Hej!
Jag känner ingenting jag heller, så ditt svar känns lite tryggare. Ska på rutin-ul nästa vecka, då ör jag i vecka 19. Jag tror med att jag kommer att älska mitt barn oavsett, men jag kan ändå inte låta bli att oroa mig över att få ett gravt handikappat barn. Dina flickor är underbart söta, visst att leva utan en arm är nog jobbigt men hon är fullt frisk i övrigt och ser ju ut att leva livet =)
Syntes det inte på UL att det fattades en arm? Då hade man kaskek kunat förberedda sig... ? ( har skrivit om mina meningar 100 gånger för att jag tycker allt låter dumt, vill inte att det jag skriver ska uppfattas som något negativt, för det är det inte )
/ Kramar
jelena2 skrev 2008-08-17 23:06:06 följande:
Jag tror risken är rätt liten, men däremot så känner jag igen känslan av att oroa sig hela tiden! Har du varit på rutin-UL ännu? Jag gjorde mitt rätt sent, i v.20, och jag kände då ingenting av bebisarna så jag var övertygad om att minst en av dem var död. Så på ULet fick jag en chock när jag såg hur de levde rövare därinne och snurrade runt som propeller - bägge två. DÅ släppte en hel del av min oro och det var jätteskönt. Några veckor senare kände jag dem sparka och några veckor efter det önskade jag att de skulle dämpa sig lite... Vad gäller handikapp så är det svårt att veta om inte fostervattensprov t.ex. görs. I vårt fall så bekymrade jag mig inte om det alls, utan var bara så jäkla tacksam över att vi skulle få barn öht (hade försökt vääääldigt länge). Vår ena tjej kom sen ut och saknar sin vänstra arm, så visst kan det hända, men som min man sa på BB: vi hade aldrig bytt bort henne ändå. Och så är det ju. Vi får våra barn och känner oftast stor beskyddarinstinkt omedelbart för att det är VÅRT barn och då spelar inte ett handikapp någon roll. Sen förstår jag att det beror på handikappet också.I vårt fall så är jag glad och positiv vissa dagar och jätteledsen andra dagar. Men det viktigaste är att Cassandra är min dotter och jag älskar henne gränslöst!Puh, detta blev långt, det var inte meningen. Det jag ville komma fram till var att försök att inte oroa dig - det blir säkert jättebra! Lycka till!