Pappa pratar sex!

Tyvärr har jag inga råd men jag har hört talas om fenomenet tidigare. Jag förstår att det är enormt jobbigt för dig.

Finns det inte någon strokeförening med anhörigstöd som du kan kontakta? Det finns säkert någon där som haft samma problem.

Nej inte här där jag bor... Kanske finns det på internet? Vi är fem syskon men det är bara jag som har kontakt med pappa, dom andra orkar inte, vilket gör pressen större på mej. Kan ju inte lämna honom oxå...

Hur var din och pappas relation innan han blev sjuk? Min pappa har också drabbats av stroke, så jag frågar i all välmening. Min pappa blev väldigt elak mot mig, kallade mig h*ra och skrek åt mig. Jag sa till honom jag vet att du är sjuk, menkallar du mig för h*ra eller bara skriker åt mig en gång till, då kommer jag inte och hälsar på något mer..

Jag är/var pappas flicka, flyttade med honom när min föräldrar skildes. Jag har sagt till honom, HALLÅÅÅ jag är din dotter, men han bara skrattar o tycker att det är den mest naturligaste sak i världen...Hur reagerade din pappa när du sa så? Kan han hejda sej?

Om dottern är 15 år och inte växt upp i ett syretält så borde hon väl kunna förstå och även klara av att umgås med son morfar trots hans sjukdom. Om det var mindre barn, ej tonåring, kanske man ska hålla dom borta från honom om dom inte är väldigt mogna för sin ålder.

Har din pappa någon träning eller går hos någon läkare? Be dessa om hjälp iså fall hur ni ska göra.
Lycka till!

www.strokeforbundet.org/index.asp

Kolla under länktipsen. Där finns något som heter Stroke-dialog där man kan diskutera allt som har med stroke att göra.

Han trodde mig inte och bara skrattade...
Min pappa sa samma sak nästa gång jag kom också. Då sa jag att jag kommer inte att komma till dig förrän du inser att du har sårat mig med dina ord och skrikandet. Det tog 14 dar innan han ringde och frågade om jag skulle komma och bad om ursäkt för sitt sätt mot mig. Och jag var den ända som sa ifrån också.. Jag tolerar inte vad som helst, fast att det kommer från min pappa.
Anonym (dotter) skrev 2008-09-13 18:16:35 följande:

Min dotter kan visst umgås med honom trots hans sjukdom, MEN om jag blir illaberörd och mina syskon slutar umgås bara för hans prat, hur tar då ett barn det? Hur ska hon förstå om inte ens jag gör det??

Nej han går inte regelbundet hos nån läkare vad jag vet...

Oj vilken jobbig situation. Har inget bra råd men jag tycker du gör rätt som skonar dina barn från "upplevelsen".
Min morfar blev psykiskt sjuk när jag var bebis och min mamma ville aldrig att jag skulle träffa honom. När jag var liten ville jag träffa honom och tog ibland upp det med mamma, man undrar ju hur en person man aldrig träffat är. Nu när jag är vuxen förstår jag att hon ville skydda mig och lider inte av att inte ha träffat honom. Svårare kanske när de redan känner sin morfar, men eftersom det inte är samma morfar är det enligt mig bäst ändå. Bättre då att minnas sin "riktiga" morfar.

Ja jag har försökt prata med honom plus hans assistenter... men det går inte in. Han har haft 4 stora stroker. Kanske hans hjärna är för skadad... Tack för länken ska kolla den.,

Ja tyvärr så är din pappas hjärna väldigt skadad efter 4 st stora stroker. Det är jobbigt tyvärr för dom blir ju helt andra personer än vad dom va som friska tvärr. Min pappa var jordens snällaste, skrek aldrig och var alltid så vänlig mot en. Men han blev aggresiv och elak efter stroken.. Men han vet att det är ingen ide att han skriker eller kallar mig för fula ord, för då kommer jag inte. Men då har min pappa bara haft 1 stor stroke.. Får jag fråga hur gamal din pappa var när han fick första och kom andra tätt på?
Anonym (dotter) skrev 2008-09-13 18:22:28 följande:

MIn pappa är eller var världens snällaste!! Åhh han älskade mej o mina barn, tog hand om oss.. Han fick sin första stroke för 15 år sen. Men den gick tillbaka jätte bra, sen gick det fem-sex år så slutade han med medicin, Pang sa det så fick han nästa, sen kom dom i rask takt. Han har oxå haft tre hjärtinfarkter. Första när han var 40. Han är 67 nu....

så kalrt din dotter inte ska behöva...

jobbigt läge, jag skulle nog stå ut för egen del men förklara varför för honom

Usch då. Det är så grymt, han var ju så ung när han fick det. Min pappa var 50 år när han fick sin stroke, men vi trodde att vi skulle förlora honom, han låg i koma i 3 mån. Jag lider så med dig, vet ju själv hur jobbigt det är och jag är ju den som bor närmast och jag får dåligt samvete när jag inte hinner gå till honom. Ska försöka gå dit i morgon..

Om du vill så får du inboxa mig och prata eller bara fråga..

Skickar massor av styrkekramar till dig...
Anonym (dotter) skrev 2008-09-13 18:30:18 följande:

Har inb dej...