svårt att sova

Hej! Jag upplever oxå att jag fått sömnproblem sen jag blev gravid (är i v18) nu. Känns konstigt eftersom man ska vara såå trött o sova hela tiden (enligt andra).
Berättade för min BM om problemet och hon sa att de va ok att ta en viss sorts insomningstabletter. Kändes jättekonstigt så jag har inte vågat ta nån än, men säger dom att de e ok så måste de ju vara så. Prata med din BM o se vad hon säger.
Hoppas du hittar nån lösning...inge kul att ligga vaken halva nätterna när man ska upp tidigt!!

Jag vägrar ta tabletter, äter knappt alvedon. Då lever jag hellre i ett töcken...

Jag är ju trött, så som man ska vara, men jag har svårt att somna, vet inte om det är stress eller "bara" graviditeten.

Jag har kännt mej mer el mindre trött under hela graviditeten, och hos BM igår var mitt HB nere på 107 tror jag hon sa. Så nu skulle jag få börja prova med järntabl. SEn visade urinprovet att jag hade socker i det, och jag som knappt äter sötsaker även om det blivit mer under graviditeten.. så då frågade hon om diabetes! Och det har jag inte o inte ngn nära i släkten heller, men hon sa det är normalt att man ändå kan ha socker i det och att vissa utvecklar en sk gravid-diabetes som försvinner sen.. Jag e ledig från jobb 2 dgr nu, men skulle ringa i morgon om jag inte känd emej utvilad så skulle jag bli 7kskriven över helgen.. (jobbar med gamla dementa o har väldigt mkt tunga lyft)

Inatt kunde jag somna men vaknade klockan 4 och kunde inte somna om, känner mig utvlad nu efter bara 4 timmars sömn men jag räknar med att det kommer slå tillbaka i eftermiddag. Antar att det bara är att vänja sig vid sömnrubbningar.

Jag är i v.26 och väntar mitt andra barn. Har också problem med sömnen. Kommer ihåg att det var så under första graviditeten också. Tor nånstans att det är kroppen som gradvis försöker vänja sig vid mindre sömn. För det blir det garanterat när barnet väl är fött! Med första barnet var det amning varnannan timme nätterna igenom den första tiden...

Jo för att få sova lite bättre brukar jag ta en kvällspromenad, se till att magen är mätt innan jag går o lägger mig, samt att alla små "krämpor" så som nästäppan o halbrännan är "åtgärdade"... så att förutsättningarna för en lyckad natt-sömn finns...

Jag har också hamnat i nåt sånt där. Är i v26. Just nu kan jag inte sova mer än 4 timmar per natt och så blir jag skittrött på dan istället och måste sova ett par timmar då. Som igår somnade jag kl 22 och tänkte att jag skulle få sova ut, men då vaknade jag kl 2 och sen var det bara att stiga upp. Riktigt jobbigt är det. Men det kanske hör till, men kan inte minnas att det vat så här illa med första

Jag har samma problem...Är i v.16. Jag somnar bra från kvällen, men sen vaknar jag alltid 1-2 tiden på natten för att jag måste upp och kissa, och efter det är det färdigt... Är såååå trött, men får inte tag i sömnen...Ligger bara och vrider och vänder på mig i sängen. Det börjar bli jobbigt i.o.m. att jag jobbar 3-skiftesjobb, och man känner ju inte sig så pigg på att åka i jobb kl.7 på morgonen då man sovit bara 3-4 h på natten...:(

Jag har vansinnigt svårt att sova på nätterna, har haft det hela grav (e i v 25 nu) Jag har inte direkt kommit på något knep för att kunna somna, e också väldigt trött. När jag går o lägger mig känns det lixom i hela kroppen att jag behöver sova, men i samma sek som jag lägger huvet på kudden så blir jag klarvaken o ligger o vrider o vänder på m ig. Jag har ändå låtit bli att vila på eftermiddagen för att vara riktigt trött på kvällen...
Kan inte heller tänka mig att proppa i mig en massa tabletter, det känns inte riktigt ok.
Antar att vi får vara trötta...

Samma här. Är i v 25 och har haft sömnsvårigheter nu i minst 4-6 veckor. I början kunde jag i regel somna lätt, men för att sedan vakna efter bara ett par timmar och vara klarvaken. Nu tycker jag att jag även har svårt att somna. Känner mig trött, men så släcker jag lampan och maken somnar på 2 röda och där ligger jag sedan. Är så frustrerande och jag blir stressad när jag ligger där och vänder och vrider mig och man vet att man ska upp och jobba på morgonen. Min BM sa att ja så här kan det vara och det kan fortsätta hela graviditeten! Alltså i värsta fall har man sömnbrist redan när bebben kommer fast det då hade varoit bra om man varit utvilad! Jag säger varje morgon när jag sätter mig upp på sängkanten när klockan ringer och jag då sover som bäst (så nån gång somnar jag ju faktiskt) att "man borde få havandeskapspenning ett par timmar varje morgon så man fick sova längre och komma senare till jobbet". Jag försöker ocså att inte sova något på dagen för då blir det väl ändå svårare.

jag är och har varit så extremt trött under en tid nu att jag till och med varit på fel sida av vägen då jag varit på väg hem från jobbet... kör 11 mil varje dag så det är riktigt drygt att köra! har faktiskt stannat och ställt mobilen på väg både till och hem från jobbet och sovit en stund längs vägen... annars är jag värre än en fylletratt på vägen..!

plus att på mitt jobb så står jag upp hela dagarna i 8,5 timmar. det börjar kännas... Sen när jag kommer hem så är jag totalt slut! orkar nästan inget alls...

Lik förbannat sen när det "är tillåtet" att sova så kan jag inte!
antingen sitter man här och ugglar eller ligger man platt och knäpptyst och känner efter vibbar av rörelser från det lilla livet inom sig.. Det är så snett allting! jag brukar gilla tvåskift men jag börjar hata det nu..

Vill inget hellre än vara hemma med min bebis i magen och pappan till den och mina andra två små flickor...

har förvisso sovit skitdåligt i flera månader nu pga olika saker... Nu vet jag dock varför den extrema tröttheten mitt på dagen infunnit sig... är ju gravid men vet inte i vilken vecka...



Lycka till tjejer!