Min flicka som är 7 månader snart är ganska reserverad om man jämför med andra bebisar som ler mot alla hela tiden. Hon ler mycket åt mig och hennes pappa, men mot andra är det sällan och då snabbt och flyktigt. Däremot studerar hon allt och alla väldigt, väldigt noga, på ett sätt som får många att reagera på det. Fler med lite "seriösare" bebisar? Tycker inte jag hör om det alls, alla bebisar verkar så lättflirtade.
puff
Låter precis som min dotter när hon var bebis. Hon är nu 4 år. Hon är fortfarande sån men blir mer och mer utåtriktad och livlig ju äldre hon blir. Hon har alltid noga "studerat" andra människor innan hon tagit kontakt med dom. Som att hon vill avgöra vad de är för typer först. Hon har aldrig varit den som pratat med främlingar eller sprungit iväg. När hon var i den åldern då alla barn springer iväg och föräldrarna ständigt måste springa efter sina barn har hon velat vara nära och sitta i knät och iaktta de andra barnen. Först nu känns det som att hon börjar släppa taget om mig och våga sig iväg lite på egen hand. Alla har ju olika personlighet och jag tycker hon är en underbar liten tjej. En liten tänkare som grubblar mycket och ofta delar med sig av sina fina tankar. Hon är väldigt empatisk och omtänksam person och har stor förståelse för andra människor. Jag tycker det är helt ok att vara lite blyg och reserverad mot främlingar, det är ju en överlevnadsinstinkt:) Har alltid sagt till henne att det är ok attvara blyg och försökt tänka på att inte tvinga henne till saker hon upplever som jobbiga. När hon är bland människor hon är trygg med (hemma, dagis, mormoroch morfar osv) då är hon glad och sprallig och pratar oavbrutet Hela tiden.
Min Lilleman har alltid kallats för den allvarlige, han är just sån oxå..
Låter som min tjej också. Hon är 2 nu och påminner om olmami83's dotter nu också, fast hon har inte kommit till släppa taget-stadiet än.
Jag var också blyg som barn så det är väl olika hur man är. Lite trist när ens bebis inte uppfattas som lika charmig och gullig som andra som ler tandlöst mot allt och alla men men 
.
Vad roligt att höra om andra barn som är mer iaktagande!
har en son på 7 mån som inte gärna ger ngn annan än "de närmaste" ett leende, kommer ngn för nära innan han spanat in personen så åker läppen ut eller så vänder han sig in mot mig/sin pappa.
men ibland chokar han oss med att le åt ngn helt främmande, som i onsdags då han helt plötsligt log mot pizza-bagaren och tyckte han var jätterolig haha fast han inte gjorde ngt.
men tanter som kommer fram på stan och ska gulla blir rätt ställda då han bara stirrar tillbaka :P
Min 5-åring har alltid varit svårflirtad. Till skillnad från lillebror som är hur lättflirtad som helst. 
Det märks också på att han är en tänkare, filosof med mycket fantasi. Till skillnad från lillbrorsan som är som en bulldozer; rakt på bara.
Jag ser ju en klar fördel med det; och det är att han är naturligt reserverad mot främlingar oavsett vad de lockar med. Det känns betryggande.
Jag tror på mer fett i maten och mindre kolhydrater. Skippa fruktpureer. Ge fiskolja. Fett ger sociala barn.
Säkert många som tror jag svarat på fel tråd men det har jag inte. Testa om du är intresserad eller strunta i det.
Här är en till!
Harry har precis fyllt 6 månader. Han har väldigt lätt för att le o skratta me oss (föräldrar) men me andra så e de svårt. Han studerar folk jätte mkt o noga innan han mjuknar. Om det kommer för mkt folk på en gång så blir han väldigt lessen o orolig. Vi va på kalas för nån helg sen o då fick han o ja stå lite ifrån alla andra så han fick titta o ta de lugnt, vi stog nog där i 20-30 minuter kanske. Sen gick det bättre, log lite o så. Men kolla in folket väldigt mkt ändå.
Samma om han ska äta när det är mkt liv o rörelse, det är svårt. Ska helst va lugnt för att han ska äta upp.