Fixa idéer hos 6-åring. Jättejobbigt både för henne och oss :-(

Ska hon börja förskoleklass nu i höst? Kan det vara det som spökar? Om jag vore dig så skulle jag kontakta BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) eller skolpsykologen så ni får hjälp att hjälpa henne.

Ja hon skall börja nollan. Detta beteende började alldeles runt 6-årsdagen för 3 månader sedan. Är värre i vissa perioder än andra.

Tvångsbeteende eller överdrivet kontrollbehov ekar i mitt huvud. Förhoppningsvis övergående & bara kopplat till ngn utvecklingsfas.

Min mamma minns att min storasyster hade en period när hon också fick för sig att hon var tvungen att kissa 170 ggr per dag, jag minns det med för det var hemskt jobbigt när man var på bilsemester & fick stanna hela tiden

Min mamma säger att det bara är att vänta ut detta & att försöka att inte frstärka hennes beteende. Låter ju bra. Men hur gör man det? Genom att låta henne hålla på eller genom att sätta gränser med att nu får det vara nog? Det är det känner att vi inte vet svaret på.

BUP klingar lite väl allvarligt fr mig men jag knakse skall rådfråga BVC iaf.

Sånt där är normalt vid 6års ålder.
Det är sk Magiskt tänkande.

Jag tycker att ni föräldrar kan prata med henne på dagarna,och tala om att ni förstår att det är viktigt för henne,men att det INTE kommer att hända något konstigt om hon inte utför sina ritualer.

Sen steg 2 är att förbereda henne på att inte NI kommer att "gå med på"att vara involverade i dom.
Alltså att nu har ni stoppat om henne 1gång och ev 2,men sen är det nog.

Om det sen inte ger sig låt säga inom 4veckor,OM ni föräldrar varit konekventa så kanske det är bra att rådfråga någon.
MEN det är helt normalt att för en 6åring att "hålla på"så där .

*Håll ut!*

Kontakta BUP, det är inte ovanligt med tvångstankar, både barn och vuxna kan råka ut för det. Jag skulle inte vara rädd för att ge henne profesionell hjälp, det är jättesvart att klara ut det själv, även om det säkert går..

Det är ofta det börjar i 4års åldern,det är då man börjar "förstå" magiskt tänkande eller man utvecklar dom tankarna.

EX:Om jag går på A-brunnarna händer det eller det.

Känner du igen ?

Jo,det går.
Läs mitt tips ovan.
Lite som KBT.

Är det inte i den åldern man börjar fatta att folk dör och så. Det rör sig säkert en massa sånt i huvudet på henne. Hon har insett att människan inte är odödlig, inte ens hennes mamma och pappa -en hemsk upptäckt som måste ställa till massa oreda i hennes tidigare trygga liv. Jag skulle rent spontant och utan någon större kunskap i barnpsykologi tänka att man borde bemöta hennes beteende genom att bekräfta att ni ser att hon verkar orolig och försöka prata om vad det är hon tänker på. "Ställa upp" på en hel del av hennes idéer och inte vifta bort det som trams, för för henne är det säkert så att hon tänker att om inte mamma svarar (för fyrtioelfte gången) när hon ropar att hon älskar dig, så kan det ju betyda att du försvunnit och dött. Har ni någon bra bok som handlar om död? Det kanske är bra, bara att prata om att döden finns och vad man tänker om det. Det kan ju handla om en fågel eller vad som, bara man får en ingång till att diskutera det. Hoppas att det snart blir lugnare igen!

Jadå, jag känner igen mig.

Jag var själv ganska nojig som barn, ville också ha dörren på ett speciellt sätt och var tvungen att vända kuddeb 3 ggr innan jag somnade tex så visst känner jag igen mig lite...

Du har alldeles rätt i att vi får försöka dagtid att tala med henne om det. Om hon skall ha tvångstankar får hon ha dem för sig själv . Nej men allvarligt så skall jag tala med henne om det imorgon när hon kommer hem.

Detta med det överdrivna kissandet vet jag att hon tycker är lite jobbigt själv men hon känner som sagt att hon MÅSTE

Det är ju ganska liiiten risk att hon verkligen har tvångstankar alltså OCD.Sen finns ju mildare former.
Det är "bara" 2%av befolkningen som drabbas av det.Mest pojkar faktiskt.

Tycker inte att ni ska oroa er i onödan!
Prova det jag skrev och funkar inte det,gå vidare.

När ni blir av med beteendet,kan ni räkna med att hon kanske får en släng av återfall,då gör ni bara samma sak igen.
Hon behöver ER försäkran att inget ont kommer att hända.

Jag tycker att du ska ta kontakt direkt med BUP. De är jättebra på att ge hjälp till i första hand föräldrarna så att de vet hur de ska hantera barnet. Ring i alla fall och prata med dem, jag skulle lita på deras bedöming, hur vida hon behöver hjälp, mer än BVCs! Dessutom så slutar hon på BVC nu och det är skolsköterskan som tar över.

Fast allra först tycker jag att du ska prata med henne om hur hon känner inför skolstarten. Nöj dig inte med ett allmänt och flyktigt svar. Min son får ofta för sig saker och blir orolig, om jag frågar h0onom vad han är rädd för så får jag inget svar. Fast fortsätter jag att "tjatat" och ställa tusen och en frågor så brukar det krypa fram tillslut. han börjar ettan nu, men jag minns hur "knäpp" han var förra sommaren. han trodde att han skulle vara tvungen att kunna en massa saker innan. När jag väl fått ur honom det och förklartat för honom att han skulle börja skolan för att lära sig saker, så blev han lite lugnare.