Kan en kvinna känna lust och åtrå?

Skojar du? Vad är det för väninnor du har? (Tycker synd om dom i så fall!)
Klart att en kvinna kan känna lust och ha sex av annan anledning än "kärlekshandling/ömhet"!!

självklart kan en kvinna känna lust o åtrå!!

vad är det för träbockar till väninnor du har?

Jag tänder sexuellt på min man, han är förbaskat sexig o snygg o jag vill ha honom så fort han bara tar på mig...

är jag bortrest eller han bortrest längtar vi efter varandra och när vi har sex slår det gnistor om oss...

jag älskar honom, jag tänder på honom, jag åtrår honom och vår kärlek är passionerad...

JAg kan känna stark otrå till min man....
Nu har haninte gått upp i vikt utan håller sig i fint skick.
Jag förstår dig mycket väl om du känner dig äcklad av allt fett det hade jag också gjort.
Att du helt plötsligt skall bli kåt på din feta man är nog inte så stor chans...han får gå ner i vikt !
Kan du tända på andra män då?

Att dina väninnor inte känner lust eller åtrå låter ju JÄTTEkonstigt!!!
Klart kvinnor har det känslolivet.

Kåtbockar finns inom båda könen, likväl som det inte finns det, men vi tänder på olika sätt!

Medans män tänder mer på det visuella, det dom ser, så tänder kvinnan mer känslomässigt, stämmer inte vardagslivet med en man så kan kvinnan tappa sugen.
Tycker kvinnan att hon inte får hjälp henne eller uppskattning för det hon gör, ja..då ryker lusten...och det är väl något man gärna skulle vilja förmedla till män, så att dom fattar en gång för alla.

Så kanske det är så att du bär på någon besvikelse gentemot din sambo?
Du kanske helt enkelt inte är attraherad av honom längre rent mentalt?

Min man gick precis in i duschen, o JA , jag blev grymt sugen!!!

Men kände du ingen lust och åtra till honom i början av erat förhållande?

Jag har varit tillsammans med min sambo i 9 år och känner fortfarande varje dag att jag vill ha honom, men så är han iofs fortfarande densamma som jag blev kär i (utseendemässigt då)

TS, längd, vikt och ålder på din man?
bara nyfiken!

Tack! Nu känner jag en liten strimma hopp i alla fall. Det kanske inte är mig det är fel på, det kanske inte är min kropp som saknar möjligheten att känna någonting?

Han kommer inte att gå ned i vikt. Jag har berättat vad jag känner och tycker på 1000 olika sätt. Jag har försökt att hjälpa honom på alla möjliga sätt, men det händer igenting.
Just nu känns det som att jag inte ens är värd den ansträngningen. Varför har han annars inte gjort någonting åt det???

Vi har ett väldigt jobbigt förhållande, och det är väl mer eller mindre på väg att ta slut. Jag bär på miljoner besvikelser på honom. Och en massa jobbiga händelser inom sexlivet som såklart spelar in. Men då borde det ju vara så att jag känner lust de gånger allt annat runt omkring har varit bra med honom?

Jag är väldigt oerfaren. Min man är den enda sexpartner jag har haft. Vi träffades när vi var väldigt unga. Sex var till en början väldigt svårt och jobbigt. Han var väl inte helt schysst heller om jag ska vara ärlig. Om jag sade att jag inte ville ha sex kunde han på natten när han trodde att jag sov sticka in sina fingrar i mig.
Vi har pratat om det nu i efterhand när en massa år har gått, och då säger han att han inte förstår hur han kunde göra så. Hans försvar är att han trodde att jag skulle bli upphetsad av det. Men jag förstår ändå inte eftersom jag sade ifrån och sade nej och flyttade på mig varje gång...
Han har också varit otrogen.
Men efter det konstiga i början och efter otroheten har han inte betett sig illa mot mig vad det gäller sex.

Jag vill inte behöva försvara varför jag har stannat kvar. Det är inte det jag behöver höra.

