• Redberry

    Hur stor risk är det att mista en tvilling efter v.17

    Ja som rubriken nämnde:

    Hur stor risk är det att mista en tvilling efter v.17??

    Går in i v. 18 nästa vecka och oroar mig hela tiden för att något ska vara fel, handikapp eller att förlora ena tvilligen =(

  • Svar på tråden Hur stor risk är det att mista en tvilling efter v.17
  • jelena2

    Jag tror risken är rätt liten, men däremot så känner jag igen känslan av att oroa sig hela tiden! Har du varit på rutin-UL ännu? Jag gjorde mitt rätt sent, i v.20, och jag kände då ingenting av bebisarna så jag var övertygad om att minst en av dem var död. Så på ULet fick jag en chock när jag såg hur de levde rövare därinne och snurrade runt som propeller - bägge två. DÅ släppte en hel del av min oro och det var jätteskönt. Några veckor senare kände jag dem sparka och några veckor efter det önskade jag att de skulle dämpa sig lite...

    Vad gäller handikapp så är det svårt att veta om inte fostervattensprov t.ex. görs. I vårt fall så bekymrade jag mig inte om det alls, utan var bara så jäkla tacksam över att vi skulle få barn öht (hade försökt vääääldigt länge). Vår ena tjej kom sen ut och saknar sin vänstra arm, så visst kan det hända, men som min man sa på BB: vi hade aldrig bytt bort henne ändå. Och så är det ju. Vi får våra barn och känner oftast stor beskyddarinstinkt omedelbart för att det är VÅRT barn och då spelar inte ett handikapp någon roll. Sen förstår jag att det beror på handikappet också.
    I vårt fall så är jag glad och positiv vissa dagar och jätteledsen andra dagar. Men det viktigaste är att Cassandra är min dotter och jag älskar henne gränslöst!

    Puh, detta blev långt, det var inte meningen. Det jag ville komma fram till var att försök att inte oroa dig - det blir säkert jättebra!
    Lycka till!

  • skruttan82

    Jelena2 mycket fint skrivet av dig...

    Jag väntar också tvillingar och självklart oroar man sig..
    Här kommer lite statistik.

    är risken för missfall vid simplexgraviditet(enlingsgraviditet):
    risken för fosterdöd mellan 12 och 24 veckor ungefär 0.5%
    risken för intrauterin död efter 24 veckor och neonatal död ungefär 0.5%

    Vid dichoriotisk (tvåäggs) tvillinggraviditet är:
    risken för fosterdöd mellan 12 och 24 veckor ungefär 2%
    risken för intrauterin död efter 24 veckor och neonatal död ungefär 2%

    Vid monochoriotisk (enäggs) tvillinggraviditet är:
    risken för fosterdöd mellan 12 och 24 veckor ungefär 12%
    risken för intrauterin död efter 24 veckor och neonatal död ungefär 4%

    Försök att inte oroa dig. Jag är själv i vecka 16 nu och har ett UL planerat till 8 september. Det känns långt kvar dit och ännu känner man ju inget i magen.
    Man får försöka tänka positivt. Varken du själv eller tvillingarna mår ju bra av att du går runt och är orolig.
    Man får ju anta att så länge allt känns okej så är det också okej.
    Jag var orolig sist jag var hos BM (visste dock inte då att det var två) och hon sa till mig att så länge du inte har ont eller blöder och allt känns bra så är det också bra. (självklart finns det undantag, det gör det alltid men på det stora hela får man ju tänka så)

    Mycket svammel...
    Nu ska jag iväg till jobbet efter en sömnlös natt.

    Lycka Till!

