Hur ska man känna för att det ska vara rätt att gifta sig?

kan ju bara svara för mig personligen men ser jag en framtid med den jag älskar och vi vill samma saker i livet så skulle det kännas rätt för mig.

kan du själv komma på ett skäl till att ni inte borde gifta er?

Om jag hade känt som du beskriver, TS, så hade jag absolut velat gifta mig. Det var precis så det kändes för mig när jag och min man bestämde oss - ingen tvekan om saken för min del.

Giftermål handlar inte om kärlek, primärt - det är ett bindande ekonomiskt och juridiskt kontrakt som ni upprättar. Ni får bla försörjningsansvar gentemot varandra, arvsrätten regleras lite annorlunda jämfört med om ni är sambo och likaså har ni större rätt till varandras samlade tillgångar om ni skiljer er.

Om ni gifter er i kyrkan så får du frågan om du vill vara gift med den här mannen resten av livet och du lovar att vara trogen - och att älska honom efter bästa förmåga. Kan du ställa upp på det? Hur ser du på er framtid tillsammans - har du tänkt dig att leva ihop med honom TROTS hans irriterande ovanor (för det har ju alla ) ända tills ni blir lastgamla? Isåfall är väl svaret rätt så givet

Om du är tveksam är det inte rätt.
Jag gifte mig väääldigt fort.
Men jag tvekade inte en sekund!
Jag visste helt enkelt.
Och det var helt rätt för vi är ett par än idag.
Jag hade aldrig gift mig om jag hade behövt fundera på det...
men det är jag det.
jag är en känslomänniska och anser att man bör känna passionerat för att ta ett sånt steg.
Men du är du..svårt att säga vad du ska göra.
men min första reaktion är iaf att om man inte vet om det är rätt är det kanske inte det.
Säg isf att du inte är redo för ett sånt steg ännu .....
Lycka till hur som helst

Om man säger såhär. ag tycker det är ett MYCKET större steg att skaffa barn ihop än att gifta sig. Och upenbarligen verkar ni klara omställningen i livet vad det gäller barn bra, så jag tror nog ni fixar ett äktenskap!

Men det finns ju inga garantier! det finns inget måttstock där man kan mäta hur "starkt" ett förhållande är. Jag vet passionerade förhållandet där kärleken tyckts ha flödat som slutat med otrohet och bitterhet. Jag vet förhållanden som verkat "dömda på förhand" (stor ålderskillnad, ekonomiska svårigheter osv) som är jättelyckliga.

Din sista rad i din "lista" tycker jag ger svaret: "jag kan inte tänka mig en framtid utan honom". Lev efter det då! Lev i nuet och gör det bästa av det!

Ja, har man valt personen som far till sitt barn och känner så som du känner för din sambo så ser jag inga hinder till varför ni inte skulle gifta er. Lycka till!

Vårt förhållande är så stabilt, och det verkar som om alla som gifter sig är så himlastormande förälskade. Jag ser ingen skillnad på att vara gifta än på att fortsätta som sambos. Känns lite som att vi skulle gift oss tidigare om det skulle varit någon mening med det.

Det faktum att du funderar om det är rätt kanske är ett svar i sig.
Annars tycker jag det låter som att ni har alla förutsättningar i världen för att lyckas med ert gemensamma liv.
Ett tips, överanalysera inte det hela... du känner i hjärtat om det är han du vill fortsätta leva med.

nej det är ingen störe skillnad på att vara gift o att vara sambo.mer än att man är bundna till varandra rent juridiskt.
Samt att det är fint tycker jag.
Fast ibland undrar jag varför man gifter sig om man nu tycker det kvittar??
Jag är ju gift borgeligt..så jag är inte troende och är inte heller gift pga nåt sånt.
Utan för att jag kände för det helt enkelt.
men har man barn ihop är det ju smidigt...men inte nödvändigt

Anonym (Lina) skrev 2008-08-25 14:13:20 följande:

Ja å sen så kan man ju fortsätta leva med ngn utan att vara gift oxå... det kanske helt enkelt inte är din cup of tea

att vara gift ger lite större juridisk trygghet för båda makar och barn, MEN det är inte direkt nödvändigt. Alla måste inte gifta sig faktiskt.

Men, det ÄR roligt med en bröllopsfest

MEn för MIG så innebar eg inte vårt giftemål att vi tog förhållandet till "en högre nivå". För mig var giftemålet 1) ett sätt att fira varandra, vår kärlek och vårt förhållande 2) en juridisk grej eftersom vi då "slapp" skriva en massa papper gällande barn, hus, lån, testamente osv.

"Himlastormande förälskade"? Tja...jag tvivlar på att majoriteten av gifta par går igenom livet svävandes på rosa moln och ständigt "kåta och lyckliga". Ett förhållande handlar för mig om att finnas för varandra i vått och torrt, särskillt när det blåser snålt kring öronen. Och då är inte "förälskelse" den känsla som alltid ligger närmast tillhands, utan man har mkt annat att brottas med i livet.

Men hur ska man kunna jämföra? Det finns ju ingen möjlighet att som utomstående "ta tempen" på nån annans förhållande och avöra om man är lika kär eller lika lycklig med sin parner som det andra paret är. det är väl inte viktigt vad ANDRA känner när de gifter sig? Om DU känner att detta är annen i ditt liv så räcker väl det? Å andra sidan: om du inte ser nån poäng med att gifta dig så blir ju inte livet olyckligt för det... Däremot så kanske det är en "grej" för din sambo (eftersom han friat) och då är det naturligtvis viktigt att diskutera frågan tillsammans.

Lev livet nu. Nästa vecka kan du bli påkörd av en bss (ja det hoppas jag inte naturligtvis..men vad jag menar är att det inte är så stor mening med att försöka få några garnatier för att allt kommer att "ordna sig" i livet, inkl ett äktenskap). Jag var sån innan: ältade det förgågna och oroade mig för framtiden, men olika händelser i livet har lärt mig att NUET är det viktiga och det som man ska tillvarata. Känns det bra nu? Ja dåså... Känns det väldigt osäkert nu? Jo men vänta då, och lev ett bra samboliv ihop.