Vågar ej söka hjälp:-(
Jag mår sämre och sämre. Känner mig som i en mardröm. Vill bara dra täcket över mig och sova till dess jag mår bra igen. Lider med min stackars son som inte har en gladare mamma.
Jag går upp på morgonen, tar hand om allt, träffar vänner osv men allt känns bara jobbigt.
Jag har som ett tragiskt filter över mig. Allt känns så tragiskt hela tiden. mitt liv, alla människor jag möter allt.
Känns som livet är slut fast jag bara är 27 år.
Jag vet jag borde söka hjälp. Jag borde äta antidepp igen. Det gjorde jag förut och då mådde jag ganska bra.
Det fungerade till dess jag fick en ny psykiater som kränkte mig något fruktansvärt. Hon verkade inte tycka man kunde vara en bra mamma om man äter antidepp. Hon tyckte jag borde utredas och allt möjligt. Trots att ingen någonsin klagat på min mammaroll. Men hon tyckte att jag var en dålig mamma så fort hon hörde talas om mig.
Jag försökte byta läkare men jag fick inte det (pga läkarbrist i kummunen) Så det slutade med att jag blev helt utan läkarkontakt och utan medicin.
Så nu mår jag inte bra, jag önskar jag hade medicin. Jag har tom funderat på att beställa på nätet men jag vågar inte.
Min man är alldeles förtvivlad för att jag mår så dåligt. Jag bara gråter men jag vågar inte söka hjälp.