Ska jag strunta i mina gamla kompisar?

Men kan du inte både ha dina gamla OCH dina nya vänner?
Du kan väl umgås med dina gravida/stadgade vänner på ett lite lugnare sätt, och dina nya kompisar på ett lite vildare sätt
Var sak har sin tid och varje vän man har, har man ju en speciell relation till.

Jag har vänner som jag nästan bara festar med och andra vänner som jag nästan bara fikar med. Men jag uppskattar båda typerna för jag är inte bara fest, och inte bara fika.

Men eftersom du är singel och dina andra vänner stadgade så förstår de säkert att du lever ett annat liv än dem, men jag tycker ändå kan försöka hitta tiden till att träffa dina gamla vänner också.

Du måste ju välja det som känns bäst för dig, inte för att du känner dig tvungen till något. Du komer aldrig att må riktigt bra och ha roligt om du ska umgås med folk du eg inte vill träffa. Innerst inne känner du nog vad som skulle kännas bäst. Det händer ibland att man kommer ifrån sina vänner av olika orsaker, så har det blivit för mig. Mina gamla vänner skaffade barn el flyttade, eller så kände jag att jag växte ifrån dem då jag är den enda av oss sju som är gift. Man är ibland i olika stadier i livet, och känner att man inte har så mkt gemensamt och inget man kan hitta på. Jag hoppas väl lite på att hitta tillbaka till mitt gamla tjejgäng längre fram, men förmodligen blir det inte så.

Välj det som känns bra för dig.

Jag tror ni alla får inse att ni har olika behov i denna tidpunkten i livet.

För dig kretsar det mycket om att leva livet som singel, umgås med arbetskamrater mm.

För dina vänner är familjelivet något väldigt kärt och mycket är om det.

Ni behöver inte alls bryta upp eran vänskap för att ni har olika mål just nu men ni måste inse att de största tankarna kretsar runt ens eget mål att allt inte kan handla om den andra och "hur man bör vara som en kompis".

Ni är på helt samma nivå att ni blir sura på varandra för att ni inte tänker som er själva. Förstår du vad jag menar.

Strunta i kompisarna tycker jag är lite dumt för vänner är värdefulla men man kan helt klart låta ens vänskap ligga lite lågt, eller hur?

Nu kommer jag låta flummig men gör det du känner i ditt hjärta ang dina gamla vänner.

Det är inte alltid man behöver vara så drastisk å bryta med vänner (bara ifall någon sårar/skadar en), utan man kan låta vänskapen glida ner på en annan nivå. Det kan vara bra att ha kvar bekanta som man kan återfinna vänskapen med senare i livet kanske. Livet förändras ju och så även relationerna.

Vem vet, när du får familj och barn nån gång i framtiden så kanske vänskapen får fart igen med de gamla vännerna? Och de nya festarkompisarna är de som du inte har ngt gemensamt med längre? Man vet aldrig?

Tack för svaren.
Bra vänner finns det ju ont om och jag vill ju inte förlora mina barndomskompisar, men som ni säger, vi är på olika nivåer just nu. Kanske jag hittar tillbaka till dom när jag själv skaffar familj. Men just nu orkar jag inte känna hur dålig kompis jag är som inte orkar åka till dom hela tiden för att de har sina barn. Jag får alltid åka till dom, det blir jobbigt i längden, men jag förstår ju ändå. Jag hoppas dom förstår hur jag mår när jag väljer att inte träffa dom lika ofta som mina nya kompisar.
Ja det är dumt att strunta i mina gamla vänner, men just nu orkar jag inte med dem, haha. Jag har tröttnat, men det kanske bara är nu..