• Jennski

    Katter och barn

    Hejsan!!

    Jag har två vuxna katter som busar väldigt mycket, stökar ner och välter blomkrukor.=)
    Jag skaffade de här katterna just innan jag fick veta att jag var gravid. Katterna köpte jag från ett "katthem" så de har varit med om ganska hemska saker innan de kom till katthemmet. Nu har de blivit ganska tama och tycker om att bli klappade. Men problemet är att jag är rädd att det ska vara dåligt för ett litet spädbarn att leva så nära inpå katter, eftersom de flyger runt katthår överallt. Vi bor i en tvåa på 60kvadrat så de e ganska litet... Är det någon som bor så litet och har katter/hundar + bebis?

  • Svar på tråden Katter och barn
  • 1980 längtar

    Jag har två katter och jag kommer att ha kvar dem tills det visar sig att bäbisen utvecklat allergi och det bästa är ju om den inte gör det!!!!

    Jag dammsuger däremot tre gånger i veckan, allt för att det ska vara så lite hår som möjligt!!!

  • Shannara

    Hallå!

    Ja hade två katter å nu har jag en... Men snart två igen... *ler*

    Har tre barn och väntar mitt fjärde... När de första två var små så hade jag hund.

    Jag tror att det bara är bra att ha djur när barnen är små!

    Får ju dock dammsuga nästan dagligen... Katten å ungarna e ganska flitiga på att stöka till!

  • mysiss

    Hej, jag har hundar som du kan se på min sida om du går in. Det är fällperiod nu så det finns mycket hår hemma. Dammsugar varje dag för att hålla efter.
    Jag tänker behålla mina hundar. Gå inte på snacket om att barn som växer upp med djur utvecklar allergi, det är precis tvärtom. Det har Karolinska Universitetssjukhuset i Hudding forskat i länge samt kommit fram till ett svar för ett halvår sedan. Det flesta barn som växer upp med djur utvecklar ingen allergi mot dem. Men det finns ju alltid undantag. Att ha katt tillsammans med barn är nog inga problem, vänta och se.
    Tjingeling

  • Lady o Lufsen

    Hej
    Vi har två hundar och en långhårig katt och jag tror att det bara gäller att hålla koll på katten så att den inte kanske hoppar upp och tror att den kan gosa som vanligt med barnet annars så tror jag också att det bara är bra att barn blir uppvuxna med djur.
    Jag kommer alldrig att göra mig av med mina djur så länge det inte är tal om att det är farligt för barnet eller att barnet har utvecklat allergi mot pälsdjur.
    Jag tycker att du bör vänta och se vad som händer.
    Lycka Till.

  • Fjunfjunet

    Statistiken visar att de flesta barn som är djurallergiska inte har djur själv.
    Jag är uppväxt med hundar,katter och takråttor och jag är inte det minsta allergisk, men Men gå på din magkänsla!

  • Lotten

    Vi har en katt som fäller en del men här har då inte varit nåt problem. Våran dotter är 1½ år och älskar katten. Och jag håller med Fjunfjunet om att dom flesta som är allargiska har inga djur själv. Tycker det e synd att människor tar bort sina djur bara för att de får barn...

  • Fam

    Har en egensinnig stor hankatt som varit vårt bebissubsitut i många år. Också från katthem, han kom till oss som 2-åring. Och det har inte varit några problem överhvudutaget. Katten har fått mkt mindre uppmärksamhet och det saknar han, men han har inte tagit ut ngt på dottern. Förut så kunde han (katten alltså) nedlåta sig att ligga i mitt knä på en viss filt om man verkligen tjatade på honom. Nu kommer han så fort min dotter har lagts i sin vagn och jag är i närheten av soffan.

  • Li78

    min ena katt har varit min sons livvakt sen han föddes. han tål även det lite hårdare tag han ibland får stå ut med nu när min som fyllt ett. min andra katt är rädd av sig och håller sig borta men gör absolut inget dunt mot sonen. Vist är det ett evigt dammsugande även uppe på hyllor och andra ställen dit katthåren lätt hittar. Men vad ska man göra de är ju också familjemedlemmar och väldigt omtyckta..

