Kan det vara borderline

Någon?

Borderline (läkarna vill nu att man säger emotionell störning) är svår att få diagnostiserad. Det är ett tillstånd som går att förändra/förbättra med terapi. Här listar jag upp ngr symptom.

* BL patienter har ofta ätstörningar/förvrängd självbild
* Svårt att hantera relationer
* Häftiga humörsvängningar, kan gå på ngn timme
* Patienten har "omogna" känslor, skulle mer kunna tillhöra ett barn ist. Är mentalt omogen känslomässigt, hoppas du förstår vad jag menar med det
* Symptom kan märkas av i tidiga tonår, men de verkliga utbrotten av BL brukar märkas från åldern 19-34 år
* Ofta självskadebeteende/självmordsförsök
* Kan ha osunda tankar om sex

Googla lite på borderline och läs vidare. Jag tror inte du har borderline av det du berättat här.

Tack för svaret. Jag blir själv tveksam till att det är borderline jag har när vissa beskriver det. Och när vissa andra beskriver det så känns det klockrent.
Av dina punkter så var det bara ettan och tvåan och femman som stämde in på mig.

Anonym (störd) skrev 2008-08-21 14:38:19 följande:

Ok. Ja, du vet det kan vara ngt annat som inte står rätt till i ditt inre. Har du funderat på att prata med en psykolog? De kan hjälpa dig bena ut vad det kan vara. Då får du tid hos din VC och blir remitterad vidare.

Jag fick min BL-diagnos i januari i år, och livet har långsamt blivit bättre för mig med terapi.

alla som har borderline behöver inte uppträda exakt lika,
och det finns olika grader av borderline, har man högre grad är det svårare att få bukt med det

alla kriterier behöver du ju inte uppfylla för att det ska klassas som borderline

det finns många som har temprament och dålig självbild,samt svartsjuka utan att ha borderline

jag har själv borderline och har haft det sen jag var yngre
men jag kan säga att symtomen var värre då jag var ung, det har lugnat ner sig en del, det brukar det göra ju äldre man blir

jag känner igen det du skriver en del iaf

allt som prettygirl listade där har jag

Har nu haft det såhär i två år minst men tycker att det blivit värre. Det känns som att mitt förhållande blir hotat av det här nu och jag känner att jag måste göra nåt åt mina problem.
Förut har jag alltid tänkt att det går över men det är ju det som det inte gör. Jag kan verkligen inte styra över det heller som jag alltid har trott.
Vad finns det mer för personlighetsstörningar som kan passa in på mig?

välsvarvad blondin skrev 2008-08-21 17:06:16 följande:

Det där med kriterier för att få diagnosen ställd måste då vara väldigt olika på olika ställen? Här där jag bor så var det väldigt viktigt att det skulle stämma in på så gott som allt. Jag fick fylla i en hel bunt med papper oxå, olika personlhetstest som granskades av läkare.

Ts; du kan ju vara instabil psykiskt av andra orsaker. Hur var din barndom, har du blivit sviken många ggr osv. Det är inte alltid det finns en diagnos på människor som mår dåligt!
Tycker ändå, eftersom du har de här tankarna att ngt inte stämmer, att du ska kontakta vården för att få prata med folk som kan sånt här. Jag kände sen tidiga tonår att jag var avvikande och inte som andra, att ngt inte stämde ngnstans. Jag var alltid nere, fick ätstörningar vid 15 och hade stormiga relationer med "farliga" killar. Jag var oxå väldigt utåtagerande och var väldigt provokativ, med klädsel och sexualitet. Bordeline misstänktes tidigt, men då stämde inte allt som de krävde för en diagnos.
Jag var svartsjuk och ktrl och iaf ett förh sprack pga det. Så eftersom du känner att du behöver göra ngt nu, sök hjälp.

Jag tycker det låter som att du har en ganska klar självbild av hur du reagerar i olika situationer plus att det låter som att du har identifierat dig med att vara konstig. Det är ju faktiskt först när man vet att man beter sig på ett specifikt sätt som man kan göra något åt det. Faktiskt.

Hur är din kille emot dig? Vad känner du när du är med honom och vad känner du när du inte är med honom? Hur reagerar han på dina utbrott? Vad har du för bakgrund när det gäller relationer? Vad har din kille för bakgrund? Har du gått hos någpn terapeut eller kurator tidigare?

