Så less på att gå hemma!

Måste du vara nöjd med det?

Till muséerna här i Norrköping går det utmärkt att ta med sig barnen, finns till och med avdelning på Arbetets museum där tvååringen skulle kunna pyssla under uppsikt av "pysselledare".

Fikat blir lättare att haka på om du hittar några här på Familjeliv som kan fika. Vet inte om din tvååring är inskolad på dagis, men jag har för mig att man har rätt till 15 timmar per vecka under tiden du är föräldraledig, eller åtminstone möjlighet till det, under den tiden kan du ju ta med fyramånadersbebisen till biblioteket.

Vad gäller studier så kanske det går att läsa någon kurs på Folkuniversitetet på kvällstid? Brukar vara en kväll i veckan, vet ju inte ifall du är enastående förälder eller inte, men om du inte är det så kan din partner ta barnen den kvällen?

Hejsan!!!

Har varit hemma sen oktober.. Mina dagar ser ungefär ut som dina,bara det att jag bor i skogen så vi har bara grannar på sommaren.(ganska ensamt vill jag säga) Försöker att njuta av min tid hemma och lägga mycket fokus på mig själv när min sambo är hemma tex träning umgås med vänner mm. Men det känns verkligen som världen har krympt och jag mina barn o sambo är dom enda som bor där. Men jag ska inte klaga (ha,ha)

Coolt tips om arbetets museum

Jag skulle behöva en utflykt med ungarna - jag kanske kan få någon annan förälder här på gården att hänga med.

2-åringen går på dagis, så då pluggar jag till högskoleprovet. (Försöker skriva 2.0 så att jag kommer in på låkare!)

Jag måste helt klart bli bättre på att få David att ta barnen någon kväll i veckan, så man får lite egentid.

*skratt* Ja, det är väl just det: Man ska inte klaga... Jag älskar att vara hemma med mina barn, egentligen! Jag älskar att jag får pengar för det och jag älskar att kunna vara med dem så mycket... *suck* Varför kan man inte bara vara glad (eller åtminstone nöjd) över sin rätt så fantastiska situation???

Bor du i Norrköping?
Jag är höggravid nu och väntar bäse 9/9 (så den bör ju komma nu i september nån gång ifall jag inte har den första bäbisen som vägrar komma ut alltså) och kommer vara föräldraledig ett tag framöver, är man två eller fler så är det lättare att komma iväg till muséerna. Konstmuséet går också att ta med sig barn till, de har med pysselvåning på botten.

Såvitt jag kan se så delar vi intressen!
Ingen direkt garanti för att man trivs ändå, men vad fasen, det vore trevligt att umgås med fler som lyssnar på Buzzcocks och Stiff Little Fingers istället för att vilja gå på babysång!

Jag bor i Linköping - men jag är säker på att du har gemensamma kompisar med min kille, David Milton! De var ju ett gäng i Blackpool i augusti på Holidays in the sun (fast nu hade det bytt namn, minns inte vad det heter ) Känner du någon av dem?

Jag kommer till Norrköping när du har kommit ur första-bebisen-komat så går vi till muséum ihop!!!

Jag skickar dig ett meddelande med mitt nummer så kan du höra av dig när du är redo!!!!!!!!

Jepps, jag har kort på din gosse i min dator i alla fall, tyckte jag kände igen honom! :D
Det är fyra år sen jag såg honom sist - hälsa vet jag! :)
Tror nog att vi har gemensamma bekanta faktiskt, även om det tyvärr blivit så att man halkat ifrån varann i umgänget...

Jaaa, låter utmärkt! När jag kommer ur bebiskoman så hör jag av mig! :D

Jag känner precis samma sak, har en 2,5-åring + en 5-månaders. Mina dagar består bara av barn, fylls av barn, pratar barn med grannarna. Det gör mig frustrerad ibland, trots att barnen är det goaste gulligaste mjukaste finaste som finns och jag är oändligt tacksam för att de är friska och inget ont hänt dem.

MEN, det måste få vara ok att känna sig frustrerad, har tänkt mycket på det där och diskuterat. Det är vår kultur och vår uppväxt som gör att vi inte är nöjda med att gå hemma med barn. Vi behöver mer än våra förfäder(mödrar) - eller så behövde de också det bara det att det inte fanns en chans för dem att ens drömma om något annat..

Mitt zen eller vad man ska säga är:
- "småbarnsåren" ÄR jobbiga, det är ok! och det varar inte för alltid
- se till att träffa åtminstone NÅGON vuxen rätt ofta som du kan prata om _annat_ än barn med (!)
- gör något eget 1 gång i veckan (ok, jag har inte kommit dit än men ska börja simma snart snart!)
- istället för att slösurfa på fl så försök läs nåt vettigt då och då så jag blir lite mer bildad under tiden..
- ansträng dig för att ta bort negativa tankar, de startar en ond spiral, så fort en dålig tanke kommer, släpp den - det lönar sig.

jag jobbar på det..

Jag håller med onehappen att småbarnsåren kan vara gräsligt långtråkiga ibland och jag är trots det fortfarande hemma på heltid med vår 3-åring så jag trivs rätt bra ändå. Men mitt andningshål är och har varit sen han var 2 ungefär att plugga på kvällarna. Jag älskar att lära mig nya saker så jag försöker hinna med en heltidskurs per termin men missar givetvis vissa poäng ibland när livet kör ihop sig för mycket. Så mitt tips är: försök klämma in nån form av intellektuell stimulans i ditt liv även om din fritid är nästan obefintlig, antar jag.

Jag gör dessutom många utflykter med sonen till museer eller andra spännande ställen men det kanske är svårare för dig? Här i Stockholmsområdet är ju utbudet enormt och dessutom har jag bara en unge att släpa runt på...