Hjälp! 8 åring som inte lyssnar!

Menar du att han inte bryr sig om social bekräftelse alls? Om han _verkligen_ inte verkar ha en önskan att höra till gruppen och ha god stämning tycker jag ni borde försöka få en terapikontakt av något slag, för det är underligt.
Han kanske har Asperger, vem vet?
Det normala är ju ändå att barn innerst inne vill vara med, och bli bekräftade. Om ni ger positiv respons på det bra (känslomässigt, alltså, inte grejer) och negativ på det dåliga och är tydliga och konsekventa, så borde det fungera i normalfallet.
Hur sover han? Hur är vikten? kan det finnas någon kroppslig orsak till stingslighet?
En del barn med adenoid i näsan, t.ex, sover dåligt på natten och syresätter sig dåligt, och kan bli griniga och bråkiga av den anledningen.
Hör han som han ska? ja, du vet, kan det finnas andra orsaker?

Detta inlägg skulle jag ha kunnat skriva. Jag har tjatat och tjatat och det enda som tycks fungera är att hota med indraget tvspel......suck. Egentligen tycker jag att det är bra att han ifrågasätter och visar att han är verbalt duktig, men man blir ju irriterad, arg, sliten och ledsen när man känner känner att man inte får någon respons. Min son gör ingenting rätt längre känns det som. Har dock precis bytt strategi och väntar spänt på att se om det ger resultat. Istället för att tjata om vad som inte fungerar pratar jag om vad som fungerar och bortser från annat. T.ex. Förut....
-Har ni inte haft fruktstund idag eftersom din frukt ligger kvar i väskan.
-Jo. Jag trodde inte att jag hade någon med mig så jag fick äta med bänkkompisen.
-Du måste ju kunna lära dig att kolla ordentligt i väskan. Frukten ligger ju i samma fack som alltid.
-Oj jag glömde att titta där...
-Det är tredje gången på kort tid detta händer. Du är 8 år och du måste ju kunna klara av att titta i din väska ordentligt... Och så börjar bråket.....
Nu... Jag ger honom en frukt som han stoppar i själv i väskan.
-Har ni inte haft fruktstund i skolan idag eftersom frukten ligger kvar?
-Jo Jag hittade den inte så jag fick äta med bänkkompisen!
-Vilken tur att han hade så att det räckte till dig. Stoppa frukten i ett annat fack på väskan imorgon då. Kanske de mindre facken är lättare att leta i?
-Ja
-Jag ringer din fröken också så att hon kan hjälpa dig att leta om du inte hittar den själv.
-OK

ha ha det där verkar vara något som gäller många åttaåringar för min är likadan, som i en annan värld... det enda man kan göra är att prata med dom, sätta sig ner i lugn och ro och prata prata prata om att man inte vill bråka jämt och att man blir ledsen, jag har också försökt med bestraffningar i form av varnigar för att sen fullfölja med att ta bort saker (nintendo, tv eller vad det kan vara) men det är ju så himla tråkigt och det som fungerat bäst är ändå att sätta sig ner och förklara.
Filip är också uppkäftig och respektlös precis som du skriver och det tar otroligt mycket energi men jag antar att det bara är att fortsätta prata för där emellan är han hur go som helst

Åh vad skönt att läsa detta. Min åttaåring är precis så här. Nu har vi precis flyttat isär också jag o pappan, så jag var orolig att det hade påverkat honom för mycket. Har till och med tänkt på psykolog...

Men det verkar ju om att det är fler där ute som har detta problem.

Min son blir blir galen när något inte går som han vill. Han vill leka med kompisar varje dag men vi kan inte så ofta och då blir han vansinnig. Vi är dumma och ljuger och allt vad det är. Ofta blir jag så ledsen och ibland kan man nästan bli rädd att man inte ska kunna stå emot om han skulle börja slåss. Han är ju snart lika stor som mig så jag kan inte hålla fast honom eller bära in honom på rummet till exempel.

Jag har funderat nu på att vi ska börja ha veckomöten hela familjen där vi går igenom veckan, vilka dagar kan man leka med kompisar, m.m. Vad ska vi försöka tänka på som familj i veckan och är det något speciellt som barnen önskar få ut av veckan. Tror ni att det kan vara en bra idé?

TS berätta gärna lite mer kring hur ni gör och vilka situationer det uppstår bråk. Kanske kan vi hjälpas åt att komma ur detta.

(Jag tror inte att detta skulle vara något drag av aspbergers eller liknande utan jag tror att den gemensamma nämnaren för våra barn är att de är tänkare, de grubblar över mycket och har starka känslor som de inte kan uttrycka ännu)små filosofer

Kram!

Följer denna tråden med STORT intresse! Har samma sak här....

Har också en 8-årig son som är likadan, det är jätte jobbigt. Det är tur att det faktiskt finns stunder som man inte bråkar och tjafsar hela tiden så man har positiva saker och tänka tillbaka på. Jag hoppas att det är en fas och att den snart går över, skönt att höra att man inte är ensam om att ha det så här i alla fall.

Bråkade igår med min son igår igen... det är så himla trist och man blir så ledsen,herregud jag har honom bara varannan vecka ju och vill inte tjafsa om allt hela tiden, har dessutom en sambo (inte sonens pappa) som istället för att stödja bara talar om att jag är för vek... vad gör man när sonen säger hela tiden att det är jag som gör att han blir sur? Det brukar börja med att han blir arg för något och sen efter ett tag när man har försökt med det mesta så förlorar jag tålamodet och då vänder han på allt och säger att det var mitt fel att vi började bråka...
Någon som känner igen sig???

Ja "vildros", precis så är det. Jag är också själv med mina barn, delad vårdnad. Ofta känner jag mig för vek för att stå upp mot min son när vi bråkar för att man är trött och stressad. Man borde nog vara mer konsekvent. Det är lätt att komma med hot och så, typ gör som jag säger annars får du inte...Sedan håller man det inte eftersom man ändå vill ha en trevlig stund med barnen.

Är det någon som testat med straff o belöning så som "super nanny" gör. Jag skulle bli jätte glad om någon kunde ge lite råd.

Jag tänkte att man kunde göra en lista tillsammans med barnen på hur man vill att det ska vara. och sedan kan de få belöning efter hur de sköter sina uppgifter, ex. kulor eller pengar. Vad tror ni?

hej 79a, får jag maila dig? vi kanske kan utbyta lite tankar om detta..

absolut jag skriver i din gästbok