Jag har skuldkänslor...varför? är det mitt fel??

Fick min siste i vecka 32+2 och han vägde 1712 gram. Mitt fel? kanske. Har haft cancer i livmodern och blivit op men ändå skaffat fler barn. Men han är nästan bra och min ögonsten!

Hemliga 72an skrev 2008-09-01 20:27:42 följande:

Men att du fick cancer är ju inte ditt fel...min dumma kropp kan inte göra plats till ett växande barn.

Jag har också klandrat mej själv, för både det ena och det andra. Fast jag vet att ingenting förändras och ingenting blir bättre av att jag är orättvis mot mej själv.
Sålänge jag vet att jag gjort mitt bästa så får jag vara nöjd och acceptera livet såsom det blir.
Ibland får man sig en känga, ibland glider man fram på en räkmacka. Det är olika helt enkelt och det finns väldigt lite man kan göra åt det. I alla fall i efterhand.

och du, hon mår ju bra, det är väl ändå det viktiga ?

Men att gå till vecka 34 är ändå bra! Du har bebisen i dig alla dom kritiska veckorna och du ger det näring! Var stolt över att du kunde gå så långt som du gjorde och tryck inte ned dig själv med skuldkänslor!

Ja det viktiga är ju att min son mår bra,självklart...men jag kan inte låta bli att tycka att det är mitt fel,det är snart ett år sedan han kom,men fortfarande tycker jag att det är mitt fel

när folk frågar hur stor han var så säger jag ju 2350 "oj då,det va ju inte mycket" "ja så liten som du var så fanns det la inte plats att växa på" oav...det är ju inte så kul o höra.

Skuldkänslorna hör nog till, tror jag, oavsett varför barnet föds för tidigt. Jag har träffat många, många föräldrar som känt sig skyldiga till det, och ibland av helt befängda orsaker om du förstår hur jag menar. Jag vet då att jag har tänkt på hur många om och ifall som helst! (Såhär skrev jag en dag: prematurbloggen.wordpress.com/2008/02/26/skuld/ )

Du har inte gjort något fel. Du valde inte att ditt barn inte skulle växa mer i magen. Det gjorde ingen av oss. Fast ibland är det svårt att komma ihåg det.

Jag fick två tvillingar i v28, självklart är det inte ditt fel. Kroppen kan man inte styra över, så bort med dom skuldkänslorna!

Snälla lilla du ha inte skuldskänslor har fott två barn vars 1a kom i vecka 35+4 och det 2a kom i vecka 22+4 och ja jag har hafft ochså skuldskänslor och gråttit men nu är jag glad har två underbara pojkar vars en är svårt sjuk i lungorna men mår rätt så bra ändå du kan gå ut och titta på min sida om du vill så kanske det går över lite iallafall kram

Tack så himla mycket för era komentarer,det hjälper

För det första så var han ju hyfsat normalstor för sin vecka.
För det andra så spelar det inte så jättestor roll för bebisen om du går upp i vikt eller inte, den enda som blir lidande är du själv. Bebisen ser till att ta det den näring som den behöver ändå.
För det tredje så är bebisen faktiskt oftast helt klar i v 34. Det enda den behöver göra resten av tiden är att växa till sig lite.
För det fjärde så ska du bara skita i vad folk säger.