Hur kär är man i ett "normalt längre förhållande"?

Jag tror det är väldigt sällan man är kär i varandra så där hett och passionerat som man gör den första tiden. Känslan övergår till en djupare kärlek med tiden.

Visst bör man jobba på förhållandet så man får den där passionen emellanåt så inte allt bara blir slentrian, då är faran för att man glider ifrån varandra alt hittar någon annan stor tror jag.

Åh jag har precis samma funderingar.

Jag o min kille har vart tillsammans i 4 år och jag älskar honom mest i hela världen! Han får mig att känna mig så trygg o älskad, jag känner tillit och vet att han alltid ställer upp på mig, han lyssnar o vi kan prata om "allt", vi har ett lugnt förhållande o jag älskar att vara i hans närhet-det får mig att känna mig lugn...
Men...det finns ju alltid ett men
Just nu har vi inte sex så ofta pga att jag har haft det lite jobbigt, jag känner mig dum för det o tänker-tänk om det beror på honom men ärligt så kan jag inte tänka mig sex med nån annan heller, e bara så trött just nu.
Sen så tycker jag om att resa och det gör inte han, men o andra sidan känner jag att jag rest klart för ett tag, e liksom "färdig" med den biten....
men ändå går man o oroar sig, tänk om vi inte hör ihop pga dessa sakerna osv osv. Vi har ju det verligen jättebra annars-borde inte det räcka??

Nej, jag tror inte man har pirr i magen efter 10 år, men däremot så blir ju kärleken djupare och man får kanske en varm känsla inuti i stället. Vad vet jag, jag har aldrig varit ihop med någon så länge. Men jag tror att det är viktigt att inte förvänta sig pirr hela tiden, då kanske man lurar sig själv att man inte älskar personen, trots att kärleken bara ändrat form...

efter 5 år är det mer än en förälskelse, han betyder så oerhört mycket för mig. Älskar han jätte mycket. Och nu ska vi gifta oss 

Kristin24: Men fem år är inte jättelänge tycker jag... Efter fem år var vi också mitt uppe i bröllopsplaner... nu efter åtta år är det jag undrar om förälskelsen inte kommer komma tillbaka...

Visst går det över till djupare kärlek också. Men det pirrar fortfarande i min mage när jag kysser han. Och är vi borta ifrån varandra för länge så blir vi knäppa .

Så visst kan de känslorna stanna kvar.

Vi har i år varit tillsamamns i 15 år o de är en djup kärlek med trygghet passion vänskap ja you name it..Allt går givetvis uup o ner under årens lopp,de viktiga är att trivas i hopa o kunna kommunicera de är nycklen till precis allt...

Vi har varit ihop i snart 9 år och inte kan jag påstå att jag går runt & pirrar med magen hela dagarna Men jag älskar honom, jättejättemycket. Hur skulle det se ut om alla gick omkring och var nykära för jämnan? Då skulle man ju nte få nåt gjort alls

Tror de beor på hur man vill ha sitt förhållande.
Jag vill ha pirret i magen och en massa kyssar, pussar, sex..
Jag vill känna längtan efter min sambo.
den dagen detta försvinner då är man ju en vän anser jag.

Vi har varit tillsammans i 10,5 år och jag tror också att det där första himlastormande förälskelsen övergår till en djupare kärlek. Liksom den där kärleken som gör att jag inte döööör om jag upptäcker att jag har sunktrosor på mig just när vi ska till och ha sex. Dock, vi jobbar på samma arbetsplats jag och B och varje gång jag ser honom i en korridor eller en bit bort så känner jag mig varm och lycklig inuti.

Men jag längtar efter min sambo...fast inte när han typ är på jobbet men om han reser bort saknar jag ju honom såklart. Och pussas och allt sånt görs ju naturligtvis - bara inte lika frikostigt som förr. Ärligt, jag skulle aldrig orka ha så mkt sex som vi hade när vi var 18 och 20 men det tycker jag inte är nåt konstigt alls - hur skulle vi hinna det? Vi har hem, jobb & barn.

Jag tycker att de första åren är som du beskriver i det första stycket och sen blir det mer stabilt och tryggt som i andra stycket. Därmed inte sagt att det blir tråkigare.
När den första pirriga förälsken lagt sig växer något djupare fram. Man växer liksom ihop och blir en.
Många drabbas av en kris just när nyförälskelsen tar slut och man tror att den andra tar en för givet och inte ser en på samma sätt som innan men klarar man sig bara igenom det så vet man att man klarar det mesta.
Vad jag har lärt mig under mina och min mans år tillsammans är hur viktigt det är att vi båda vet om att vi är älskade. Vi talar varje dag om för varandra hur mycket vi betyder för varandra. Så håller vi förälsken vid liv även långt efter vi slutade vara nykära. Jag saknar honom fortfarande när vi inte är tillsammans och jag kan inte tänka mig att leva en dag utan honom. Han är som en del av mig som jag inte kan vara utan.

Mycket av mitt pirr försvann efter 3 månader. Sen har jag känt mer att jag trivs enormt med honom, älskar hans närhet, hans kropp...hela han. Men pirret känner jag mer sällan. Är det fel känslor då???

Vi har iof varit ihop bara 6 mån....

Kravet på att man BÖR vilja ha sex hela tiden gör mig jättestressad....jag är ofta trött av min antidepp.medicin och känner inte någon himlastormande lust....

Jag trivs med honom, men så där galet kär blev jag senast när jag var 18 år.... nu för tiden blir jag lite mer nyktert kär... Men sen är man ju 31 år också....

Hm intressanta frågor!
Jag o min sambo har varit tillsammans i mer än 11 år och har 2 små barn och hus tillsammans. Visst har vi jobbiga stunder och jag kan tycka att han aldrig gör sig fin för mig och att vi kanske inte alltid pratar med varandra så som vi borde. Men som någon ovan skrev han är en sån stor del av mig. Jag kan inte vara utan honom! Visst kan det pirra emellanåt när vi kysser varandra. Han är världens bästa pappa och väldigt snäll och intelligent man.

Det är ett hårt arbete att ha ett förhållande, det jag kan tycka är väldigt trist är att jag så gärna vill gifta mig med honom, men inte lika viktigt för honom... om vi hade pengar liggande så... medans jag vill vara hans fru!

Näe man måste inte ha pirr hela tiden, vi trivs bra och är trygga tillsammans och har samma värderingar och så.

Nyförälskelse är ett underbart härligt stadium- som man aldrig får tillbaks längre in i ett förhållande.
När man är nyförälskad så är ju hela kroppen alldeles uppåt i all nyfikenhet, spänning och alla possitiva känslor som finns. Det har ju också att göra med att man inte känner varandra helt, och man ser gärna bara de possitiva egenskaperna och blundar för de negativa.

Ingen klarar av att leva i förälskelse-stadiet för alltid. Med tiden så får vi ju också någon slags vardag där vi även ser de mindre fördelaktiga sidorna. Kärlek är när man kan se varandra med alla för och nackdelar- och älska den hela den personen.

Vi får inte ta kärleken alldeles för given- vi måste överraska, varandra, glädja varandra och fortsätta se varandra i förhållandet för att hela tiden utvecklas.

Sexlusten kan gå upp och ned, precis som alla andra känslor- det betyder inte att kärleken är slut. Att leva tillsammans innebär att läsa av varandras sinnesstämningar och respektera varandra.
Livet blir aldrig så spännande som det var i nyförälkelsen, men det blir tryggare, och vi får hjälpas åt att sätta guldkant på vardagen. Att dela vardag är en häftig känsla på ett annat vis.

Vi tycker 5 år är länge, har två barn redan också och det testar ju ett förhållande med.