Oj, jag tror jag är kär......i en kvinna
Ja, detta är ju igentligen inget problem. Bara lite lustigt/märkligt.
Jag lever tillsammans med man och två barn och är, tro det eller ej, lycklig. Jag älskar min man, vårat liv och våra barn. Vill absolut inte byta och skulle aldrig göra något för att sabba det fina jag har - så det är inte det detta handlar om.
Men nu har en lite märklig känsla krupit över mig. Jag har gått och blivit kär i en arbetskamrat, en kvinna. Hon är helt enkelt underbar. Hon är kort, mörk, lite äldre än mig, hon har barn och man och är också lycklig och vet naturligtvis inget. Men hon är underbar, vacker. Hon har små rynkor runt ögonen och skrattar högt. Hon är orolig för sin dotter och talar med ganska låg röst. Hon har stora händer men är ändå ganska kort. Hon har bruna ögon, påminner om en skådespelare som spelar i "sanningen om katter och hundar", hon har humor. När hon talar till mig rodnar jag och jag som inte rodnat sedan jag träffade min nuvarande man. Känslan som jag har nu är förvillande lik känslan jag hade då.
Det är en sådan märklig känsla ska ni veta. Jag har aldrig klassat mig själv varesig som homo- eller bisexuell och ändå sitter jag här och tänker på henne. Jag gick en promenad idag och bara fantiserade om fåniga saker, samtal vi kunde ha, saker hon brukar göra och hur hon låter när hon pratar. Jag vågade tillochmed tänka tanken om hur det skulle kännas om hon rörde vid mig.....jag rodnar nästan nu. Däremot vågar jag inte tänka på hur jag skulle röra henne - vet liksom inte hur man gör. Vill nog inte heller - hur skulle det bli. Har dessutom min man hemma och som sagt så vill jag inte på några villkor sabotera det vi har tillsammans.
Så varför känner jag då så här?? Vart kommer denna känsla ifrån?? Känslan är ju i sig lite behaglig och jag kan inte låta bli att småle, men hur gör jag nu? Är jag helt plötligt bisexuell nu? Eller är jag bara knäpp?
I vanliga livet vågar jag inte säga mycket till henne, hon är väldigt enkel och charmig men jag vill absolut inte göra bort mig eller liksom försäga mig, därför tycker hon sannolikt att jag är konstig eller kanske till och med lite otrevlig. Nåja. Lika bra det kanske - då kan det ju aldrig bli något mer......
Jag ska självklart inte göra något åt detta. Ville bara berätta på något vis.Nu var det gjort. Vi jobbar tillsammans nästa arbetspass........*ler igen*, men vad i hela världen håller jag på med??
