gravid och lite deppig

Jag förstår hur du menar, verkligen. Det är väl så att det är mycket känslor som svallar och man vet inte riktigt vart man ska göra av allt.
Jag har mina dagar när allt känns underbart, men dagar när allt känns värdelöst och jag undraar vad det är jag har gett mig in i.
Men sen när min sambo kommer hem och pussar mig, och pussar magen så känns allting ändå ganska bra igen.
Hoppas det blir bättre!
kram

Ja jag. :/
Vissa dagar är värre än andra men som idag känns det inge bra alls.
Vill mest lägga mig under täcket och ligga kvar där till bebis ska komma...
Jag har fått dålig hy, gått upp massor i vikt, flottigt hår.
Det enda jag är stolt över är min mage...

Jag känner mig inge fin. Men jag vet inte vad jag ska göra heller.
Jag kan ju inte banta iom att jag är gravid.
Jag kan inte träna heller för jag sån foglossning.
Det enda jag kan bättra på är min hy, om jag skulle hitta nåt som hjälper....

A, du hör ju att jag inte är nåt stöd för dig. Men du är ialf inte ensam om hur du känner.

Är det lika illa varje dag lr går det upp och ner?
Jag äter antidepressiva, gjorde det innan jag blev gravid och provade sluta när jag plussade.
Men jag måste så dåligt att jag å min läkare kom överens om att jag skulle börja igen.
Men jag vet att folk har börjat under graviditeten med medecin.
Har du pratat med din BM?

Hej TS

Du är absolut inte ensam med det här. Är själv i 19+0 idag med tvillingar och är redan ohyggligt trött på folk som ställer frågor och kommer med goda råd.
- Hur länge ska du jobba!?
- Men DU som ser så pigg ut, DU kommer ju kunna jobba läääänge!
- Jag jobbade minsann ända fram till BF
- MIN amning fungerade inte alls, hur ska du göra?
Du skulle sett mina såriga bröstvårtor.
- Och när JAG skulle föda så låg jag si och så länge
- Och jag mådde SÅ bra när jag var gravid.
- Du ser ju SÅ pigg ut, nästan oförskämt!
- Hur känns det att få två? Det är väl underbart!?
- Du vet när den första kommit ut glider den andra ut av sig själv. skitsmidigt!
- Hur mycket har du gått upp i vikt?
- Jag gick ju upp 10 kilo (wow!)

Alltså NÄ!
Det är inte så underbart, jag mår inte så bra, jag är inte så pigg som jag ser ut, jag vet inte hur glad jag är eller hur länge jag ska amma, hur jag föder är min ensak inte din.
Jag väger redan alldeles för mycket, skit i det du!

Blir väldigt trött på att gå runt och le hela dagarna och tala om hur lycklig jag är och hur underbart allt är.
Jag har redan gått upp massor, har inga kläder som passar, samlar vatten i bena och är trött, jämt.
Men GUD så pigg jag ser ut!

Ville bara säga att du inte är ensam!

Allt är verkligen inte små rosa moln som många vill få det att låta som.
Jag har varit en del deppig till och från. Mellan varven känner jag den där lyckan alla pratar om, men det är långt ifrån hela tiden. Och så är det svårt att sova om nätterna, man drömmer konstiga drömmar, känner sig mer slut i huvudet när man vaknar än innan man somnade. Och man känner sig inte det minsta vacker.
Jag anade ändå att jag skulle känna såhär, och vara deppig, med tanke på att jag haft depression och så innan. Under några års tid. Men jag biter ihop och försöker att inte ge efter för deppet.

Man får försöka tänka på det som faktiskt får en att känna sig okej.
Sådana dagar allt känns jobbigt är det dom små sakerna som kanske räddar en.

Man får tänka på alla hormoner som springer omkring i kroppen också,
dom bidrar ju med sitt. Det är inte alls konstigt att vi känner som vi gör.

Nu vet jag inte om det blev något vettigt sagt alls..
Men du är iaf inte ensam.

