6 åring understimulerad?

Har en kompis vars son haft det precis som din - i hans fall så slutade det med att han bara började bråka istället eftersom han tyckte det var så tråkigt när han liksom inte fick lära sig något. Dock var han lite större - började inte 'tröttna' förräns i 2:an tror jag det var. Det min kompis gjorde då var att be om ett samtal med läraren där de gick igenom hans situation. Självklart hade även läraren märkt att han ej trivdes osv.
Det hela löstes med att han fick fler räkneböcker till exempel så att han kunde fortsätta när han gjort det de skulle. Han fick även göra som mattespel på datorn när han räknat klart. Fick lite mer 'läxor' också för att han skulle ha lite att jobba med.

Hur som helst - börja med att tala med läraren om din oro så kanske ni kan lösa det tillsammans!

Jag tycker att du ska ta ett samtal med läraren om din oro. Nu vet inte jag så mycket om svensk skolgång i den åldern, men tydligen så är min son duktig på matte också, så det kanske kan hjälpa att jämföra med vad de gör på andra ställen med de som ligger lite längre fram än resten. Man kan inte riktigt jämföra åldern med Sverige eftersom de delas in olika, men alla barn i min son's klass är 6 år gamla nu och vissa börjar närma sig 7.

För din son kan det ju verka som om de "bara" räknar kottar och pinnar när det kanske är mer som pågår som han lär sig utan att veta om det.
Du kan ju testa lite hemma för att se om han tycker det blir roligare att lägga ribban lite högre för honom. Det är ju så mycket man ska lära sig i matte, inte bara räkna plus och minus.
Om du tycker att de verkar ta det lite väl långsamt så tycker jag att du ska prata med dem.

Du undrade vad som händer om barnen blir understimulerade, ja min son blir klassens clown och ganska så bråkig och jobbig, inte så kul precis.

Vet inte om det hjälper men det som min son gjort förra året verkar vara bl a;
udda och jämna tal
addera i tiotal och hundratal
addera "vanligt" upp till ungefär 30-40
Räkna framåt och även lite bakåt i jämna eller ojämna nummer, 2, 5, 10 och 100-tal.
gissa olika längdmått
subtraktion
börjat väldigt smått med multiplikation
myntvalörer och lägga ihop dem osv
dela upp numren i delar, tex 12=10+2, 35=30+5
dubbla och nästan dubbla tal
en del annat också men det är inte alltid så lätt att översätta de här "report cards" man får. Jag blev faktiskt förvånad av vad de hade gjort när jag läste rapporten eftersom jag hade fått lite samma svar som dig :) det var därför jag tänkte på att det kanske inte alltid är "bara" som de säger.

Som sagt jag har ingen aning om var de "ska" ligga i Sverige eller ens här men det här har han gjort förra året, alltså förmodligen ungefär samma ålder som din son (då var han 5 1/2 till 6 1/2 år gammal) så om det är något av de sakerna killen inte börjat med och skolan inte verkar ta dig på allvar kan du ju prova med att göra det själv med honom. Det kanske hjälper om han åtminstone får stimulans hemifrån.

Nollan är främst för social utveckling inte för att lära sig räkna.
Ni fick väl erbjudande att han kunde ha börjat ettan? Tänkte varför ni inte tog det?
Här får man välja om de ska börja nollan/ettan eller kvar på dagis.

Tack för svar...

ullis01: Din son verkar väldigt duktig! Jag vet att man inte ska jämföra barn, men när man pratar med andra föräldrar utbyter man ju gärna erfarenheter med hur andras barn ät i utveckling osv...
När jag pratar med andra som har barn i samma ålder, så blir de ofta väldigt förvånade av de han kan. O han ät tidig med det mesta, även simma o sådana saker...

Vi leker mkt skola hemma, för han e som sagt mkt intresserad av det. tex gillar han inte o sitta o rita, de gör han inte ofta, o de är han heller inte så duktig på om man säger så. Så han tar väl in saker mkt snabbt som han är mkt intresserad av...

Vad det verkar som då är ju att blir dom understimulerade i tex skolan resulterar det ofta i typ bråk och stök istället. Eftersom han redan är ganska livlig är ju detta något ja vill försöka undvika.

Jag får prata med skolan om hur vi ska göra. hade min son varit nöjd med de dom gjorde hade de ju inte varit några problem. Men idag sa bad han mig ringa fröken o be om att han ska få göra skolgrejer. Han tycker de dom gör är fjantigt o för lätt...

Pappatilltwins: Vi fick aldrig något erbjudande i denna kommun om att börja F-klass förra året. Men ja har hört talas om det. Men den ena predikan jag hör överallt är att :låt barnen vara barn. Och jag vill verkligen att han ska få vara barn så länge som möjligt. Men undra som sagt om det är bra och bromsa barnen heller? Nu tror jag nog jag ångrar att jag inte lät han börja, han vantrivdes ju ändå ett helt år på dagis. Det gör ont i hjärtat på mig när jag tänker på det. Men man lyssnar väl på andra mammors tjat o predikan för mkt. och är rädd för och göra fel för sina barn!

Jag tycker ju såklart att min son är jätteduktig, men jag har ingen aning om hur andra barn klarar samma saker.
Här pushar skolorna lite mer också än i Sverige tycker jag det verkar som, vilket jag rent generellt inte gillar men det verkar passa min son faktiskt. (Som om arbetsgivarna kommer att ha så stort intresse av hur man klarat SATS provet när man var 7 år gammal...)
Det kan ju hjälpa att veta vilken nivå andra ligger på så att man kan lägga fram sina förslag till lärarna med lite mer kött på benen så att säga.
Jag håller helt med om att barn ska få vara barn så länge som möjligt, vi har aldrig pushat vår son, nivån han ligger på får han sköta själv. Vi får bromsa honom då och då när vi märker att det blir lite prestationsångest, eftersom tråkigt nog han har ett par killar i klassen som hela tiden måste vara bäst på allt och trackar gärna ner på honom. De gillar inte konkurrensen helt enkelt, (han själv bryr sig inte om vilken nivå alla ligger på men de här två vet precis vem som är bäst och sämst på allt) så då går vi in och pratar lite om att man kan lugna ner sig lite och inte behöver vara bäst på allt.

Att jämföra barn behöver inte vara fel, det beror på vilket sätt man jämför på och varför man gör det. Jag tycker att det är naturligt att jämföra barn, det är ju så man lär sig från varandra. Jag tycker mest att det är viktigt att man inte lägger någon vikt på vem som är bra på vad. Det är ju naturligt att barn är olika bra på olika saker, det är ju vuxna med så det är det väl ingenting konstigt med, men har man fel motiv med att jämföra blir det ju lite olyckligt.
Speciellt i din situation kan det vara hjälpsamt att jämföra på ett positivt sätt så att du kan hjälpa din son till att skolan ska vara positivt och inte bara tråkigt.

Om man har ett barn som är tidig med det mesta kan man inte riktigt lyssna på de där predikningarna eftersom barnen ofta inte mår bra av att vara understimulerade har jag märkt. Jag tycker att det fungerar bäst att låta barnet styra själv. Du känner din son bäst och han har ju till och med uttryckt att han vill göra mer. Jag tycker att du ska boka in ett samtal med läraren snarast innan han blir för uttråkad.
Han kanske inte visar hur mycket han kan på lektionerna eftersom han inte ser poängen med att svara och så om han redan kan allt de pratar om. De kanske helt enkelt inte vet om vilken hans riktiga nivå är.

Absolut bästa och säkraste sättet för att bli skoltrött är att bli understimulerad.