Ältandet förstör mitt liv!

Låter som jag var/är fortfarande till viss del!

Jag gick i konduktiv beteendeterapi och mår toppen idag! Visst ältar jag fortfarande i bland men jag fick så bra verktyg att jobba med i terapin så nu går det över fort!

Oj det låter bra! Har aldrig trott på terapi, att de faktiskt kan göra så stor skillnad. Men man kanske ska ge det ett försök ändå. Hade varit sån lättnad att slippa bära allt inom sig..

Hej TS! Jag är likadan. Det är så förb...at drygt. Mår piss ibland. Man oroar sig och ältar allt så man får ont i huvudet till slut.

Jag har kommit på att jag har nog för lite annat att tänka på helt enkelt.
Jag är mycket ensam på jobbet, vilket ger mig tid (alldeles för mycket) att tänka, tänka, tänka, älta ALLT om och om och om igen. Jag är ofta själv på eftermiddagarna och kvällarna också. Samma sak där

De dagar som är bättre och jag känner mig gladare och mindre orolig och nervös inför allt, är de dagar jag har haft fullt upp med annat. Istället för att älta och tänka.

Till exempel: Har haft fullt upp med gäster och främmande.
Suttit vid datorn och gjort en IQ-test för skojs skull och varit tvungen att fokusera på det i flera timmar.
Ja, umgåtts med folk överhuvudtaget. Att lyssna på andras problem och liv för en stund.

Jag har haft en jättelång och jobbig period som är precis som du beskriver. Men idag har det kännt bättre då jag har varit med en vän hela dagen och haft fullt upp med en massa roligt

Det är min terapi iallafall och det funkar för mig!

Ja det är sant, när man har fullt upp så är det lättare. För mig måste det vara fysiskt aktivitet till en viss gräns. Jag har egentligen alltid fullt upp, är student och ska ju studera Men det går inte för tankarna bryter igenom så det blir omöjligt att koncentrera sig. Men med vänner och liknande är det lättare..

Är precis som du TS. Jobbigt! Har nyligen börjat i KBT och hoppas verkligen att det ska hjälpa!

Hej jag ältar också allt nu. Har gått i terapi och blivit mkt bättre men sen jag blev mammaledig finns det så mycket tid att tänka destruktiva tankar, skitjobbigt, och då börjar jag älta att jag ältar och blir arg på mig själv för det, och för att jag inte orkar vara den positiva glada mamman jag vill vara. Jag behöver mycket mer yttre stimulans för att komma ifrån ältandet.

www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp&a=828495

En bra artikel ang ältande och oro!

Jag ahr precis läst klart boken som tas upp i artikeln, rekommenderas!

Har GAD och äter nu Seroxat och Lyrica.

Anonym (samma) skrev 2008-09-16 12:26:37 följande:

Av det lilla du har beskrivit så låter det som t ex generaliserad ångest, dvs GAD och kanske en del social fobi.
Jag har GAD och drag av personlighetsstörning (låter lite värre än det är...) samt social fobi, men inte panikångest.

Börjar tro att medicinerna har hjälpt mig en del under de senaste dagarna. Har provat ut mediciner sen januari i år...

Tycker absolut du ska söka hjälp, har du pratat med någon inom sjukvården?

Vännen, det kunde likagäran varit jag som skrivit din trådstart :)! Gud vad jag känner igen mig...Jag kan få de mest konstiga teorier i skallen om hur mina kommentarer/gärningar leder vidare till ditten och datten..I mitt huvud kan de tbörja med att jag säger "hej" på "fel sätt" till grannen och sluta med att vi sitter hemlösa på gatan utan jobb. Min make är såååååå van vid att höra mitt ältande och grubblande, stackaren...

Det jag gör för att bryta är tex:

*Ta mig för saker (trots att det är mkt lättare för mig att fastan i soffan, ältandes och tänkandes..). När jag väl komemr iväg på aktiviteter är det lättare för mig att leva i nuet och koppla bort ältandet.

* Sätter ord på det inför vänner jag litar på och som ha rork att lyssna. De ger mig perspektiv på de "felaktiga" saker jag sagt och gjort.

*Försöker "förlåta" mig själv och tala om för mig själv att jag bara är en MÄNNISKA och kan göra fel eller säga fel ibland som alla andra. Världen går itne under, och förmodligen har den jag träffat när jag "tabbade mig" antingen släppt saken efter några minuter eller inte alls tänkt på det.

anonym samma - Jo jag har haft kontakt med psykiatrin tidigare pga depression, men har aldrig haft någon samtalskontakt så någon ångest eller socialfobi har aldrig diskuterats. Även om jag själv tänkt tanken att jag har social fobi iallafall. Sen har jag väl alltid tänkt att jag ska kunna fixa mig själv, behöver inte vårdens hjälp. Men det fungerar inte så

Unclaf - Våra tankar måste verka lite "roliga" för våra vänner och familj som får höra dom Vilket tålamod de måste ha ändå. Jag kan älta en sak en dag och så pratar jag av mig med någon. Då känns det bättre. Men sen nästa dag måste jag prata om samma sak igen för allt kom tillbaka

Jag har börjat försöka tänka att allt som händer, händer för en anledning. Så om jag gör bort mig eller säger något dumt så var det helt enkelt meningen. Jag lägger över ansvaret för mina handlingar på universum istället Får se om det hjälper något..

Jag brukar oxå påminna mig själv om att NUET är allt vi har! Vi kan inte ändra på det som hände igår, och morgondagen vet vi inget om, kanske blir man överkörd av en buss. Ibland hjälper denna tanke mig att bryta mig loss ur det ständiga tuggandet i skallen :).

och det där med att älta om samma sak..Jag kan säga till min man "jag måste bara prata om detta EN gång till..." 8efter att ha tuggat samma sak miljonerelva ggr..). DÅ känns det bra ett par min...Sen börjar jag om... Som jag förstår det så lättar man på åmngsten genom att släppa ut "lite av ångan" när man uttalar nåt högt när man ältar. Dock blir det ju inte så himla konstruktivt i längden, och maken får sår i öronen :).

Detta är verkligen ett stort problem jag har.
Jag ältar allt hur många ggr som helst. Vet inte hur jag ska sluta.
Känner att jag måste prata av mig med systrar ,kompisar ..mamma mfl.
Varför? Jag vill inte vara som en öppen bok. Hur slutar man.
När jag väl har sagt något som jag tror /tänker är för mkt så känner jag att jag bara måste erkänna mitt samtal för maken.Knäpp!!!!
Och han säger förståss att du ska inte prata så mycket med allt och alla.
Hur kommer man till en terapeupt? Måste man gå via vårdcentarlen eller kan jag boka tid själv?
Jag vill ha en spärr och kunna vara tyst om saker.... Varför är det så svårt?
Nu när jag är mammaledig så är det förståss värr. Jag har mer tid att tänka.
Snälla kan ni komma med råd.