Jag tycker inte heller att det är superkul att vara gravid men jag längtar som tusan efter att få träffa min lilla dotter/son!
Jag tror att det är lite mediahysteri om allt som gäller oss gravida! "Åh vad tjock och fint hår du får som gravid" ehh..mitt är lika stripigt och tunt som förr!
"Det lyser om dig lång väg och din hy är underbart fräsch när du är gravid" Yeah, right!? Känner mig lika mossig som vanligt!
Visst känns det roligt med magen och så men inte sjutton känner jag mig ett dugg vackrare eller sexigare för att den där klumpen sitter där och gör att jag inte kommer att kunna stänga min jacka i höst..
Så du är inte ensam!

ts
som du märker så är du inte ensam
jag är i vecka 23
har inte gillat det någon dag
visst att gå på ul var kul osv osv
men det här med att vara gravid är det värsta jag varit med om
jag hatar det
och jag vet inte ens om det är värt det
som om det kommer att bli bättre sen när man inte ens kan rymma utan att ta med sig en annan person som är helt beroende av en
ja du hör juh själv...

i vecka 17 sa jag att nu ger jag upp
jag vill INTE mer och vi åker in imorgon och gör slut på eländet
min man bröt ihop och jag hade redan brutit ihop som du kanske förstår
men jag tog mig över det och står ut
jag har väl panik varje dag och vet verkligen inte om det här kommer att bli speciellt kul

men jag har tur
min mamma är eld och lågor, likaså min lillasyster
det är skönt att ha ett skyddsnät omkring sig som bara glädjs
annars hade jag grävt ner mig totalt
och min mamma har jhu ändå fått barn och vet vad det kärleken handlar om. att man kommer att älska en liten varelse
även om jag tvivlar

jag gillar inte att låna ut min kropp
jag är och fet och ful. dålig hy, vägrar köpa mammakläder och ser bara allmänt hemsk ut

vi bor i en etta och vi har sökt 3or hur länge som helst men det finns inga så ungen kommer väl komma utan att jag har fått förbereda mig, inreda ett rum osv. och jag har sagt att jag vägrar att föda utan denna förberedelse men det verkar alla andra skita i utom jag.

jag vet inte hur man ska göra
bara se det för vad det är. en hemsk period i livet och hur hemskt det ändå blir sedan så kommer du att få tillbaka dig själv OCH även älska en liten person (även om den bajsar och skriker dygnet runt).
tvinga inte dig själv till att tycka något för då blir det bara värre
jag tror att alla andra är så eld och lågor för att det är något speciellt sedan när man får hålla sitt barn och alla kvinnor (som har barn) vet detta och tycker då att det är så mysigt och vill veta allt som händer med dig

det finns en tråd här på fl
gnälltråden för gravida
sök efter den och skriv av dig. för det är så skönt att veta att man inte är ensam
annars är det bara att skicka iväg ett mail till mig så kan vi prata på om våra tankar och laster...

lycka till

skönt att veta att vi är fler där ute som inte tycker att det är underbart att vara gravid.
Kram till er alla!

Jo då, här är en till som inte tycker det är toppen att vara gravid!

Känner så väl igen mig i det Ni skriver...

Men jag mår faktiskt lite bättre idag än tidigare för jag har gett upp med att försöka hålla skenet uppe! När folk frågar hur det är med magen så svarar jag inte utan säger "Det hade varit trevligt om du fråga hur det var med mig!"

När dom då lite genant gör det så säger jag som det är; Att vara gravid är det tråkigaste och mest överreklamerade jag någonsin varit med om! Jag känner mig tjock, ful, flottig, trött, gnällig, otymplig och alla possitiva "rosa-moln" känslor har hoppat över mig! Jag önskar bara att det var över!

Folk blir lite chockade men faktiskt så har det krupit fram att många andra har också kännt så :) De får ett litet leende och säger lugnande "Men det är faktiskt värt det!" Så det får man väl då lita på (även om jag har en viss tvekan till det...)

Tjejer; Det är OKEJ att inte må tipp topp! Det är OKEJ att berätta att man inte känner sig tipp topp! Det är OKEJ att vi inte tycker att det här med graviditeten är det bästa vi varit med om! Det är OKEJ!!!

