Pojke 3,5år. Väldigt känslosam, arg o ledsen!! fler?

HAr du frågat honom i situationerna och utanför varför han blir arg/ledsen/sur? Har han lätt för att prata om hur han mår? Har det skett stora förändringar som syskon, börjat p å/bytt dagis, dödsfall i släkten? Jag bara spånar här men man kanske kan leka om situationerna så att nalle får en tillsägelse och sedan får nallen reagera som han och leka fram en lösning?

samma för mig. min son blev 3 i maj...han beter sig precis som din son. jag tror att de går igenom en fas i sin utveckling...känns frusterande och så kan jag känna mig som en dålig mamma när han somnat på kvällen.

Man få nog ta det med ro och tänka att det är övergående. mitt tålamod är inte de bästa just nu och de vet han(är gravid) han har också kommit in i en period att provocera mig...suck....mvh

Hej!! Kan bara säga att detta är nog lika hoss de flesta som har en treåring. MAssa trots och massa känslor. Vi har en 3 åring och det är lika hos oss. Massa gråt och arg för minsta lilla och gråter för minsta lilla nej. Vi väljer våra dyster på det som är absolut ett nej och håller på det. Pratade med bvc och det är tydligen i denna ålder som de lä'r sig massor och de testar gränser. Så vi får hålla ut...skitjobbigt är det men vi gör vad vi tycker är bäst för våra älsklingar.

man är helst slut på kvällen...tycker man gör inget annat än att tjata nu känns de som..i går fick jag ta ut min son från affären skikandes under armen....pratade med honom utanför affären när han lugnat ner sig.....suck...men vi kunde gå in igen och fortsätta handla....gick faktiskt bra,,,ja lite spel fick han ju men han skötte sig...jobbigt för de små också....vissa dagar så känns de hemskt...har alltid dåligt samvete när jag stoppar om honom på kvällen när de ha varit en lite påfrestande dag för oss båda....säger alltid till honom att jag älskar han mest i hela världen:)) och han säger samma sak tillbaka....känns då bättre......dessa små liv:))....

Vår son är 3,5 år och det blir bara värre för var dag som går känns det som.
Nu hoppas vi att dagisstarten nästa vecka ska göra saker bättre, för det här är inte roligt.

Det är bråk och skrik från morgon till kväll. Dessutom slår han sin pappa, som han valt ut som syndabock för precis allt, och han är jättedum mot sin lillasyster 5-10 ggr/dag.

Jag känner igen det där med att man är helt slut på kvällen, när båda barnen har somnat bara sitter vi som idioter och stirrar framför oss.

Vi pratar jättemycket om vad som händer, varför han blir arg etc, men när han väl blir arg glömmer han allt vi pratat om igen.

Hej!
Här är en till med en vild sint treåring..
Vi har diskussioner om allt, och han är oerhört trotsig mot oss föärldrar.

Idag kom jag hem sent, så jag fick äta middag själv. De andra hade redan ätit, F hade ätit massor. Jag öste upp mat åt mig och helt plöstligt så ville F. ockås ha (han hade redan borstat tänderna) Jag sa som det var att han ahde borstat tänderna men om ahn ville så fick han gärna ta en portion till eller en smörgås- då bröt ahn i hop totalt och skulle bara ha kyckling. Nej, sa jag då är du inte hungrig vilket ledde till att han skrek grät ännu mer...
SÅ här är det om allt! Läggningarna tar hur lång tid som helst och han sover dåligt om nätterna och vaknar flera gånger per natt och skriker jag vill inte!!!
Han skall betsämma allt, annars så bryter han i hop helt.
Senast igår funderade jag på om vi skulle söka hjälp, för detta tär på hela familjen, man är helt slut efter en dag full av utbrott...
När vi är på offentliga platser är han helt underbar, även när vi är bortbjudna men hemma är han ett litet monster..
Den enda hemma som han är så snäll snäll emot är hans lillebror! Inte ett ont ord, bara gos och mys! Och det är bra!
Men jag hoppas hoppas att detta trots bara är en fas och att det snart går över. Min kille är också tre och ett halvt.

Vi får stötta varandra!

Min kille är även överaktiv....vi har lite smått kontakt med BUP å har stora funderingar kring om det kan vara adhd, eller liknande...för han är extremt känslig o elak mot andra barn, mot folk öht..noll respekt mot andra vuxna...tar illa vid sig för allt osv.... stackars liten..även fast man kan bli såå arg över deras beteende så lider man med dem...:(

Åh så skönt att höra att det är fler som har det som vi.

Min dotter är 3,5 och är helt ljuvlig vissa stunder och i bland i hela dagar, men oftast så stämmer beskivningen in även här.

Det som irriterar mig mest är när hon totalt ignorerar tillsägelser (oavsett mitt eller annan vuxens tonfall) för att sedan bara skratta mig rakt i ansiktet när jag säger till på skarpen...

Utvecklingsfas? När är den i så fall över? Just nu känns det svårt att vara en bra förälder.

vad lugnade att läsa dessa inlägg! har en son som snart fyller fyra och han beter sig precis som ni beskriver ovan! bråk hela dagarna och vi känner oss verkligen utmanade i vårt föräldraskap. han sparkar på något och jag ber honom vänligt att sluta, flera gånger, förklarar varför (att grejen går sönder, att nån kan få den på sig etc) men han bara fortsätter och ser utmanade på mig. då blir jag så arg att jag illskriker. inte särskilt konstruktivt. men tröttheten tar överhanden.

ser fram emot mer tips om hur man kan hantera trotsen.

Skönt att höra att det finns fler. Flickan här fyller nu 3,5. Har fått vredesutbrott för tillsynes struntsaker sedan innan sommaren.

Det jag har hört är att flickor gör en separation från sina mammor vid denna ålder ( 3-4). Pojkar vid 6-7. Hon reagerar som så att jag som mamma bara får göra vissa saker, inte pappa. Mer än förut. Sen kommer även dumma mamma, slår/ skadar mamma.

Det vi har problem med är att dessa utbrott kan ta en timme att komma ur. Har försökt krama, förklara, trösta, samt säga till på skarpen att hon måste sluta. Ok att det säkert är någon period, även om man gärna söker hjälp snart efter två månader med detta, men hur bryter man ett utbrott?

Vi väljer ju våra flikter så att det inte blir ett ständigt nejande.
När hon inte är arg är hon istället farligt nära "diagnos duktig".

Lite kanske man kan se samband med lågt blodsocker och trötthet. Eller kanske för lite kroppslig aktivitet? Eller kanske för mycket färg och konserverigsmedel som leder till detta?( troligen inte i detta fall)
Rannsakar mig med om hon får tillräckligt med kärlek och uppmärksamhet och känner mig stundtals som en riktigt usel förälder. Inga syskon finns att konkurrera med.

Dagis börjar på måndag. Hoppas att dessa utbrott ej kommer att komma på mornarna.... Skall höra lite med dagispersonalen om de har några tips.