Umgås med sambons familj i sommarstugan - vad säger ni som har barn själva?
Eftersom jag inte själv har några barn, undrar jag lite vad ni som själva har barn skulle tycka i en sån här situation.
Jag och sambon var i släktens sommarstuga, där det finns storstuga och gäststuga. Sambons ena syskon med respektive och barn var där, och så sambons föräldrar. Föräldrarna har en mycket positiv och nära relation till barnbarnen, medan jag och sambon knappt har någon relation till barnen alls, tyvärr (lång historia).
När vi skulle dela upp våra sovplatser fick jag och sambon sova i varsin säng i storstugan, och sambons syskon med familj sov i gäststugan. När barnen, som ännu är ganska små, vaknade på morgonen sprang de såklart direkt till storstugan för att leka med föräldrarna. De ropade och skrattade och lekte högt. Och där ligger jag och sambon och försöker sova på andra sidan den väldigt tunna väggen.
Jag har full förståelse för att barnen vill leka, och att barnen i de allra flesta fall går upp före oss. Men då tänker jag att det kanske vore bättre att låta oss barnlösa sova i gäststugan, en bit bort, så att vi som ändå inte kommer att spendera morgonen med att leka med barnen kan få lite tid ifred. Nu blev det istället så att gäststugan stod tom på morgonen och vi inte hade något annat val än att gå upp eftersom det var stört omöjligt att sova och vi inte kunde gå undan någonstans.
Jag föreställer mig att jag, om jag själv hade barn, gärna skulle vilja se till att de som inte har barn kan gå undan, om det är möjligt. Men det kanske är dumt tänkt av mig? Hur tänker ni som har barn? Det vore jättekul och intressant att få höra era tankar!