6 år och vill bara vara med mamma!

Usch, vad jobbigt!  Det är synd om både föräldrar och barn när det blir så här. Som tröst kan jag säga( efter att sj ha fått denna info) att speciellt vid 6-, och 9-års ålder är detta vanligt. Då upptäcker man hur orättvis och farlig världen kan vara...  
Man får separations-ångest, längtar efter mamma och pappa och är rädd för döden.
Jobbigt! Men det går över.
Lycka till. Visa mkt kärlek och tänk positivt.

Åh tack för ditt snabba svar! Jo vi försöker här att visa kärlek mellan all trots! men det är så svårt och jag är så himla rädd för att göra fel, förvärra situationen.. jag ororar mig för hans kompisar som börjar tröttna på att leka med honom oxå.. han vill ju alltid leka hemma! de vill ju såklart leka hemma med nångång.. han skulle ha det så himla skönt och bra bara han vågade, han har en grannpojk här som är här jätteofta å leker men nu har han mer å mer sällan kommit och jag förstår det! han vill ju att min pojk ska komma dit och leka med naturligtvis.... känns som vi bara står och stampar...

Puffar upp tråden lite.. ingen som har något bra råd att ge mig?

Dt kunde vart jag som skrev detta brevet. min son har vart sånn här i 2 år. han blev sånn när hans bror föddes och vi flyttade. han vägrar gå på kalas, vägra vara hos kompisar,vägra vara ute på gården o leka om inte dörren är öppen,vägra nånting om jag inte är med. Dt har vart skitjobbigt för både oss och hans kompisar som tröttnar på att vara här jämt. nu är vi så vana så jag orkar inte tjata mer på han om detta. jag får väl inse att dt är så här och att dt är en stor oro hos han så nu få han bara vara hemma och inte gå på kalas elelr leka hos nån. han har inte vart utan oss på flera år. han är jätteorolig för att vi inte hämta han i skolan heller. så man får bara hålla ut tyvärr.

läste ditt brev igen, nej du ska nog inte tvinga honom om han är så orolig. nått är dt som ligger bakom dt antagligen. kan vara flytten eller systern. så visa han att han är så orolig så ta dt på allvar. jag gjorde dt felet med min son att jag tvingade han men dt blev tio resor värre. han blev superorolig och misstänksam mm. låt dt ta den tid dt tar, som för oss som har haft så här 2 år. men vi går på BUP och dom säger att han ska inte tvingas eller pressas till något utan ta den tid han behöver, vilket jag inte gjorde i början som sagt. nu blir han 7 år i November och visst är man rädd att han ska glida utanför sin klass men dt får väl vi stötta honom i om något går fel. lärarna är med och stötta han extra i skolan nu för hans oro för nya saker osv.

Oj! allt det du skriver passar ju verkligen in på min son oxå! men ush att det inte gått över.. ja som du skriver är det mycket nytt för honom.. först fick han jusin lillasyster men det är ju snart 2 år sedan! men då märkte jag inte av detta så mkt.. jag va ju liksom hemma ändå å isak va bara 4 år.. så det va ju inte så mkt kompis lek ändå.. men han sov ju väldigt ofta över hos farmor å mormor osv utan bekymmer.. men sen för ett år sedan flyttade vi ju å i början tyckte jag det gick hyfsat, han gick av vid grannpojkens hus några gånger när vi åkte förbi deras hus.. fast han inte kände pojken överhuvudtaget! men han va ju strax hemma igen förstås men ändå! sen nu då har han ju börjat förskoleklass med 10 okända barn som gått på dagis tillammans allihopa sen de var ett år gamla.. så det är kämpigt för honom att komma in i "gänget" men jag tycker ändå det går ganska bra.. han har sina favoriter i klassen.. men vill inte de leka med honom vid ett tillfälle så står han helt sälv.. men det är snälla barn ingen som retas ..ännu.. jag har ju varit med hono nu på förskolan i snart två veckor, idag lämnade jag honom för första gången sedan jag började vara med honom där han grät ju å så men jag å fröken försökte lugna honom.. han va ganska lugn när jag åkte men grät, men det hade gått över så fort jag lämnat skolgården.. han va riktigt stolt över sig själv idag när jag kom tillbaka så jag hoppas jag kan lämna honom imorgon utan några tårar!

hur gick det för din pojke när han började förskolan? kände han barnen? har han gått på dagis tidigare?

Min pojk gick hos dagmamma.. tyvärr antar jag att det va för länge..för han hade nog behövt komma in på dagis fortare.. när vi flyttade förra året  försökte jag VERKLIGEN att få in honom på dagiet där så han skulle lära känna de andra barnen men det va tyvärr fullt.. jätte tråkigt.. så nu är det som det är..

Tack för ditt svar!

han har gått med sin klass på dagis 1 år innan. men dt har alltid vart svårt med allt nytt för han. och ju äldre han blir ju värre blir dt. nu går dt bättre när han kommit in i dt. men fröken ringde igår och sa att han hatar när man ställer krav på han, då blir han vansinnig o vägra göra som man säger - och dt är där dt brister. hur är dt med din son och krav?

Ja när det gäller krav hemma från oss som känner han väl så kan det ibland vara mkt tjafs, men från fröken och någon som är "utomstående" går det nog betydligt bättre.. just nu! senär när han lär känna fröken så kan det bli annat då kan han allt tuffa till sig.. men det är som du beskriver att allt nyt är fruktansvärt jobbigt för honom..
Men en sak märkte jag nu när jag varit med honom i skolan, att när de ska göra något i grupp (alla barnen turas om att göra en sak i en ring) så när det är hans tur så vill han inte göra det fröken säger.. men det är blygheten inför grupp tror jag.. ja gud vad detta är svårt.. jag är så rädd att han ska bli utanför och mobbad..

Idag lämnade jag honom direkt när de satt sig ner, han va lite ledsen men han rycker upp sig snabbare nu när han märker att det inte finns någon återvändo.. då vill han ha en kram å sedan går det bättre.. 

Sen e det detta med maten, han vill ju inte äta i skolan han har väldigt svårt för att äta borta.. han e livrädd för att han ska bli itvingad maten.. hemma äter han väldigt bra, det är mest frukosten som är lite trög..