När vi väl har haft sex (efter den där första jobbiga början) har det varit mycket skönt, och jag kan komma flera gånger. Så själva sexet är det inget fel på.

Och ja, jag tror att jag kan "tända" på andra. Jag vet inte riktigt. Men jag har nog aldrig ens kommit så nära en annan man någon gång att de där känslorna ens finns i närheten.
Men jag minns ett tillfälle som jag ständigt tänker tillbaka på.
Jag hade en manlig kollega som jag kanske kände mig dragen till, jag vet inte riktigt. Vid ett tillfälle satte jag min hand på hans bröstkorg för att kunna tränga mig förbi honom, och då var det någonting som pirrade till rätt rejält. Han var vältränad, och där jag normalt "sjunker" in med handen på min man var det "hårt". Jag fick liksom en längtan efter att få känna mer...

Nu lämnar jag ut hemskt personliga detaljer. Och jag hoppas att ni kan respektera mig och inte fördöma mig.
Jag tar gärna emot tips och råd, och tyckanden och tänkanden. Men jag behöver inte få höra att jag är dum som har stannat kvar.

Du måste skoja?

Jag kan dräggla efter folk på stan, ett par snygga biceps osv samt naturligtvis ständigt efter min man, går igång som fan på honom ibland, och visst kan det va känslomässigt och intulektuellt, som att han gör ngt snällt och romantiskt, men oftast mer primitivt som att bara se eller känna på hans kropp, eller att han trycker sig mot min rumpa och rygg och håller om mig..

SHELLSTR:
Inte menat att vara otrevlig, men varför är hans ålder, längd och exakta vikt av betydelse i sammanhanget?
Jag har redan lämnat ut hans BMI.

Anonym (ytlig?) skrev 2008-08-11 17:38:06 följande:

Anonym (ytlig?) skrev 2008-08-11 16:58:36 följande:

Tänker absolut inte döma dig för att du stannat kvar.
Det finns många förklaringar till att du gjort det, och du fungerar inte mer annorlunda än andra =)

Låter som om du känner åtrå och bär på lust, och det är ju helt normalt =)

Det är garanterat inget fel på dig, det är nog situationen som är fel.

Otrohet som inte har reds upp kan omkullkasta vilket förhållande som helst!! För ett snedsteg så krävs en miljon förlåt, och det är inte många partners som förstår.
Jag har varit med om en sån grej, och han bad om ursäkt och förklarade allt, och sen tyckte han att då skulle väl allt vara bra sen.
Men inom en startar en stor storm som är svår att lugna, det är ju så många frågor och funderingar som startar när man får reda på en sån sak.
Det uppstår en förtroendekris helt enkelt, och man kan börja anklaga sig själv, få dåligt självförtroende och man undrar om det kan hända igen?
Ingen lätt sak som man löser i ett nafs, och det tar tid att reparera en sån skada.

Jag tror hans vikt har blivit en symbol för dina besvikelser och dina krossade drömmar, och det är den fokuseringen som gör att du tillslut lämnar honom, för att kanske hitta någon mer passande?

Den dag du träffar en partner som respekterar dig och erat förhållande, då är jag helt övertygad om att mycket kommer att förändras i ditt sätt att se på din partner =) övervikt eller inte kommer då inte spela någon roll =)

Sen får man ju också räkna med att lusten går upp och ner under åren, men själva grunden i förhållandet ska bygga på respekt, kärlek och kommunikation, och har man det så hittar man alltid tillbaka till varandra.

Önskar dig mycket lycka till!!!!!!!!!!

Du är verkligen inte ensam med varken situationen eller hur du tänker och fungerar =)

Mental bild.

Jag är ca 170 och väger 58kg.

Hans lår har MYCKET större omkrets än min midja.

Hans "bröst" är nästan lika stora som mina.

Hans mage hänger som en stor påse ner över stället där könshåret börjar.
När jag var gravid var hans mage lika stor som min när jag var höggravid, förutom att hans hängde min var hård.