  • Redberry

    Hej!
    Jag känner ingenting jag heller, så ditt svar känns lite tryggare. Ska på rutin-ul nästa vecka, då ör jag i vecka 19. Jag tror med att jag kommer att älska mitt barn oavsett, men jag kan ändå inte låta bli att oroa mig över att få ett gravt handikappat barn. Dina flickor är underbart söta, visst att leva utan en arm är nog jobbigt men hon är fullt frisk i övrigt och ser ju ut att leva livet =) 
    Syntes det inte på UL att det fattades en arm? Då hade man kaskek kunat förberedda sig... ? ( har skrivit om mina meningar 100 gånger för att jag tycker allt låter dumt, vill inte att det jag skriver ska uppfattas som något negativt, för det är det inte )

    / Kramar

    jelena2 skrev 2008-08-17 23:06:06 följande:


    Jag tror risken är rätt liten, men däremot så känner jag igen känslan av att oroa sig hela tiden! Har du varit på rutin-UL ännu? Jag gjorde mitt rätt sent, i v.20, och jag kände då ingenting av bebisarna så jag var övertygad om att minst en av dem var död. Så på ULet fick jag en chock när jag såg hur de levde rövare därinne och snurrade runt som propeller - bägge två. DÅ släppte en hel del av min oro och det var jätteskönt. Några veckor senare kände jag dem sparka och några veckor efter det önskade jag att de skulle dämpa sig lite... Vad gäller handikapp så är det svårt att veta om inte fostervattensprov t.ex. görs. I vårt fall så bekymrade jag mig inte om det alls, utan var bara så jäkla tacksam över att vi skulle få barn öht (hade försökt vääääldigt länge). Vår ena tjej kom sen ut och saknar sin vänstra arm, så visst kan det hända, men som min man sa på BB: vi hade aldrig bytt bort henne ändå. Och så är det ju. Vi får våra barn och känner oftast stor beskyddarinstinkt omedelbart för att det är VÅRT barn och då spelar inte ett handikapp någon roll. Sen förstår jag att det beror på handikappet också.I vårt fall så är jag glad och positiv vissa dagar och jätteledsen andra dagar. Men det viktigaste är att Cassandra är min dotter och jag älskar henne gränslöst!Puh, detta blev långt, det var inte meningen. Det jag ville komma fram till var att försök att inte oroa dig - det blir säkert jättebra! Lycka till!
  • jelena2

    Ingen fara, förstår precis hur du menar!
    Vi gjorde 12 ultraljud och ingen sa någonting. Jag tror att någon såg, men inte valde att säga något. Etiken i det kan man diskutera, men jag är glad att jag ingenting visste för jag hade bara oroat sönder mig innan. Hur skulle det se ut och hur skulle det gå? Men så är jag en sån där analyserande typ!
    Visst hade det kunnat vara mycket värre och självklart är jag glad för att det inte är det, men allt är relativt för stunden...
    Men visst är hon söt och hon säger själv: Sanna jättesöt, Sanna liten arm! Ingen blygsamhet där inte...

    Lycka till och kram tillbaka!

  • tjejmaffian

    12 ultraljud, men ingan "såg" ngt - det är ju fruktansvärt dåligt! Borde nästan stämma dem! Vad gör man ultraljud för om man inte får reda på sanningen?? Jag hade varit as-förbannad på dessa barnmorskor/läkare. Jag anser att man har rätt att veta, annars är UL meningslösa!

  • tjejmaffian

    obs - menar inget illa mot dig alltså...tycker bara att läkarkåren har visat sig från sin sämsta sida ...

  • lillvilda
    jelena2 skrev 2008-08-18 21:23:48 följande:
    Ingen fara, förstår precis hur du menar! Vi gjorde 12 ultraljud och ingen sa någonting. Jag tror att någon såg, men inte valde att säga något. Etiken i det kan man diskutera, men jag är glad att jag ingenting visste för jag hade bara oroat sönder mig innan. Hur skulle det se ut och hur skulle det gå? Men så är jag en sån där analyserande typ! Visst hade det kunnat vara mycket värre och självklart är jag glad för att det inte är det, men allt är relativt för stunden...Men visst är hon söt och hon säger själv: Sanna jättesöt, Sanna liten arm! Ingen blygsamhet där inte... Lycka till och kram tillbaka!
    jag tittade förbi och läste om din dotter och kände att jag bara var tvungen att skriva. åh vad glad jag blir över hennes syn på sig själv! såklart hon inte ska va blygsam, jag håller med cassandra, Sanna är jättesöt Jag hoppas så in i själen att hon får behålla den synen på sig själv! mer kaxighet till alla dessa små tjejer! de är de värda!!!
Svar på tråden Hur stor risk är det att mista en tvilling efter v.17