Ni kvinnor som har steriliserat er - ett par frågor
Jag har funderingar på sterilisering. Jag känner att jag är klar med barnalstrandet, jag har passerat 36 i år, p-piller mår jag dåligt av, kondom är inte med på kartan och jag har spiral nu som inte heller är supernice. Har fått en ruskig PMS trots 25 år med mens och jag har aldrig varit med om maken till PMS. Blöder som en gris vid mens och ägglossningen liknas vid värkar.
I veckan sökte jag hos BM för detta och vi pratade sterilisering. Hon berättade om någon ny metod där de gick in vaginalt och upp i äggledarna där de satte in någon plastkapsel som förstör äggledarna under 3 månaders tid, en metod som inte krävde något kirurgiskt ingrepp. Någon som har provat denna metod? Och hur upplevdes det?
Sen är man ju så korkad så man dryftar lite funderingar med lilla mamma, och hon satte hovarna i backen med en gång för att knipsa ledningarna. Hon påstod att om man steriliserade sig så hamnade man mer eller mindre i klimakteriet, mensen försvinner, svallningar, rubbning i hormonerna och allt det där. Det sa min BM inget om, och jag kunde inte käfta emot mamma utan någon info bakom mig. Så hur ligger den biten till i sanning? Hur är verklighetens fakta?
Ja visst, visst kan mannen i familjen knipsa ledningarna också. Men när han inte får tummen ur o dessutom väntar på en remiss till kirurgen för en svårbedömd pungkula så kan jag inte tjata på honom, och jag hoppas på att min urjävliga menscykel som har florerat över ett halvår nu kan påverkas av en sterilisering på ett positivt sätt.
Tacksam för svar om självupplevda steriliseringar!