Behöver glada historier om ultraljud!!

var också sjuktn orolig innan UL, men jag försökte intala mig att om barnet skulle varit dåligt eller skadat så hade kroppen tagit hand om det. Sedan när det var dags för ul så råkade hon slå på stora skärmen samtidigt som hon skulle kolla på sin  så vi fick se innan hon kollat själv först, men allt såg bra ut och nu har vi världens sötaste tjej hos oss

Hej!
Har tyvärr ingen solskens historia, utan är i samma sits som dig... Har UL om 3 veckor, och är sååååå nervös! Har precis samma tankar som dig att man kanske upptäcker nåt trist... =(

Vi får helt enkelt hoppas på det bästa, och förhoppningsvis kommer det snart nån rolig historia!!

Kramar till dig!

Tack för era svar...Jag funderar på det här med ultraljudet, är det inte väldigt normalt också att vara JÄTTEnervös inför det? Jag antar att alla är det, mer eller mindre?

ja det tror jag, jag hade inte börjat känna ngra sparkar ännu då så jag var extra orolig för det men hade hört hjärtljuden så så långt visste jag att det var ok..

Läkaren sa till oss att allra oftast är barnet i magen friskt. Så försök att slappna av. Jag vet att det är jätte svårt, jag ska nog inte säga något då jag fått avbryta 2 ggr just pga fel på barnet (ärftligt med 25%) MEN som sagt, ALLRA OFTAST är barnet friskt. Kom ihåg det !

Jag kan säga att oron finns där oavsett om det är första eller fjärde barnet! Jag var på UL för en vecka sen och var helt säker på att de skulle säga "Nämen, du är ju inte gravid, finns ingen bebis i din mage!". Men det gjorde det, och den mår alldeles utmärkt!

Kan bara trösta med att oftast går det bra på ul:et, och det är ovanligt att de hittar fel på barnet.

Lycka till!

Jag var så nervös, så nervös... mådde riktigt dåligt verkligen. Mådde illa och grät på toaletten innan. Hade haft ett missfall innan och var så glad åt att det verkade gått bra nu och så rädd att det inte gjorde det.

Men väl där så gick det jättebra och bebisen var fin och pigg och frisk och normal. Nu har den visserligen inte kommit ut än, men jag är ju iallafall i v.38 och allt verkar fortfarande bra, så det är nog bra.

Jag tror det är jättevanligt att man är nervös. Och jag antar att man kommer fortsätta vara nervös, genom hela graviditeten och sen när dom fötts så bara fortsätter det ju komma saker att oroa sig för så det är nog bra att hitta ett sätt att förhålla sig till oron, för sin egen skull.

Lycka till, jag tror det kommer gå skitbra! :)

Det är helt fantastiskt att få se sitt barn på skärmen första gången! Jag var inte speciellt orolig, mer pirrig, när jag gick dit. Försök att slappna av lite. Oron finns där under hela graviditeten ändå. Precis som Frezalo har jag lite svårt att fatta att det är en bebis därinne, trots att jag känner fötter som sparkar på revbenen hela tiden! (Är i v 35).

Tack för era svar allihop! man blir gladare och lite lugnare varje gång man läser någons positiva upplevelse! Tycker vi fortsätter skriva om det. Många tjejer som nog kan behöva läsa nått positivt innan de ska på ultraljudet :)

Ps: Jag kände nyss en liten "buff" eller mjuk spark i magen. Har inte varit säker på att det var bebben jag känt innan men nu var det tydligt att det var den!! Så skönt :D Jag är i vecka 16 nu. Känner ni andra sparkar/buffar/bubbel än? :)

Jag vet att det är jättenojjigt me. Jag tyckte dte var hemskt innan rul, var också helt säker. Jag är fortfarande nojjig, det är man nog lite hela tiden, men det gick bra. Allt såg normalt ut för mig, var nästan på dagen så långt gången som jag själv trott, en dag längre tom. När är det du ska dit?

Jag var också orolig inför ultraljudet. Jag tänkte tom "men tänk om det inte är någon bebis där inne då". hehe.
Var jättenervös när vi kom in i rummet men när hon väl började så såg jag direkt ett litet hjärta slå och då släppte allt. Helt underbart var det. Både jag och sambon fällde några tårar. :)

Mitt rul är 1/9, så det närmar sig. Har kännt den lille någon gång varje dag sen i vecka 15 (är i vecka 17 nu, trotts det är det svårt att fatta att det är en bebis där inne. Drömmer ofta drömmar om att jag föder barn men det slutar med att jag håller i en docka eller något och måste förklara för familjen att jag ahr lurat dom. Helt skumt..=)Någon annan som ochså drömmer konstiga saker?

Jag var jätte-nervös inför mitt UL i v.20, inte pga att det kunda vara nåt fel på barnet utan vad alla sa till mig:

-Så stor mage som du har så måste det vara två där inne!!

Jag var ett nervvrak, men så fort jag fick se den lill* på skärmen blev jag lugn det fanns bara en där inne som hjärtat slog på och den rörde på sig som den skulle. BM som gjorde UL:et frågade mig om jag var nervös för hon kunde se på skärmen att jag hade världens sammandragning när hon började kolla, men så fort jag kunde konstatera att det bara var en så lade sig all nervositet och sammandragningen släppte nästan direkt...

Tyvärr var BM väldigt noggrann med att inte visa någon bild av könet - eftersom de inte får säga något i vårt landsting. Så jag vet ännu inte vem det är jag försöker hota/muta till att komma ut NU - jag har BF imorgon.

Jag hade också tankar om att det inte var en bebis därinne, eller framför allt att bebisen inte levde. Eller att det var två. Tror det är helt normalt, för många blir ju rutin-ul första "träffen" med bebisen.
På väg till undersökningen var vi så uppjagade att vi gick fel och hamnade på förlossningsavdelningen! Ultraljudet gick dock bra, även om bebisen rörde sig så mycket att bm nästan inte kunde mäta det hon skulle mäta. Bebis levde och var bara en och nu sitter jag här i v.25 med sparkar så hela magen rör sig.

Hej, jag var lika nervös som dig innan UL, de e jätte jobbigt. Men nu sitter jag här i soffan å känner hur den lill* sparkar å lever om där inne, allt såg bra å fint ut med våran bebis! Nu ska jag inte göra dig mer orolig, men man måste ju ändå va medveten om att även om allt ser bra ut på UL så kan de ju fortfarande gå snett! Men de ska man inte tänka på! Lycka till, å allt kommer å gå bra!