Så fort man tycker nåt är annorlunda med bebisens sömn/mat/humör/beteende så är det alltid tal om ett utvecklingssprång. Jag börjar tröttna på ordet!
Det är ju utveckling hela tiden........spelar liksom ingen roll vilken vecka/ålder de är i så verkar det finnas ett utvecklingssprång just då.
Vad tycker ni?
ja eller tillväxtperiod... blabla bla 
haha, spelar roll, jag tycker min lilla utvecklas hela tiden, språng eller ej, spelar roll.
HAHA!! ja exakt!! hååller med till 100%..
Satt just och irriterade mig på samma sak. Det ska visst finnas nån bok som beskriver vad som händer vecka för vecka i bebisens liv. Och vissa tar den så himla bokstavligt!
Har inte läst boken och kommer inte göra det heller. Tror man blir alldeles för låst av att tänka "oj, nu skriker min bebis extra mycket, det måste bero på utvecklingssprånget som sker i vecka 8. Men det ska tydligen gå över i vecka 10" (fiktivt exempel, har ingen aning om när utvecklingssprången sker )
Och tänk om det inte går över då?
Håller med er andra: en bebis utvecklas HELA tiden, och jag tror inte ett dyft på att det är hänvisat så exakt till speciella veckor. Alla är individer!
Det är ju extremt sällan man som vuxen träffar någon som är precis som en själv, så därför är det ju tveksamt att det händer att ens barn är precis som andras barn. Och har man den inställningen är det ju lättare att ta lätt på faser, perioder, utvecklingssprång och allt vad det heter.
Tycker personligen det är otroligt intressant att se. Och lugnande.
hihi, måste få flika in att jag läst boken, den är superbra, det handlar inte om att jag tar det jag läst till 100 % sanning, utan att jag nu får en större insikt i att bebisen utvecklas mycket under första året och upptäcker mycket saker. Boken är inte gjord på det sättet att den säger att vid 8 veckor så har den ett utvecklingssteg utan boken beskriver de stegen en bebis tar under första året och en ungefärlig tidpunkt när det sker.. den är grymt bra, tycker faktiskt att ni ska läsa den.. 
klart att alla barn är olika!! Men man kanske blir lugnare ( i alla fall jag) av att veta att jag inte gjort något fel eller har för lite mjölk eller bebisen har ont, m.m... utan jag kan istället tänka att nu kanske det är ett sådant där utvecklingssteg...
Kan inte annat än att instämma med TS
dessutom är boken baserad på forskning så jag tror inte att de hittar på... utan detta är något man kommit fram till i olika undersökningar.. Som givetvis går att kritisera och diskutera.. men men.. ville bara säga att den är ganska bra trots att det inte är den enda sanningen!!
Jag har inte läst någon bok, men jag har hört mycket om utvecklingssprången. Jag tycker personligen det är skönt att ha det i bakhuvudet när grabben äter som en myra ena veckan och nästan lika mycket som oss veckan därpå. Eller när han gråter så fort vi försöker sätta honom på golvet så det slutar med att man bär runt på honom tills man får ryggskott. Då är det lugnande att tänka att "Det går över (ja tills nästa gång alltså)".
Jag tycker självklart att det är intressant att se utvecklingens olika faser...för att de utvecklas är ju helt självskrivet. Men just att så FORT man har nåt som är avvikande och oavsett vecka så är det nån utvecklingsfas. Det fattar ju jag med - eftersom de utvecklas hela tiden. Men det är ju likadant med TROTS.......det finns ju trotsåldrar hela tiden också.
Det jag tycker är fascinerande är att följa utvecklingen och läser om det överallt jag med. Men ÄNDÅ tycker jag det är så lätt att svara "det är nog ett utvecklingssprång". Tänk om man missar en symptom???? Eller inte bryr sig att ta reda på hur HAN vill ha det och om det är nåt fel runt HONOM...som inte har med utvecklingen att göra.....
Förstår ni?
Sant att man inte ska skylla allt på utvecklingen av gammal vana. Men det är när man gjort allt i sin makt för att trösta och det inte finns något uppenbart fel så behöver man den trösten för att inte bli gråhårig i förtid.
Man får väl hoppas att folk har lite sunt förnuft också
kunde inte sagt det bättre själv nyssel...
Ja håller med dig oxå Tjofsen, förstod inte att det var så du menade när jag läste ditt första inlägg.. Klart det är viktigt att inte bara se det som steg utan att först utesluta andra orsaker!!
Exakt.......det här är ju ett typiskt inläggsresonemang
"Jag förstår inte vad det är med Maximiliam ...han skriker och är otröstlig"
"Hur gammal är han?"
"Han är 6 veckor"
"Ja, men då har de ju ett utvecklingssprång"
Man skulle också kunna svara
"Han är 8 veckor"
"Ja, men då har de ju ett utvecklingssprång"
"Han är 9 veckor"
"Ja, men då har de ju ett utvecklingssprång"
hahahhahahahaha
hihi, ja förstår vad du menar..