Ätstörningar??? Kräks ju bara ibland!!!

Om det hade varit ett normalt beteende så hade det funnits spypåsar till maten..eller vid lösgodiset..

Bara sallad och protein?
Låter jättesunt tycker jag.

Ärligt, ta tag i de sår du har inombords..ätstörningen, som jag tror att du vet om att du har, är bara ett symtom på en vilsen o trasig själ..och den lagas inte via strikt diet eller kräkningar!

Kram Madeleine..en fd anorektiker o bulimiker som har varit i helvetet och vänt

Det är Bullimi...
Finns stödhjälp att få i så gott som varje kommun!
JAg har lidit av ätstörningar i andra varianter sewn jag var 11 år ca.
Sök hjälp hos öppenpsyk snälla innan det går för långt...de har kuratorer som är utbildade för just ätstörningar!

Planerar man att köpa och äta för att sen spy så är det en form av Bullimi,eller en blandning av det och ätstörning....

Okay, jag lyssnar på er! Förstår någonstans att det jag gör är fel, men skjuter bara de negativa tankarna från mig...., visst är det allt annat än normalt, om inte annat förstår jag det nu efter era inlägg...! Tack ni alla!

Jag vill pasta att det ar valdigt vanligt, att ha en period i sitt liv av milda atstorningar. Kanner flera tjejer som har haft jobbiga forhallanden till mat.
Jag brukade klamma i mig ett 2 liters glass paket och sen spy upp det (hande kanske 5-10 ganger jag var val runt 18-19) och forsokte under samma period att ata sa lite som jag kunde (pagick kanske i tva veckor). Som tur ar sa var jag sa himla medveten om vad jag holl pa med, och nar ett blodkarl brast i ena ogat medans jag forsokte krakas sa att jag fick ga runt med ett rott oga i nagra dagar sa kannde jag att det var ju inte sarskilt kul.
Det handlade for min del om att vara "smal och snygg". Vandningen kom litegrann nar jag kom till insikt om vilka krav jag hade pa hur killar skulle se ut. Inte tyckte jag att en kille behovde vara valtranad med tvattbradsmage... och da var det ju lite snett att tro att nagon annan skulle ha dom kraven pa mig...
Sen tror jag inte alls att det funkar att utesluta nagonting, da bygger man upp ett otroligt sug. Baka en kaka och bjud over kompisar pa fika, laga till en smarrig pasta och drick ett glas vin till. Nu i sommar, cykla nagonstans och ta en glass. Det ar en del av livet som man kan fa otrolig njutning av.

Tja, sådan där var jag med!! Och jag hade diagnostiserad bulimi! Inte tusan åt jag så jag kräktes varje dag, utan när det var "jobbigt"... oftast visste jag inte ens om at tjag hade det jobbigt egentligen eftersom fokus låg på maten/godiset...

Mitt råd till dig är att ta kontakt med kurator eller psykolog INNAN beteendet biter sig fast för hårt. Det är jättejobbigt att bli av med det!!!

Inte säkert att du "kvalar" in för diagnos bulimi för då måste man uppfylla vissa kriterier. Tydligt är dock att du använder dig av sk kompensatoriskt beteende, framkallar kräkningar. Detta påvisar att du befinner dig i riskzonen. Fö låter det som att du har ett laddat och skevt förhållande till mat och att du mår dåligt av det(?). Kontakta vuxenpsyk och försök ta tag i detta innan det går för långt. Kanske finns det ett ätstörningsteam där du bor, kolla upp detta. Detta är inget lätt steg att ta och det finns ofta känslor av skuld, äckel osv över sitt beteende. Kom ihåg att du inte ska skämmas det finns hjälp att få! Hoppas allt ordnar sig till det bästa för dig!! Styrkekramar!!!

Ätstörningar är ett helt tanke sätt. Och det låter som om du trillat dit. Har en nära vän med svåra ätstörningar.
Sök hjälp!

Försök åtminstone att prata med någon i din närhet. Försök att acceptera dig själv som du är! Älska dig själv =o)
Kramar

Jag lever precis precis som dig, dick spyr jag inte...för jag kan inte fått upp nått.
Vill du prata av dig, kanske dela msn?

Trådstartaren
Jag har det precis som du, precis, vill ju inte bli av med det på nått konstigt sätt, hur ska jag då kunna gå ner i vikt samtidigt som jag kan äta vad jag vill? Kom till länken som heter
Bullemi
Där heter jag
Omöjligt
Vi håller på att diskutera just detta där
kram//omöjligt från tråden Bullemi

När jag läser ditt inlägg blir jag så ledsen. Har själv varit där, i tio jävla år, men är nu äntligen frisk. Är 29 år nu.
Det började med att jag ,som du bara åt protein och sallad, knappt nåt fett, och minimalt med kolhydrater. Detta kunde jag hålla hela dagen, tills fram på eftermiddagen, då min kropp bara SKREK efter kolhydrater och fett( som ju är livsviktiga!)
Då satte bulimin igång. i tio år... jag trodde att jag hade full kontroll, och att jag kunde lägga av när jag väl bestämde mig, men ACK vad jag hade fel!

