Jag trivs med ensamheten. Finns det någon mer som gör det?

jag är precis som du.... funderade på detta igår faktiskt. Om jag var den ända? men tydligen inte.

Tycker det är jobbigt att umgås med folk för det mesta. förutom min sambo då. Varför det är så vet jag inte, men jag trivs och mår bra!

Härligt att höra.

Anonym (Ensamvarg) skrev 2008-08-10 18:27:16 följande:

efter ett 10 års förhållande med fysisk och psyiskt misshandel så e jag nu ensam med barnen ( jag som valde att separera)

Efter nu 1 år så har jag funnit mitt inre lugn med att jag kom på mig själv med att jag faktiskt trivs bäst med att vara ensam. Jag vill inte ha något förhållande mm.

Jag har mkt vänner och väldigt bra släkt. Men bo ensam vill jag göra med mina barn. Fatta mina egna beslut mm.

Och det står jag för och trivs bäst med!

Skönt att höra att det finns fler som mig!

Jag vet inte riktigt varför jag trivs med det, tycker enkelt om att göra saker själv. Jag har ett förhållande med en kille sedan drygt ett år som jag tycker om att umgås med i lagom mängd och han är nog lite sån också. Tyvärr så tillkommer ju umgänge med hans vänner och släktingar, vilket jag tycker är lite jobbigt. Livet är rätt stressigt och att umgås med en massa människor blir jobbigt. Jag vill koppla av för mig själv.

Jag är ochså en ensamvarg..har alltid varit sån. Samtidigt som jag trivs med det så har jag alltid haft en önskan om mer vänner, men har alltid haft svårt att hitta de där som stannar kvar..

Jag har nog ofta haft en önskan om att jag ska tycka om att umgås mer. På något sätt har jag känt som om jag missar något då jag sitter här och trivs med att vara ensam.

Nu har jag kommit till en ålder då jag måste bestämma mig för om jag vill ha några barn. Barn = aldrig vara själv = jobbigt Men det är kanske annorlunda med egan barn.

Jag tycker också mest om att göra saker ensam och mår dåligt om jag inte får tillräckligt mycket tid ensam med mina egna tankar. Min man är likadan så vi väljer ofta att göra saker på egen hand utan varandra.

Precis som du föreställer dig TS så är det värsta med att få barn just att man aldrig är ensam. Har man stort ensambehov är det skitjobbigt! Tyvärr, men det är sanningen. Du kommer att älska dina barn lika mycket som alla andra men du kommer troligtvis inte att få särskilt mycket energi från det som vissa får. Med tiden blir det ett dränage och det gäller att planera noga för att kunna tillgodose sitt ensambehov.

Tillägg: och prioritera att vara ensam den lilla tid du får borta från barnet och hemmet. Det är så lätt att man känner krav på sig att äntligen träffa folk när man får lite egentid men mitt tips är verkligen att skita i vad andra tycker och prioritera dina egna behov, dvs att vara ensam. Jag har inte gjort det och har följdaktligen mått skitdåligt. Nu börjar jag bli bättre på det men mina vänner som inte är ensamvargar som jag har väldigt liten förståelse för att jag aldrig orkar träffa dem. De får ju energi av att träffa kompisar så för dem är det ju vila. Det är det inte för mig, hur mycket jag än tycker om dem.

En ensamvarg till!!