Någon med ökad ångest under graviditet?

Jag har oxå fått mer ångest när jag varit gravid....och nu är det tredje ggn och det är värre än någonsin....dom andra två gångerna var jag sjuk och då blev det en helt annan sak då kändes det inte lika mycket....

men denna gången har jag mått fysiskt bra men inte psykiskt och allt har varit jätte tungt...men jag har fått samtalshjälp genom mvc och bytte bm till en som verkligen lyssnar....det har hjälpt!

kram

Hej! Har ingen egen erfarenhet av graviditer mer än att jag är i v 11, men jag kände att jag inte kunde gå förbi dig utan att skriva något.

har du pratat med någon om att ångesten är på väg tillbaka? Kan förstå att det inte är roligt att be om hjälp, jag själv gick med en deprition i 2 år utan att söka för det. Nån dum tanke om att man klarar sig bäst själv, men det gjorde jag inte! Så för att inte må dåligt under nån längre tid så tycker jag att du ska ta kontakt med barnmorskan så hon kan hjälpa dig vidare.

Hur svårt det än är så försök att tänka på allt underbart du har upplevt med din 6åring och hur roligt det ska bli med en ny liten bäbis i huset... Att tvinga sig till goda och glada tankar kan vara svårt men jag tror att det är bra att få påminna sig själv om det som varit roligt och bra.

Hoppas att det hjälper lite. Jag känner med dig och hoppas att allt kommer att gå bra för dig! Kram och håll ut!!!

Jag har inte så mycket erfarenhet av psykisk ohälsa i samband med graviditet men för några år sedan led jag av ganska grav panikångest, någonting som efter samtalsterapi försvann nästan helt och hållet. Nu när jag blivit gravid (vecka 7) känner jag hur det börjar smyga på mig igen. Ständig oro och en ovilja att gå utanför dörren känner jag varje dag och det var så det började förra gången.

Jag funderar på att ta upp det med BM nästa gång jag ska dit (18 augusti), de har säkert terapeuter man kan få prata med.

Tack för era svar

Mallory:
Vilken sorts hjälp får du av din BM? Jag skall prata med min när jag kommer dit om 1 vecka.

Snödroppar:
Jag har inte pratat med någon om det ännu. Det kom över mig helt oväntat och jag känner igen känslan så starkt sen innan.

Problemet är oxå att tiden med min son fram till han var så stor att vi kunde kommunicera, tyckte jag var riktigt jobbig.
Dels hade han kolik och sedan när det släppte vid 4 månader så skrek han ändå tills han var 8 månader.
Vi fick till slut hjälp av en läkare för att kunna få honom att sova på nätterna och från att han var 1 år så började det bli bättre och bättre.

Jag hoppas och hoppas att det blir en annan start denna gången.

Ja jag får tex träffa henne oftare eftersom mycket av min ångest hänger ihop med min rädsla för allt och inget, vart ju sjuk dom andra ggr och är rädd för det nu att det ska komma igen alltså.

Det kretsar ju inte bara kring det utan även andra saker men hon ordnade så jag fick prata med psykolog som tyvärr gick på barnledighet innan semestern, men även att hon vet allt om mina problem och att jag kan prata med henne om saker som inte bara handlar om just grav.

Men kan ju säga att det hjälper inte helt, och inget tar bort mina mardrömmar och ångesten och paniken griper tag i mig ändå, men när jag inte har ångest och panik känner jag mig tryggare i att jag VET att andra är medvetna om detta och stöttar mig.... ja hon har även skrivit det i mitt förlossningsbrev så att när jag åker in sen vet dom om det ifall det skulle bli något där inne !

Hej! Är själv gravid i v 14 och har också fått ökad ångest. Jag har tidigare haft en depression och en period med panikångest/generell ångest. Dessa perioder har alla behandlats med terapi och medicinering. Denna graviditet har jag fortsatt att medicinera enligt läkarnas rekomendationer och trots lite ökad ångest och overklighetskänslor så tycker jag att jag i helhet mår mycket bättre. Det är på ngt vis så att jag av erfarenhet och ren fakta vet att detta kommer att försvinna igen. Man får helt "enkelt" tänka så att det går över och att det bara en är kort period som man känner så. Det går ALLTID över! Du får ta det som ett symtom på din graviditet och försöka vara glad över detta.
Det jag råder dig till att göra det är att prata med din barnmorska som i sin tur kan remitera dig till både läkare(som ev kan hjälpa dig med medicinering) eller till Mödravårdcentralens terapeuter där du kan prata om alla dessa känslor. Detta gjorde jag förra graviditeten och det hjälpte mig bra!
Hör av dig om du vill prata!
Petra

Hej!

Jag är gravid i vecka 35 och känner av en ökning av negativa känslor/oro osv. Fick förra graviditeten en förlossningsdepression och medicinerades mot detta. Har i denna graviditet fortsatt ha kontakt med min MVC-psykolog samt har en BM som är införstådd i problematiken. Har hittills mått jättebra och inte känt av några som helst depressions-symptom, men nu verkar det komma smygande. Min BM och psykolog har sagt att det bara är att säga till så kan jag påbörja medicineringen igen. Fick Zoloft förra gången under tre månaders tid, och det fungerade fantastiskt bra! Kan vara bra att veta att det finns medicin som är möjlig att ta under graviditeten.

Jag åt zoloft först i kanske 6 månader men läkaren ersatte den med efexor och åt den i 3 år.
Och aldrig mer att jag äter efexor. Det måste finnas annan medicin isf.
Jag ska prata med min BM när jag kommer till henne i nästa vecka. Hoppas hon kan hjälpa mig med samtal.

Tack allihop för era svar! Det hjälper enormt mycket bara att veta att jag inte är ensam om detta.
Måste rida ut det... hålla ut.. det blir bättre sen

/Kram