Han kan inte köpa några kläder på vanliga butiker tex Dressman. Ibland har han turen att kunna ha tex. kalsonger i strlk 3XL.

Nu låter det som att jag föraktar honom. Men det gör jag inte. Jag föraktar hans utseende. Jag föraktar hans lathet. Men han har MÅNGA sidor som jag avgudar. Jag älskar hans insida.

Oj TS, vilka tunga grubblerier!

Självklart kan en kvinna känna lust och åtrå till en man. Kåthet är inte könsbundet (tack och lov för det !). Jag blir lite ledsen när jag läser ditt inlägg eftersom du verkar ha stoppat undan dina lustkänslor och rationaliserat bort en kåthet som du faktiskt har rätt till!

Jag tvivlar inte på att du älskar din man, men kanske måste du fråga dig varför du är tillsammans med honom och om det är värt priset i längden? Om du säger tvärsäkert att Ja! Jag vill leva med honom, så tror jag att det är viktigt att ni båda faktiskt tar tag i problemet (Det, eller lev utan sex resten av livet).

Anonym (ytlig?) skrev 2008-08-11 16:58:36 följande:

Det verkar som du kanske valt andra anledningar till varför du har en relation eller älskar en person, än vad andra har. Därför kan jag nästan tycka att det är lite komiskt när du tror att alla andra känner likadant som du.
Jag har blivit förälskad och haft relationer med män som jag har åtråt och fallit för.

Sen betraktas inte män på samma sexuella sätt som kvinnor exempelvis. Alltå att kvinnor och män inte betraktar män på samma sätt som män och kvinnor betraktrar kvinnor.

Så män ses kanske inte visuellt som lika vackra och det är inte utseendet eller tändningen på mannen som är anledningen till varför en kvinna inleder en relation med honom.

En artikel om ämnet:

www.expressen.se/sex/1.1200547/kvinnor-tander-mer-pa-landskapsvyer-an-en-naken-manskropp

"De heterosexuella kvinnorna tände inte alls på filmsekvenser av nakna män. Och när Chivers bad de heterosexuella kvinnorna att själva uppge vad de blivit mest upphetsade av, var det främst filmklipp där kvinnor förekom."

min man har också ökat i vikt och väger väl ca 130 kilo (är 185 lång)
nu är det så att även jag är överviktig så din och min situation är nog helt olika....

iallafall så JA jag tänder defenitivt på min man!!
jag älskar när han tar på mig och jag kan verkligen bli tokig av kåthet ;)
mycket handlar dock om en mental kåthet-vi tänder på varandra!
jag gillar att smeka hans mage (ja han har en hård ölmage *skratt* men det är mer en kärlekshandling jag smeker ju inte hans mage för att bli tänd. Men jag blir absolut INTE avtänd av att smeka magen om du förstår hur jag menar...
vi har varit ihop i 18 år men vi har fortfarande ett hett sexliv med kåthet och passion.

jag tror att ni kanske behöver se över erat förhållande?
hur har ni det annars ihop?
respekt och nyfikenhet inför varandra?

Men det kan ju faktiskt vara så att man inte kan tända på feta personer och att det är det enda felet i TS relation.
En del svar här får det att låta som att om de bara kunde titta närmre på relationen så skulle fläsket inte spela någon roll.....

Jag tror att en stor viktökning är illa nog.

Kan du inte be honom på ett fint sätt att gå ner lite i vikt..man behöver ju inte säga att man inte tänder på honom..utan lägga aspekten på hälsoskäl..
Dejtade en karl för ngr år sen och han var en av dom snällaste karlar jag mött, snäll, generös, omtänksam..ville en bara väl...MEN..han var också överviktig..jag försökte verkligen bortse från det..men i slutändan klarade jag inte av att ha sex med honom..för jag tänder inte på överviktiga..ytligt?? ja kanske..men det är inte rätt att bli tillsammans med ngn om man inte tänder på dom..varken för mig eller för den personen..o,nej jag talade aldrig om för honom att det var därför jag avslutade det hela, så okänslig är jag inte..