Snart 2,5 åring som inte delar med sig av leksaker

Någon som vill svara?

Min son gör likadant, han är 2 år. Vi använder ofta uttrycket dela med sig och vänta på sin tur. Dessa förstår han väligt bra men det är som du säger när han träffar barn i samma ålder visar sig det här väldigt tydligt. De försöker markera sina gränser och bygger upp sitt egna jag, det viktiga tycker jag är att man som förälder är med och förklarar och visar och berättar så hajjar de snart. Men den här fasen återkommer i många åldrar (sonen har äldre kusiner)

Min son är likadan i perioder, svårt! På hans förra dagis var alla i samma ålder och det var ofta det blev tjaffs om leksaker, men då sa fröknarna att det var skeppets, avdelningens namn och att man fick "vänta turen" Barnen köpte det och sa istället att leksakerna var skeppets istället för min, min, min hela tiden

Vi har ett lekrum här hemma där sonen och dotterna har sakerna tillsammans så blir det tjaffs säger jag att det är lekrummets saker. Dotterna är ju för liten för att förstå, men sonen funkar det på. 

Jag kan minnas nåt liknande när mitt första barn fick en lillebror. Stå på dig, stå ut och det kommer att gå över så småningom! Klart att man måste tala om vad som gäller, men det går nog inte över med en gång. Inte för vår del i alla fall. En hel del tjat och accepterande av att det är som det är tycker jag var det enda jag kunde göra. Kanske kan vara bra om du ber kompisens föräldrar säga till ibland om du blir trött på att tjata och inte kan vara närvarande varje sekund pga amning/blöjbyte osv? Ofta tar det bättre när en annan vuxen säger ifrån, tycker jag. Men många verkar vara rädda för att tillrättavisa andras barn, så man måste kanske uttryckligen be om den hjälpen.

Tack för svar!
Vad tror ni? Är det en fas som går över av sig själv eller måste man öva öva öva för att bli av med det? Ska man alltså utsätta barnet för många prövingar med andra barn och leksaker han gillar eller ska man hålla sig ifrån det så gott man kan så att han slipper utsätta sig för det hela?

Oj, jag skriver ju som en kratta, dottern skulle det ju stå, inte dotterna

Jag tror mest på att det är en fas som många barn går igenom, vissa har mer "egotendens" än andra helt enkelt. Tror inte du ska undvika sådana situationer utan leka på som vanligt, tillslut lär de sig.