Ansvar för bonusbarn

Jag tar inte ansvar för mitt bonusbarn.
Visst hjälper jag till om sambon ber om det men
han är inte mitt ansvar.

jag var för snäll i början och hjälpte till jämt. Det visades ingen tacksamhet sen togs det alltid för givet. Han kunde gå ut med kompisarna och jag fick vara "barnvakt".
Jag sa ifrån, men tyvärr är det fortfarande så att det tas för givet och det blir väldigt surt om jag säger emot men inget tack för det jag gör...Man tröttnar på det och det har tyvärr blivit så att jag bara tycker det är jobbigt numera när bonusen kommer...

Nej han tar inte det för givet. Han kan be om det eller jag erbjuder mig om jag märker att det går åt skogen när han och mamman ska planera ihop nåt. Jag har inga problem med det, men hade surnat till om han började ta det för givet.

Hans barn, hans ansvar.
Jag kan hjälpa till OM jag blir tillfrågad, men det är inget som tas för givet.
Det handlar om respekt mot varandra i parförhållandet.
SAMT självfallet, mot barnen som är hans ansvar och inte mitt.

Min sambo tar absolut inte för givet att jag ska ta ansvar för hans dotter men jag tar gladeligen ansvar för mitt bonusbarn då jag anser att bio är totalt odugligen och ger inte barnet den trygghet det behöver utan låter barnet uppfostra sig själv..Och jag och bonus kom bra överrens redan från första dag..Men valde själv att backa lite i början men med tiden kom ansvaret också..Det växte sig in i rollen som bonusmamma...Tror även bonus är glad att jag finns för h*n har av misstag eller medvetet är jag inte säker på börjat kalla mig mamma vid flera tillfällen...=) Det gör mig lika glad varje gång.. Önskar barnet var mitt istället.. Många säger även det att bonus är mer lik mig än bio...Stolt som bara den=)

Om det finns barn i bilden oavsett eget eller bonus känner nog alla (dom flesta iaf) lite ansvar ändå...Barn är ju ändå barn..

Jag tog också mycket ansvar för barnen, men skulle det KRÄVAS av mig så skulle jag backa absolut!

Jag är mamma och har ett barn sen tidigare o bor ihop med min sambo. Jag förväntar mig att när både jag och sambon är hemma hjälps vi åt med min son. Tex står jag o lagar mat så är de min sambo som får underhålla o fixa med min son. lagar sambon mat e de tvärtom. Har jag någon kompis hemma så lägger min sambo sonen osv. Däremot så förväntar jag mig ingen hjälp med barnvakt, dagis lämmningar och hämtningar, va hemma med vård av sjukt barn osv. De är helt och hållet mitt ansvar. Fast ibland hämtar sambon på dagis, men de är för han bett om de o vill de. Ibland hittar han o sonen på något, men jag har under 2 år som sambo bett han kanske max 3 g om hjälp av "passning" av sonen.de är absolut inget jag förväntar mig av han, men jag förväntar mig när vi är alla tre att vi ska fungera som en "vanlig" familj där vi hjälps åt med allt i hemmet, även sonen.

Självklart att mannen har ansvar över sitt barn.
Vi ansvarar för våra egna laster och kostnader, skulle han förvänta sig att jag skulle axla hans bagage hade jag gladerligen gett honom ansvar över mitt. Tror då hellre att han tar hand om sitt egna
Hans beslut att skaffa barn -hans börda att bära, hans pengar att spendera, hans tid att offra.
Visst kan jag hjälpa till om han ber, men ifall han skulle ha det som något krav hade han åkt ut med huvudet före illa kvickt.
Vi är båda vuxna och får stå för våra handlingar.
Så självklart har han ansvaret, låter bortskämt av din gubbe att sura om du inte bär hans börda.
Vrickad syn att se det på anser jag. Han borde vara tacksam de gånger du visar intresse.
Kan låta hård, jag vet, är inte smidig i mitt sätt att skriva och i många fall hård även i uttalanden men jag är tydlig och vill inte ha missförstånd.
Mitt är mitt och ditt är ditt.
Sedan kan man dela mycket men ett ansvar över ett barn vilar på bioföräldern.
Som man sår får man skörda och jag har inte sått det barnet.

Ts: Har du oxå barn?

nä fy, när jag läser tråden hoppas jag innerligt att min man och jag kommer vara gifta för alltid.

Menar ni att ni inte är som "en normal" familj när ni är tillsammans? Bonusbarn eller inte, det ska väl inte spela någon roll? Barnen måste känna sig jätte ivägen när de inser att de är en "börda" som bonusföräldern bara tar hans om för att vara snäll, inte för att de vill umgås med barnen ifråga...

På vilket sätt känner sig barnen i vägen om det är deras pappa som hämtar från träning istället för jag?
Om det är pappa som packar fikat till sportdagen?
Om det är pappa som betalar för ridlägret?
Om pappa är hemma när någon av hans barn är sjuka?
Om det är pappa som springer på föräldrarmöten?
Om det är pappa som bestämmer om barnen får åka över helgen med en kompis?
Och motsvarade deras mamma som gör det varannan vecka, istället för att hennes sambo gör det?

Anonym (va?) skrev 2008-09-18 03:05:58 följande:

Vi har alltid delat ansvaret för varandras barn, men har vi varit hemma bägge har han i första hand tagit ansvar för sina och jag för mina.

Jag tar inget ansvar för bonus. Min mans barn är hans ansvar.

Självklart är jag hemma med barnet så han kan sporta på kvällen 1xvecka, eller om det dyker upp ngt han behöver göra när barnet behöver någon hemma. Men ansvaret är helt och hållet hans.

Anonym (va?) skrev 2008-09-18 03:05:58 följande:

Jag har sagt till honom att behöver han hjälp (vilket isåfall oftast är med väldigt kort varsel) så kan han ringa mig och jag ställer då gärna upp i mån av möjlighet. Men jag har också sagt att har jag annat inbokat måste han kunna ta att jag säger nej, och det är väl det har han lite svårt för. Då blir det lätt sura miner.
Någon frågade om jag har egna barn, men det har jag inte.

min sambo tar allt ansvar för sina egna barn och har adlrig förväntat sig något av mig, han blir glad över att jag gör smågrejjer när jag väl gör det och ser det som en bonus.
Jag är tacksam att jag aldrig haft ett överhängande ansvar, för allas skull.

Anonym (nope) skrev 2008-09-18 12:36:51 följande: