• gundejonas

    Ständigt irriterad :-(

    Min sambo är gravid för första gången och jag känner inte igen henne alls. Vi träffades för ca 4 månader sedan och sedan har allt gått väldigt snabbt. Barnet är planerat så det är inget misstag (vi är båda i 30 års-åldern fast det kanske inte låter så). Min sambo är ca i 4e veckan så det har inte gått lång tid alls men hon har fått ett jäkla humör. Allting jag gör är fel och hon är arg och sur på mig nästan hela tiden. När hon inte är arg och sur är hon jättegullig som hon var innan hon blev gravid och ber om ursäkt för sitt beteende. Emellan det sura säger hon ofta att hon älskar mig osv... Tycker detta är skitjobbigt eftersom det skapar en distans mellan oss två.

    Ni som har varit eller är i samma situation: Vad ska jag göra för att göra detta så bra som möjligt? kan det vara möjligt att det redan är hormonerna som ställer till det så tidigt?

  • Svar på tråden Ständigt irriterad :-(
  • cruZZe

    Nu har juh inte du känt henne så länge, men antingen har hon ett väldigt växlande humör eller såär det hormonerna som spökar. Bit ihop och lät det hela bero så märker du tids nog vilket det är.

    Lycka till vilket som


    Dorfen skrev 2008-08-20 00:22:24 följande:
    Min sambo är gravid för första gången och jag känner inte igen henne alls. Vi träffades för ca 4 månader sedan och sedan har allt gått väldigt snabbt. Barnet är planerat så det är inget misstag (vi är båda i 30 års-åldern fast det kanske inte låter så). Min sambo är ca i 4e veckan så det har inte gått lång tid alls men hon har fått ett jäkla humör. Allting jag gör är fel och hon är arg och sur på mig nästan hela tiden. När hon inte är arg och sur är hon jättegullig som hon var innan hon blev gravid och ber om ursäkt för sitt beteende. Emellan det sura säger hon ofta att hon älskar mig osv... Tycker detta är skitjobbigt eftersom det skapar en distans mellan oss två. Ni som har varit eller är i samma situation: Vad ska jag göra för att göra detta så bra som möjligt? kan det vara möjligt att det redan är hormonerna som ställer till det så tidigt?
  • byström

    Instämmer i föregående talares utlåtande...
    Hade ni varit ihop i 4 år hade du vetat vad som var fel, efter 4 månader lite svårare.
    Men det låter ju lie typiskt gravidkvinnahumör... min fru var allt annat än go under graviditeten!

  • Aardvark

    det låter ju väldigt tråkigt med humörsvängningar.
    Vi blev med barn efter 4-5 måander ungefär, och man har ju inte en aning om vad det är för människa man släpper in i sill liv då ju.
    Även om jag verkar ha haft tur. bara två utbrott på 26 veckor :)

    Jag kan dock säga att om det inte hade vart pga graviditeten så tror jag inte att hon hade kunnat dölja det i 4 månader för dig innan.

    så mitt högst oproffisionella råd är att gläd dig åt när hon är gullig och stoppa huvudet i sanden när hon är elak.
    om inte annat så kan du skriva ner lite av det hon säger och använd det mot henne någon gång om 10 år, bara för att visa att vi män också kan vara onda hohoho.. (får man skämta om könsnormer?)

  • gundejonas

    Tack för alla svar!

    Kan tillägga också att det har varit så här nu i tio dagar ungefär och under tiden har vi oxå flyttat pluss att hon har varit lite sjuk. Visst är det dumt att skaffa barn så tidigt men allt kändes så otroligt bra! Vi kom båda från längre lite jobbiga förhållanden och tyckte att vi hade träffat den som vi bara hade drömt om.

    Någon mer om har varit med om något liknande?

  • Sniffy

    Det är inte lätt får våra tjejer, tyckte det var mest utmanande i början då humörsvängningarna och hennes illamående satte sina spår på humöret. Man får skaffa sig ett tålamod som är utom denna jord (vilket jag också tror kommer behövas när väl barnen kommer ). Sista månaden kan också vara ganska jobbigt (så klart för tjejen), då hennes tålamod är slut, blandat med ryggont, sömnproblem för att barnen sparkar och en hel del annat som påverkar. Som blivande far så får man vara berädd att fungera bollplan/slagpåse, men man får aldrig glömma att dom i grund och botten älskar oss och aldrig medvetet vill såra oss, annars hade dom aldrig skaffat barn med oss eller ens tänkt tanken på det.

    Det viktigaste är att kunna kommunicera, att tiga är det dummaste man kan göra i ett förhållande. Ett riktigt grälla (inget små gnabb) kan rensa mer än man tror.

  • Vibekes Pappa

    Min sambo är i vecka nio och hon har fått rejäla humörsvängningar. Då vi har varit tillsammans i lite mer än ett år så viste jag redan sen innan att hon brukar bli lättirriterad och sur när hon har haft PMS, men jag kunde aldrig tro att det skulle bli såhär illa. Men samma sak här som med dig Dorfen, hon har sina bra stunder också då hon är jättegullig :)

  • Renegade

    Jag skulle nog säga att det fina(?) med att det sker nu är att både du och hon kan hänvisa till hormoner osv.

    Det är väl känt faktum att hormonnivåerna i början går upp i taket när kvinnor blir gravida. Det blir lite av förgiftning, innan kroppen hanterat det och balanserat nivåerna.

    Sen är det olika hur det hanteras från en till en annan, men försök verkligen låta det rinna av, för det är egentligen dom som är de överkänsliga. Fixar du inte det, så håll lite avstånd tills det blåst över. Det är inte lätt alla gånger, men absolut nödvändigt.

  • gundejonas

    Vill berätta för alla er som är i samma situation att det har blivit mycket bättre!

    Nu är vi i v 8 eller i embryots 6e vecka (man har ju börjat att lära sig hur det funkar nu).

    Det bästa är nog att bara låta det rinna av, precis som du säger Renegade. Dom har det nog inte så lätt våra kära kvinnor....

  • Decnet

    Be henne kontrollera så att det verkligen är hormonerna under graviditeten som spökar och inte något mer som bipolära syndrom som ligger under ytan. Beteendestörningar är inte något man hostar upp i det första halvåret av ett förhållande om det inte kommer på tal.

    Been there... Done that..

  • Sniffy

    Jag håller på att dö , det är så jävla jobbigt och ansträngt just nu, förstår att en del kan kasta in handduken nu. Men förstår samtidigt att den jobbiga biten komer att gå över och att min älskling kommer att bli den hon var igen. Tänker aldrig lämna henne, hur tufft det än blir (har svårt att se att det skulle bli värre).

Svar på tråden Ständigt irriterad :-(