Snälla du, du har Bulimi, kanske någon form av blandning mellan Anorexi o Bulimi. Det var den diagnos jag hade.
Sök hjälp, och det fort! Du kommer inte att klara det ensam! Ni som också varit där, visst har jag rätt? Man fixar det inte själv.
Och i grund och botten beror sjukdomen, ialla flesta fall på något bakomliggande som du måste ta tag i och bearbeta.

Lycka till. Styrkekramar..
Jag lovar dig att mitt liv är numer underbart! men det var ett helvete i tio år.!

Jag tror att många läkare och många lekmän är väldigt snabba på att dömma ut diagnosen bulimi eller anorexi.

Bara för att man tar en öl är man ju inte alkoholist. Bara för att man har en dålig vecka är man inte deprimerad..bara för att man spyr upp maten en gång är man inte bulimiker..

Det var som någon sa det är ett helt tankesätt. En typ av besatthet för mat.

Jag själv har en typ av ätstörning...men skulle dock inte kalla mig själv för bulimker för det.
Är grymt besatt av allt jag stoppar i mig, i perioder. Sen kan jag få frossa attacker då jag kan stoppa i mig hur mycket som helst men kräks inte, för jag inte klarar av det.

Igås kväll hade jag jobbat kväll och skulle stänga butiken...det fanns en hel del muffins och kakor kvar från dagen som skulle slängas. Vet inte vad jag fick i mig men jag åt upp alla..eller ja...3 st...
Eftersom jag inte har hunnit motionera som vanligt pga av sommarjobbet fick jag bara världens ångest.

Sen ljög jag för min sambo om vad jag hade ätit..och efter duschen igår kväll fick jag spytt upp allt. För första gången.. Trodde det skulle lätta på ångesten men då ville jag bara spy mer...men det gick inte.

Sen när min sambo fråga mig om jag hade kräkst svarade jag bara att jag satte tandkrämen i halsen...

Blev alldeles chockad av mitt eget svar....

Nog vet jag att jag har problem..men men...

Ja...det var väl det

Eh, om inte det är bulimi och ätstörningar så undrar jag vad det är? BAra sunt tänkade?

Varför spydde du upp tre muffins?

Tre ynka muffins?

varför?

fundera på det!

Vill tillägga att bulimi och anorexi inte är ett bra (välfungerande) sätt att gå ner i vikt, utan gör tvärtom så att kroppen hamnar i obalans och lagrar allt fett den kommer åt, går det långt så får man hår på ryggen för att hålla värmen, för att inte tala om att kroppen lakas ut och går sönder! Det är inte sunt, och ni kommer därför aldrig få en sund kropp så länge ni håller på! Ta en titt på hur elitidrottare äter! Massa mat! Och de är smala, elelr hur? Det handlar om att äta rätt, inte lite, inte spy! Jag är övertygad om att problemet inte är vikten i sig, utan något annat bakomliggande, så var det för mig och alla jag känner som haft ätstörningar.

När jag undrar varför du spydde så är poängen inte att du ska svara för dig själv att det var för att du hade ätit dem, eller att det var för att du inte skulle bli tjock. Utan tänkefter vad det var för tankar som gjorde att du kände dig så usel när du hade duschat så att du kände att du var tvungen att spy upp det du ätit! Fundera oxå på vilka tankar det var som gjorde att du åt muffinsen.

Försök att hitta på något att göra när du får negativa tankar. Alltså inte gå och spring, utan titta på TV eller ring en vän och prata om nått kul. Avled tankarna. Sanningen är att du faktiskt inte behöver spy upp maten. Du duger som du är (vilket faktiskt är helt sant! Om du inte tror mig fråga din man och dina vänner!) och framförallt så har du ätit dem, för att de var goda, och det måste ju vara värt något! Vi lever på denna jord för att ha kul! Och för att leva länge och producera ungar. Att spy upp mat är totalt emot det syftet! Det strider mot meningen med livet!

Har ni verkligen inga vänner som ni beudrar som är smårunda och käkar vad de vill? Ni gillar ju dem för de de är, inte för att de kan stå emot en muffins eller inte.

Kanske är det så att ni straffar er själva, eller så vill ni stänga av hjärnan för att slippa känna, och i så fall så finns det bara en väg ut - terapi. Super bra! Man blir stark och glad och tycker om livet igen!

Hej! Det är inte ett normalt beteende, men ju mer man hör sig för runt omkring så är det nog vanligare än man tror, tyvärr! Är där själv...ibland tror jag att jag skall fixa det själv, ibland känns det motigare, men jag strävar på...Äter just nu bara frukt och grönsaker och lite fil...Svälter mig/hetsäter/kräks om vartannat....Har ändå börjat acceptera min kropp bättre, även om jag gått upp 8 kilo och alla tror att jag är gravid, suck...Försöker hitta balans med stöd av min sambo...Det finns så mycket mer i livet än bara mat och tankar kring mat...Lycka till! Tänker på dig! Kram...