Graviditetsdepression?

Hejsan!!!

Jag känner så väl igen mig. Jag är bara gravid i v.8 men mår så otroligt dåligt. Jag gråter hela tiden, jag kan inte äta någonting. Allt känns bara såå jobbigt. Detta är mitt 3:e barn och jag funderar tom på och göra abort.
Jag vet inte om detta är pga någon sorts grav depression eller om det är hormoner, eller att jag inte vill behålla barnet.
Det sjuka är att vi ville ha ett 3:e, men nu när jag är gravid känns allt så fel.
Detta är såå jobbigt.

Ja, jag har läst lite om att en del kan bli så under graviditeten, men jag hoppas att det går över tills den lilla kommer ut annars kommer man ju bli ett vrak sen!
Vår lilla var inte planerad men välkommen ändå men nu kan jag ju inte glädja mig över graviditeten, jag orkar inte tänka på namn eller så heller och tycker det är så jobbigt när folk frågar. Fast jag är sjukskriven för depression och foglossning nu så ag måste inte träffa massa folk som tur är!

Detta är mitt 3:e barn och jag har aldrig mått såhär dåligt under något av mina andra 2 graviditeter. Då var jag såå lycklig och förväntansfull. Nu känns det bara jobbigt allting.
Tänker jag på och föda igen och bebistiden skriker kroppen bara "vill inte, vill inte". Jag har aldrig någonsin hört om detta förut. Har du varit deprimerad innan? Det har inte jag.
Kan man äta något åt detta?

Jag har inte heller mått så här innan.
jag förstår inte hur jag ska orka med förlossningen ens en gång!
Det finns antidepressiva som gravida kan äta, prata med din barnmorska så kan hon säkert hjälpa dig. Min barnmorska håller på att kontakta psykiatrin åt mig och det är skönt att slippa göra sånt själv när man är så här!
Det känns så tråkigt att det blivit såhär, det är antagligen vår sista graviditet och jag som hade tänkt njuta av den! Inte blir det bättre av att man har skuldkänslor gentemot barnen och sambon heller!

Hur många barn har du sen tidigare?? Jag ska till en kurator i morgon och prata tillsammans med min man. Eftersom jag mår så dåligt och funderar på abort. Men nu när jag läser detta så förstår jag att man tydligen kan må såhär dåligt under en graviditet.
Jag orkade inte heller kontakta kuratorn, tur att min man orkade.
Nej, förlossningen orkar inte jag heller tänka på. Jag är livrädd för den och känner bara att jag inte vill. Jag blir skit rädd hur jag ska tycka sen när barnet är född. Är du det?
Skönt och prata med någon annan som är i samma sits.

Har du någon bra sida där du läst om graviditetsdepressioner??
Jag var med om ett mf innan denna graviditet och vet inte om det är det jag inte har bearbetat.

Jag har tre barn sen innan.
Jag googlade runt på graviditet och depression och hittade lite olika sidor. Man är ju rädd för hur mycket det påverkar barnet också..
Bra att ni ska dit, hoppas det är en bra kurator! Man vet ju inte hur hjärnan funkar, om ditt mf kan spela in med!
Jo, jag är rädd för att jag inte ska orka med barnet och att allt ska bli helt fel sen!

Eftersom min bm har haft svårt att få kontakt med rätt person inom psykiatrin så ska hon ta upp mitt "fall" nästa vecka i en grupp där olika personer inom psykiatrin, soc och mödravården pratar om hur man på bästa sätt ska hjälpa "sköra mammor" så jag får hoppas att jag får hjälp därigenom.

Du hade inte detta med nåt av dina andra 3 barn? Det hade inte jag.
Ja, jag såg nu att var 3:e kvinna får gravdepression. Jag vet alltså inte hur jag ska orka i 33 veckor till. Då känns abort som enda utvägen. Men det känns också så sorgligt.
Fy f-n och må såhär!!! När blev du sjukskriven? Är du det hela tiden ut? Känns det bättre?
Tycker du också det är jobbigt när någon frågar dig om graviditeten? Det tycker jag, de få som vet om den.
Ja, jag hoppas också kuratorn är bra i morgon. Håll dina tummar!!

Nej, jag mådde hur bra som helst med de andra!
Ja, om det är en depression som utlösts av graviditeten så skulle det kännas sorgligt av avbryta med, hoppas att du får rätt hjälp!
jag blev sjukskriven i början av september, först två veckor och nu fick jag förlängt en månad, sen ska jag ju träffa fler läkare så får vi se. jag hade inte alls klarat att gå till jobbet och det står i mitt intyg också.

Det känns skönt att slippa gå till jobbet eftersom jag blivit rätt osocial och inte orkar prata med någon heller(och får gråtattacker).

Ja, jag pratar mest bort det om någon frågar om graviditeten, det känns som jag inte har tid att tänka på den för att jag mår så dåligt hela tiden. Därför är jag också rädd att det ska bli som en chock när det kommer en bebis sen!
Jag håller tummarna imorgon!!

Anonym (samma)- hur gick det idag??