Så trött på min lata man! *råd snälla?*
När vi träffades jobbade han som snickare. I samma veva som vi fick våran första son för 2 år sedan slutade han på sitt jobb. Eller tja, han fick väl snarare gå för de drog ner på firman (inte för att han var dålig). Efter det har han varit hemma samtidigt som jag varit mammaledig. Jag har varit hemma i 2 år nu då vi har fått 2 barn tätt. Å givetvis han med. Jag har mer eller mindre tjatat på honom att han ska söka jobb, men då helt plötsligt mår han för dåligt för det och han orkar inte, eller han vill inte ha just den tjänsten.
Nu har jag fått nytt jobb som är arbete på kvällarna, vilket skulle göra det perfekt om min man kunde arbeta på dagarna för då slipper barnen fortfarande dagis ett tag till, men nej. Han vill inte. Och har han väl sökt jobb (läs jag söker ÅT honom) så vill han inte söka mer, eller ringa andra företag förän det jobb jag sökte ÅT honom har kontaktat honom.
Vi lever med andra ord på MIN föräldrapenning och barnbidrag och hans fjutta "A-kassa". Men så kan det inte vara föralltid, speciellt inte nu då jag precis plussat och väntar vårat tredje barn.
Han kan vara så egoistisk. Söker bara det jobb som intresserar honom. Tänker inte på att VI familjen ska må bra, barnen ska ha det bra. Nä, utan han ska bara jobba med det han vill. Han skiter i ekonomin!
Jag vet inte vad jag ska göra. Graviditeten var helt oplanerad, kan inte ta bort bebisen.
Försöker mer eller mindre tvinga min man numera att gå till AMS och söka jobb. Vad som helst, inkomst till familjen, men han säger att jag pressar honom och så tjafsar vi, vilket leder till att det är JAG som kommer krypandes till hans famn och ber om ursäkt för att jag pressar honom. Självklart tar det lite tid..
Men HUR lång tid bör det ta?! När ska jag sätta gränser?! Vad mer kan jag göra för att få min LATA man att ta arslet ur brevlådan och börja söka jobb?!
Tack för att du orkade läsa.
Tacksam för svar...
