låt barnet leda diskussionen, inte mästra eller hålla en predikan.

  • Tant Green

    Min tjej har ett smultronmärke vid tinningen och jag kan bli rätt trött på barn som bara står och stirrar på henne, det är ju mycket bättre med de barn som vågar fråga vad det är för något så man kan förklara. Ibland förklarar jag ändå, fast de inte har frågat, bara för att de ska sluta stirra.

  • bubbelmaja

    Nej, precis. barnet gör inte värderingen, utan det är ju vad jag som vuxen säger som avgör mer, på nåt vis. Vilmer hade aldrig sagt monster om han inte sett monsters inc dagen innan. Och ordet konstig är ofta samma sak som lite annorlunda. Han har sagt konstig om något och när jag frågat om det var fint så säger han ja, tex en pojke som hade ganska långt och toklockigt hår.

    Just nu kommenterar han ju allt. Han säger helt utan värdering/trots i rösten "han har nog målats" om riktigt mörka personere. Ja, hur ska han veta....!

Svar på tråden Hur bemöta kommentarer från mitt barn om annorlunda utseende?