Och vi är absolut inte ensamma :)

Jag känner precis lika dant vissa dagar. Vill bara ligga hemma i soffan o göra ingenting. Har kommit in i mkt funderingar på om jag verkligen kommer bli en bra mamma, kommer barnet att tycka om mej osv. Men jag är inte den första som tänker så antar jag. Och vi ska inte tala om dålig hy, hade jätte mkt "utslag" små prickar i hela ansiktet, flottig, tappade hår, men det har dragits tillbaka. Inte lika mkt preckar i ansiktet och fåller inte så mkt längre, skönt! Har oxå kommit in i nån slags depp period. Men försöker hålla humöret uppe så gott jag kan. Ens mående påverkar ju faktiskt den lille/lilla oxå!

hej! ojoj jag har känt och lär känna precis som du, är väl inte konstigt. Det är ju många känslor i kroppen, mycket nytt och man känner sig ju kanske inte vrålhot hela tiden haha. Jag tål inte kritik bra och kna deppa ihop och lipa som fasen av smågrejer. Du är mänsklig och normal!

kram på dig

Prata med din BM om hur du känner, min BM tog upp depressioner under graviditeten redan på inskrivningen då jag nämnde att jag mått dåligt tidigare. Hon sa att man numera uppmärksammar detta mer och mer. Tror att många som känner sig deppiga under graviditeten skulle må bra av att prata med en kurator. Visst, det mesta går väl över och det är massor som känner så här men det är jätteskönt att kunna ösa ur sig av alla jobbiga, tunga känslor och tankar på nån helt utomstående som bara sitter där för att lyssna på dig!

Läs från A-Bebis (Ann Söderlund/hanna Rosander) Grymt rolig bok som tar upp allt som ibland känns lite censurerat, har skrattat jättemkt när jag känt mig hängig av den!

Hoppas att du kommer ur den här jobbiga tiden och kan njuta av gravideteten, elelr att tiden går fort så du får njuta ev bebisen :)

//T

Tack för denna tråd!
Här är en till som också känner sig nere, och som behöver få höra att det finns andra som heller inte svävar på rosa moln!
Har också svårt för tidningarna som skriker ut hur vacker man är och blir av en graviditet. SJälv känner jag mig bara hängig och gråtig...
Visst jag längtar efter barnet, men vägen till att han/hon äntligen skall komma, är inte den roligaste....
Detta barn är både efterlängtat och planerat, och jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle reagera på det här sättet!
Lite ledsen över att jag är mer nedåt i humöret än uppåt...

Oftast känner jag mig jätteglad över att vara gravid (är i v.29) och känner mig stark och vacker. Men idag vaknade jag på fel sida och känner mig precis som du beskriver! Så det är helt normalt att känna så aven om det kanske inte är någon tröst för stunden...

Jag har redan gråtit idag och tröstätit kakor med det hjälpte så klart inte alls... Ibland är det bara så tråkigt att vara gravid och inte känna sig som vanligt. Dessutom är jag supertrött... Ville bara beklaga mig lite, hoppas det känns bättre för oss båda snart!

tror inte alls det är ovanligt att man känner sig lite deppig när man är gravid, så mkt hormoner och saker som händer med en. Själv har jag klarat mig ganska bra än så länge. Men ett tips är att gå ut och gå,behöver inte vara långt eller snabbt,bara en kort promenad i frisk luft. Annars kan man prova gravid-yoga,där det finns övningar man kan utföra även vid foglossning. Yoga är så skönt och avslappnande och gör under för både kropp och själ.

hej på dig:) en styrke kramis:) förstår dej helt hur du känner, men inte känner ja så varje dag. Men det kommer och går.. Sen e man ju jätte känslig med hormonerna (de e inge strunt) men man skyller ofta p de sen när de e jobbigt så blir de ju som vanligt då:) Men det e kul att du trivs på jobbet och kan vara dig själv där:) sen e det specellt att vara gravid... jobbigt och besvär får man och klart går man u upp lite:) inte så konstgt man känner som man gör:)
lcka till

Hej, ville bara säga som trådstartare att det varit skönt att läsa att jag inte var ensam. Det har gått några veckor sedan jag startade tråden och under tiden har det blivit mycket bättre. Magen har blivit lite med gravidlik och mina värden har blivit lite bättre och även humöret och motivationen och nu är jag en glad gravid tjej som med lite skräckblandad förtjusning ser fram emot det som komma skall.
Kämpa på!