Hur känns en förlossningsvärk?

Beror lite på vart de sitter, en del har ont framtill (mensvärk) en del har ont i ryggen...

och det känns olika för alla

en del hanterar det bra och är hemma till 7cm eller tom mer!
En del känner ingenting och har öppnat sig 5cm iaf
Själv hade jag ordentligt ont i 5h och hade inte öppnat mig alls Och hanterade det inte bra heller tyvärr.

Men tänk dig att du har en band runt livmodern, typ som mensvärk, och drar åt det mer och mer med spännband typ

Hur långt är ett snöre? Hur många apelsiner är det i en påse?

Det är så omöjligt att svara på! Alla upplever det olika och ingen förlossning är den andra lik. Det är ju dessutom olika genom hela förlossningen också, de ändrar ju karaktär genom tiden och förloppet. Så det är helt omöjligt att svara på...

Men det kommer gå så bra, så! Jag vet! Jag har varit förlossningsrädd båda gångerna och gått hos psykolog varje vecka hela graviditeten. Men allt har gått bra och jag var inte det minsta rädd när det väl var dags.

okej då får jag ändra lite då. Hur kändes en värk för er?

Detta skrivet en vecka efter min senaste förlossning (vaginal, lustgas, inga komplikationer)...

Det börjar med en tryckkänsla som stegras till ett starkt och smärtsamt tryck. Smärtan sitter i hela nederdelen av kroppen, magen, korsryggen, bäckenbotten I början är det lätt att hantera mot slutet av öppningsskedet är det rejält jobbigt. Tycker det är lättare att stå ut med värkarna om man kan röra sig fritt - att ligga med värkar är värre.Krystvärkarna känns som om varje muskel mellan axlarna och knäna trycker på för att driva ut bebben - vad deras ägare än tycker om saken!Smärtsamt som f-n men samtidigt häftigt, en sån enorm kraft! Sen kommer bebben, smärtan är borta (eller i alla fall så minskad att den inte spelar någon roll) och man har hur som helst annat att tänka på...

En kramande känsla, inte direkt som mensvärk, det är omöjligt att beskriva, måste upplevas, det är inte alls som kramp utan kramande som börjar svagt och sedan ökar, ökar, ökar, når toppen (då man oftast skriker) och sedan minskar, minskar, minskar och så ett par minuters paus. Om man andas lugnt och fokuserat så klarar man den där toppen då det gör som mest ont.
Jag kan trösta dig med att jag blev förvånad för det var inte alls lika fruktansvärt som jag hade föreställt mig det, det gjorde djävligt ont, men inte dog jag av det inte, eller svimmade, eller spydde.