Mvh!

1:gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2: uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3: uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
4: visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
5: vissa kan uppvisa suicidala gester, suicidhot och ibland upprepat suicidalt beteende, eller självstympande handlingar
6: är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
7: känner en kronisk tomhetskänsla
8: uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
9: har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.

Minst 5 av dessa 9 kriterier ska vara uppfyllda för att en person ska få diagnosen borderline.

För min egen del tycker jag att 2 st kanske stämmer in på mig, jag har dock diagnosen och jag fick den efter endast ett par samtal med psykolog.
Har alltså inte fyllt i några papper eller liknande.
Jag har förstått att det även kan se helt olika ut hur en diagnos ställs.
Jag har dock bett om en second opinion

Ts. Om du känner att du har det jobbigt så tycker jag definitivt att du ska uppsöka vårdcentralen för remiss till psyk.
Du behöver ju inte uppfylla någon diagnos öht för att få prata och få hjälp.

Önskar dig lycka till.

Anonym (Malin) skrev 2008-08-21 19:43:57 följande:

Min kille är väldigt, väldigt snäll. Ibland blir han arg och vresig när jag får mina svartsjukeutbrott och måste ställa en massa frågor om hans förflutna och då förvärras min ångest också.
Ibland svarar han snällt och då brukar det bli lindrigare utbrott.
När jag är med honom är allt som en vanlig vardag men jag har svårt när jag inte är med honom. Då får jag också en slags ångest eftersom jag inte ser vad han gör då.
Har aldrig haft nån pojkvän innan. Det har aldrig gått så långt för mig förut eftersom jag fått avsmak av de killar som kommit mig för nära. Men när jag träffade Tomas så blev jag som besatt i honom. Honom har jag aldrig fått avsmak för.
Annars kommer jag från en rätt kaotisk familj med en mamma som var som jag har blivit ungefär och med en pappa med grava alkoholproblem.

Jag har varit gift med en man som har diagnosen Borderline.

Jag skulle föreslå att du besöker denna hemsida; www.borderlineinfo.se
Den var till hjälp för mig i mina försök att försöka förstå och hjälpa honom, tror även din sambo kunde må bra av att läsa på den sidan. Om det nu visar sig att det är Borderline du lider av.

Det är vad jag anser en väldigt bra och informativ sida om sjukdomen. En sida som är lätt att förstå. När man googlar eller liknade på just Borderline så kan det många gånger vara svårt att förstå hur dom egentligen menar gällande olika symton och kriterier, men på den sidan (ovan) får man det förklarat för sig på ett annat och mer lättförståeligt sätt, utan krångligt "läkarspråk" osv.

Hoppas det löser sig för dig, och oavsett vilken diagnos du (eventuellt) kommer få så hoppas jag du får den hjälp och läkarvård som just Du behöver!

Kolla gärna på den hemsidan (som för övrigt är en sida gjord av en tjej med just Borderline), men ta även kontakt med läkare/psykolog, det är där du kommer få bäst hjälp. Och hjälp finns att få. Lycka till!

Mvh L

Anonym (L) skrev 2008-08-23 16:34:06 följande:

Tack för länken. Den var jättebra. Innan förstod jag inte så mycket av vad kriterierna innebar men den här sidan förklarade det så bra.
Jag har nog borderline. Minst fem av kriterierna stämmer in och de övriga stämmer in lite halvt. Jag känner igen mig mycket.

Varför sätta en diagnos på dig själv?? Vi e ju faktiskt människor med känslor. Har du funderat på varfö du har aggressionsbproblem? Eller varför du har så stort kontrollbehov osv osv. Kanske att du har genomgått nåt under barndomen som behvöer bearbetas??

Om jag var dig skulle jag börja i terapi!

Klart jag har funderat på mina problem... Det är väl uppenbart med den här tråden?
Jag funderar och funderar hela tiden, numera.
Det känns jätteskönt om man skulle få en diagnos.

Jag har växt upp med en förälder som senare diagnostiserats med borderline-tendenser. Om du mår dåligt tycker jag att du skall söka hjälp, TS. Prata med någon profesionell om dina tankar och din oro. Kanske är det något annat som ligger till grund för ditt beteende. Kanske är det något du kan få hjälp med. Lycka till!