väldigt splittrad...

inför din oro så skulle jag ha valt planerat snitt..
fick planerat snitt för att bebis inte låg rätt.. o de är de bästa jag varit med om iaf..(har en vanlig förlossning innan)
O inte var de ngt som hellst problem.. efteråt.. ammningen började direkt.. hon sa smack så satt hon fast vid bröstet o allt annat åxå.. läkningen av snittet gick finemang. inge som hellst komplikationer

Var bara tvungen o berätta min positiva planerade snitt ör dig

Jag hade så som du att det tog massa att öppna sig till 4cm. jag gick med värkar 24/7 från måndag morgon till torsdag natt då värkarna blev intensivare. och åkte in. sonen föddes fredag morgon.

det var hemskt att gå så länge med värkar . men som tur är slutade det med sugklocka och en bm över min mage som tryckte på. så liite akut blev det i slutet eftersom sonen hjärtljud sjönk, och han hade bajsat i magen.

jag är med livrädd att nästa jag ska ha i feb, ska bli långdragen. VIll verkligen inte det var så hemskt!
Men min BM har inte sagt något direkt utan hont yckte att själva förslossningen gick bra, jo visst men dagarna innan  jag låg på förlossningen var hemska.

Men sen sägs det att det går fortare och lite lättare med nummer 2.

TS - hoppas att du väljer rätt.

Väntar själv min första så jag har ingen erfarenhet av förlossning. Men spontant tycker jag att det känns tidigt att bestämma nu om du ska ha planerat snitt eller inte, om det inte ska ske förrens i mars -09 (eller har jag fatta fel?).
Om möjligheten finns skulle jag vilja vänt till senar med att bestämma beroende på hur tankarna och graviditeten går. Jag är säker på att det beslut du kommer att ta kommer att kännas rätt när det väl är dags.

Såg att du bor i Stuvsta, själv bor jag på Daggstigen och väntar den 16/22-09.

menar ju den 16/2-09...

Med tanke på vad som hände förra gången kan jag definitivt förstå att du funderar på snitt. Oavsett hur du göt i slutändan så tycker jag att du behöver gå igenom det som hände ordentligt, bearbeta det. Man ska inte behöva släpa på en sådan här upplevelse, speciellt inte nu när tankarna lätt kan sno in sig ändå.

Min första förlossning var en vaginal förlossning som slutade i total sfinkterruptur, min andra slutade med katastrofsnitt pga navelsträngsprolaps. Efter det har jag 2 planerade snitt och nu blir det snitt igen i januari.
Mina snittbarn har aldrig haft problem med andningen lr nåt annat heller för den delen. De har haft apgar 10-10-10 alla tre, jämfört med första som inte mådde så bra alls.

Jag har bara haft problem med återhämtningen efter katastrofsnittet, för jag var mentalt inte förberedd på att förlossningen skulle sluta på det sättet. Med de planerade snitten har jag varit på benen direkt bedövningen släppt och jag har inte haft några problem med att de andra barnen varit små. Första sonen var 1 år 7 mån när andra kom, och son nr 2 var 2 år 4 mån när tredje kom.

Jag ville ha snitt efter första barnet, men läkaren envisades med att ingen förlossningen är den andra lik och vägrade låta mig få ett planerat trots att jag grät hysteriskt och var helt förtvivlad.  Jag mådde jättedåligt hela grav över risken att behöva vara med om samma sak som med första.

Jag tror att om du går och oroar dig för att råka ut för samma sak igen så är det nog lugnare att välja snitt. Att försöka sig på en vaginal förlossning och samtidigt vara orolig gör nog att kroppen kan motarbeta dig pga rädslan. Jag tror iaf att det var så det var för mig. Min rädsla efter första gjorde att hela kroppen liksom låste sig och inte alls samarbetade med mig.

Visst är det som läkaren sa till mig, ingen förlossning är den andra lik, det kan gå superbra nästa gång. Vet många vänner som haft en jobbig första men lyckad andra så...Men har man oron i kroppen ska man nog lyssna till den oxå.

Hoppsan, det blev visst långt det här, hoppas ni orkar läsa, ler.

tack för svaret.
Jo, självklart så kommer jag att vänta med mitt beslut, jag vet att det är långt kvar
Saken var väl den att jag redan innan har tänkt mkt på hur nästa förlossning kommer bli, och hur jag ska gå tillväga då.
Jag kommer vänta med beslutet tills det börjar närma sig , absolut.
Vaf skoj att du bor på Daggstigen, själv bor jag på söderåkersvägen (korsar daggstigen)... *ler*

Tack för alla inlägg och svar.
Jag kommer att fundera på hur jag ska gå tillväga och även se till att få prata om det som hänt/ska hända med någon.

*kram*

Xenaaa: Jag var med om nästan samma sak. Vattnet gick ca 01.00 på måndag. Värkarna började på tisdag, jag fick flera sovdoser (men kunde inte sova). Siri föddes på fredag morgon med hjälp av tång på grund av sjunkande hjärtljud.
Och så säger de att det går mycket snabbare nästa gång. Ja va ?skönt? att höra, då kanske man klarar det på ?bara? 60 timmar nästa gång?

Gjorde planerat snitt och fick vara kvar med sonen i 10 dagar. Han hade svårt att syresätta sig och behövde en blodtransfusion trots att han var färdig - 3440 gram. I december vill jag föda vaginalt. Snitt är kliniskt och kräver inte mycket aktivitet från dig, men du kan inte vara med ditt barn direkt, det tar tid att läka och det gör ont. Du får inte lyfta saker som väger mer än barnet på 3 veckor.
Men det går aldrig att föreställa sig hur det kommer att bli. En del säger underbart, andra säger som jag. Lita på din magkänsla.

Lycka till!