  • Bengalan

    Var i n t e orolig(för just detta i alla fall)! Katterna finns ju nu redan i er närmiljö och jag tror personligen att om man har djuren redan under graviditeten så vänjer bebben sig lite inifrån din mage.
    Sen finns det flera andra fördelar, barn som växer upp i djurhem blir mindre sjuka än andra barn (deras immunförsvar tränas tidigt), utvecklar färre allergier och blir tidigt mer empatiska än sina jämngamla kompisar.
    Så behåll (!!) kissarna, de har förmodligen massor kvar att ge, de lugnar oxå ner sig efter något år i ett nytt hem. Oroa dig inte över flygande katthår, städa bara som vanligt. Vädra gärna(det behöver iof alla göra). Jag växlar mellan att dammsuga o köra runt med en torrmopp(superbra för tussar av damm o hår)typ Swiffer.
    I vissa perioder kan katter(o hundar) börja tokfälla och då finns det faktiskt ett undermedel som man köper hos vet som heter viacutan. Det är en oljeblandning med essentiella oljor som stärker pälsen.
    Nu vet jag ju inte vad dina katter äter för foder heller, men det finns flera bra foder med varierande fetthalt speciellt mot hårfällning. Tex från Royal Canine, "Hair and skin" eller "fit and beauty".Om man köper dessa foder i 10 kg säckar blir det inte alls så dyrt.
    Lycka till och tänk på att om bara något år behöver ditt barn inte längre ligga på golvet(bland hårtussarna) utan kan gå själv! Ursäkta att detta blev så långt, men detta är verkligen något jag brinner för:)/sjuksköterska o blivande kattuppfödare

  • Booble

    hej hallå!
    är själv uppväxt med katt och har nu en hemsk allergi att leva med.
    ville bara göra er uppmärksamma på att det man är och blir allergisk mot sitter inte i pälsen, dvs det hjälper inte att dammsuga för att undvika allergi. det man är allergisk mot är någonting i huden och alltså inte pälsen.
    om man har katt som sedan försvinner så tar det upp till ett år innan det man är allergisk mot är helt helt borta.

    lycka till allihopa, jag kan bara ge er rådet att lita på magkänslan. själva har vi inget val ;)

  • Patriksfamilj

    Som många säger här inne är jag också uppväxt med djur av de alla slag och det är en myt att man blir allergisk av att växa upp med djur - tvärtom, oftast är det att dem som håller kliniskt rent hemma som får dem allergiska barnen (har sådana inom släkten). Mina föräldrar har alltid låtit våra djur kela hur mycket dem vill med mig och detsamma tänker jag göra, djuren har banne mig också ett värde och bara för att man skaffar barn kan man inte göra sig av med sina djur, no way! Ta ansvar.

  • 1980 längtar

    Intressant att läsa vad alla tycker om det här med djur!! Men detta visar bara att vi alla är olika och utvecklas olika!!

    I min familj har vi haft två katter och man far och min ena bror utvecklade allergi det var stor sorg när vi var tvungna avliva dem!!!
    Min kusin hade två katter och en son, sonen var jätte sjuk och det visade sig att han var allergisk mot pälsdjur!! Samma kusin är uppväxt med pälsdjur och är inte allergisk!!

    Jag har två katter som jag skrev tidigare om ochvisst är det inte dammet man är allargisk mot, utan ett ämne i pälsen! Jag har bott ihop med en som var jätte allargisk och sett hur det påverkar honom, så nu när han skulle vara kisse vakt åt mina nya kissar, började jag bada dem!!

    Men jag håller med alla som skrivit att man ska behålla djuren tills motsatsen är bevisad och njuta av att ha dem hos sig!!!

Svar på tråden Katter och barn