Långa avstånd för umgänge

Vi har haft lite samma problem, fast min sambo och hans ex har gemensamvårdnad. Hon valde att flytta 25 mil bort och lämna barnen till oss och hon endast umgänge. Vi körde inte igång nån process då, men åkande var ett jäkla problem. Våra "ensamma" helger gick åt till att köra barnen fram och tillbaka, vi hade en sen fredag kväll, en fest fri lördag för det skulle upp och köras tidigt på söndag, så det fanns aldrig en chans att åka iväg eller göra nått kul. Till slut fick vi nog och pratade med en familjejurist, han sa att det inte är bra att boendeförälderna hindrar umgänge genom att vägra samarbeta för umgänge MEN han sa att det går lika bra att ge ekonomisk kompensation och det gjorde vi och gav blanka f*n i hur hon tog sig fram och tillbaka. Vi ersatte henne, det tragiska är att barnen fick åka 100mil på en helg 2 resor tur och retur och umgänget var inte mkt att tala om då mamman bara ville ha mellan fre-sön. I princip kom barnen dit och vände. Det står i lagen att barnen ska ha en god och NÄRA kontakt med bägge föräldrarna och att barnens bästa ska komma i första hand. Men hur tragisk det än är så verkar detta få hända...en mamma/pappa kan bara dra och lämna barnen och endast ha umgänge. Man kan inte tvinga en förälder att vara förälder, men du kan hindra att dem tar barnen med sig när dem flyttar och du får står kvar i den staden barnen växt upp med endast umgänge. Det finns inget att göra...jag tror att det är ännu värre när någon har ensamvårdnad... Får jag fråga varför han inte har yrkat på delad vårdnad, ni har ju barnen hos er ganska mycket trots allt?

Om din sambo var så dum att lät henne ha ensam vårdnad så får ni väl flytta efter då. Eller så får han flytta ensam efter sin dotter om du inte flyttar med. Ni kanske kan ha ett distansförhållande.

Ett annat alternativ är att dra det inför domstol och begära gemensam vårdnad och boendet. Så får du stötta honom genom hela processen.

Eller så yrkar ni via domstol att hon står för transporterna. Det kan bli komplikation eftersom hon har ensam vårdnad.

Whatever ticks your clock så att säga :)

Du får nog bita i det sura äpplet och stötta din sambo i det här! Han verkar bry sig om sin dotter väldigt mycket och visst är det positivt. Han hade nog kört 300 mil på en helg också och verkar väldigt fokuserad på att få träffa sin dotter. Han är nog rädd att förlora henne och mån om en god relation. Jag kan förstå honom, men jag förstår ju även dig att du tycker situationen är ohållbar.

Mitt barn bor 12 mil från sin pappa som han träffar vh. Vi har också kört och kört (inte alls så långt som ni, men ändå). Valde att dela upp körningen, pappan hämtade fredag och jag hämtade söndag. Det är ju också en möjlighet, men sen samtidigt så är det väl egentligen umgängesförälderns uppgift att se till att träffa sitt barn. Dvs din sambos uppgift. Numera är mitt barn så pass stort att han åker buss själv. Fungerar bra! Så om några år kan ni nog se fram emot att flickan kan åka själv. Har jag inte helt fel för mig så kan man få ekonomiskt bidrag om man bor på sådant avstånd. Kolla upp det hos försäkringskassan!!!!

Min sambo har skjutsat sina barn 33 mil enkel resa varannan fredag och söndag i flera år (d v s nästan 140 mil/varannan helg). Vi har betalat all bensin + såklart underhåll. Det är och har varit dyrt men så är det. Det värsta är väl att det blir så kort tid barnen är hos oss eftersom resorna tar sådan tid.

Det står i riktlinjer att föräldrarna tillsammans ska betala umgängeskostnaderna OM det är över tio mil. Det är dock riktlinjer och inte en regel.

Jag tycker att din sambo ska ta med mamman till familjerätten (i hennes stad) och göra upp en plan för umgänge och kostnader. Sedan kan han ju faktiskt också begära gemensam vårdnad. Det låter ju faktiskt som om det vore på sin plats med tanke på pappans och barnets nära kontakt.

Precis som du anonym skrev först så står det i lagen att att barn ska ha god och nära kontakt med bägge föräldrarna och att barnens bästa ska komma i första hand. Jag kallar det inte att tänka på barnets bästa om det ska släpas 70 mil i en bil varannan helg för att ena föräldern tycker det va roligare att bo i en annan stad och därför flyttade dit utan hänsyn till nån annan. Flickan hinner bara hit och vända, sen ska hon köras tillbaka. Vi hinner/orkar inte göra nåt särskilt dom helgerna, tiden går allteles för fort. Det skulle va underbart att bo i samma stad igen så umgänget kunde bli som förr men det är inte ett alternativ att flytta efter mamman och dottern. Vi har vårt liv här. Jobb, nybyggt hus, vänner och intressen. Hon hade lika gärna kunnat flytta utomlands med dottern men vi hade inte flyttat efter ändå.

Det kommer att bli gemensam vårdnad tillslut hur som helst, det tar bara tid innan det blir färdigt. Visst kan man tycka han va dum som inte fixa gemensam vårdnad för länge sen, men under åren har allt funkat bra och han har inte tänkt på det förren nu. Alla skriver inte äktenskapsförord när dom gifter sig heller, allt kanske är hur bra som helst, men shit happends.

Sen å andra sidan kan man inte begära av mamman att hon ska stanna kvar i er stad för er skull och för ett umgänge vh... (som faktiskt inte är så pass ofta att man kan planera hela sitt liv efter det) Hon har ju också sitt liv och kanske en ny man i bilden som bor där hon nu själv valt att bo? Däremot borde hon själv vara mer angelägen om att dotterns umgänge till sin pappa fungerar och kanske framför allt nu eftersom det var hennes val att flytta. Hoppas att ni kan ordna detta på någotvis!

Anonym (orkar inte) skrev 2008-08-14 11:11:15 följande:

Glömde att fråga...har ni ansökt om gemensamvårdnad? Eftersom du säger att det kommer att bli så? Det behöver inte ta sån lång tid men det kan bli en jobbig och låååång process i tingsrätten ifall mamman motsätter sig det...