han bryr sig inte längre

Ta upp det med honom?! Gör honom uppmärksam på det hela om han inte uppfattat sin beteendeändring själv...

Men det är omvälvande för alla i början med första barnet... Jag är SÅ glad att det var makens 3:e när jag fick min första... Jag hade någon med erfarenhet och stötta mig emot

äsch han kan aldrig erkänna att han gör nåt fel/konstigt........

Känner han sig kanske utanför..? det läsr man ju alltid om att killen känner sig ensam när tjejen bara tar hand om och är med barnet.
Ja det bästa är väl iaf att nämna det, han kanske inte är medveten om sitt beteende.

Oj, det kan ju finnas massor med anledningar.
Kanske känner han inte för barnet som han trott han skulle göra (svårt att knyta an) och tar ut det på omgivningen.
Kanske ger han all sin kärlek/uppmärksamhet till barnet och glömmer bort att även ta i dig.
Kanske är han jättetrött för bebis sover dåligt.
Kanske pratar du "för mycket" hela tiden om bebis.
Kanske ser han på dig lite annorlunda nu när du är någons mamma och inte bara hans partner.
Kanske vill han inte kyssas smeka för att det för honom är kopplat till sex och just nu kan inte kanske ännu inte ha sex.

Testa att istället för att "ta upp" situationen till samtal och ställanden mot väggen så tycker jag att du kan försöka behandla honom som du vill bli behandlad.
Ge honom positiva kommentarer och beröm och lite extra uppmärksamhet för den han är, inte bara som barnets pappa utan som din partner.
Funkar inte det så kan ni ju prata sen.

Lycka till!

kanske har hann fått förlossningsdepression. Det kan ske papporna precis som mammorna.
Fråga honom hur han mår och hans kontakt med barnet och dig.

Hoppas allt går bra för er.

Nej asså jag ammar inte så han har varit med från början o matat o tagit hand om henne. Han är ju nästan mer med henne än vad jag är så det kan inte vara det....

Jag har frågat hur det är o så men får bara svaret att allt är bra....

Jag ger han bara beröm o kärlek men får inget tillbaks...

sådär blir min man till och från i perioder.. skit jobbigt, när det gäller min man så säger han att han behöver vara ifred, att han behöver nåt han kallar för "paousa" ?!
jag tror att han är känslomässigt störd.. när han mår dåligt så vill han inte som jag ha kramar och kärlek utan han vill vara ifred.. han vill inte prata utan han vill att jag ska va tyst.. han säger oxå att allt e bra..
mot barnen är han hur gullig somhälst, men sen är det som att det inte räcker till mer.. han är helt enkelt paj innuti..
varje gång han är så här så blir jag så trött på honom, vill bara skita i honom och leva själv med barnen, men så står jag ut och så kommer bra dagar igen, suck.. varför kan inte livet bara vara lätt jämt?

Ja exakt! Man blir så less. Blir så dålig stämning här hemma så man vill, som du säger, bara skita i allt o leva själv! USCH

konstigt endå att din man verkar ha ett liknande beteende som min, då är det kanske inte helt onormalt i allafall..

jag brukar ibland vara på honom och bråka och tjata och gråta tills han är tvungen att ta tag i situationen..tvingar honom att trotsa sin töntiga rädsla för konflikter..

hoppas ni kan lösa er situation, för man behöver MYCKET kärlek när man fått ett litet barn och ska vara mamma.
kram

Läs boken män är från mars och kvinnor är från venus så kommer du nog komma till ro med lite nya insikter. (Speciellt kapitlet om att män är som gummiband) Enligt boken är det du beskriver rätt normalt men kanske lite svårt för dig att hantera just nu när du känner extra behov av stöd. Men när man förstår hur män fungerar (lätt generaliserat) så blir det mycket lättare att inte bli sårad.

lycka till boken har hjälpt mig mycket

Men gud, jag skrev ju den här tråden för snart 2 år sedan. Hur kan den fortfarande vara aktiv???

Hur hade det gått? De här senaste två åren?

Hej, det gick så att vi separerade när barnet var strax under året. Vi levde isär i 4 månader för att sen återförenas i november förra året. Råkade bli gravid i januari så nu kommer barn nr 2..... är såklart nervös att det ska bli samma vis igen nu när nästa barn kommer ta alla våra krafter...

Men just nu är det väl bra mellan oss... någon större kärlek för honom känner jag dock inte. Jag tycker om honom men jag älskar honom inte...