Jag lever med en 24 år äldre man, hans barn är i min ålder och han hade varit gift i 40 år när vi träffades. (Jag var runt 40) Han tog steget och skilde sig från ett sedan länge stendött äktenskap, och vi har levt ihop i 13 år nu.
Jag satte ett ultimatum för mig själv: jag satte en dead-line så att jag inte skulle vara den andra kvinnan som ger guldkant åt tillvaron i flera år framöver och aldrig komma i första hand. Om situationen inte skulle vara förändrad efter en viss tid bestämde jag mig för att jag då måste bryta, hur starka känslor jag än hade.
Så visst kan det funka, och det kan vara äkta kärlek, ålder är bara en siffra, och man tänker inte på åldersskillnaden om man verkligen matchar. När det gäller oss ser man oss som självklara tillsammans, till och med hans barn tycker det. Dom sa: visst, det kändes ju konstigt i början, men det är ju verkligen ni två!
Men som sagt, förminska dig inte till att vara en side-kick i långa loppet. Du är värd mer än så!