mår så dåligt av onani

Samtalsterapi?
Det är ju inte meningen att man ska må dåligt av att njuta för sig själv, och eftersom du frågar efter tips antar jag att du själv är inne på att onani är både härligt, ofarligt och egentligen rätt oskyldigt.
Jag kan inte riktigt komma på något bra sätt att komma runt problematiken med att själv känna skuld över något oskyldigt... Blir det värre och värre, eller kan man tro att du kanske "vänjer dig" med tiden? *önskar att jag hade bättre tips*

Hur har synen på sexualitet varit när du växt upp? Har det setts som nåt naturligt eller skamligt? Har nån kommit på dig som ung när du onanerat och sagt åt dig tex?

Hur är det nar du har sex, dyker ångest känslor upp då med?

Asså jag har omvänt problem med onani eller vad man ska säga. Mår OTROLIGT dåligt om min man onanerar. Vet egentligen inte varför. När jag kom på honom hotade jag med att lämna honom... usch vill ju inte känns mig sån, ingen aning vad det beror på. (onanerar inte själv, aldrig tyckt de är skönt eller upphetsande det minsta)

TS, jag vill inte förringa dina besvär men anonym som skrev inlägg nr 3 verkar ha ett allvarligare bekymmer!

Att hota med att lämna sin partner bara för att han har ett normalt sexliv är ju befängt! Man måste inte onanera själv eller gilla att onanera, men att försöka förhindra någon annan i ens omgivning att uttrycka sin sexualitet på ett normalt, sunt och oskyldigt sätt är inte alls bra. Det är definitivt inte bra för förhållandet att försöka kontrollera varandra på det viset!

Det förekommer att känslan att att partnern "väljer sin egen hand och fantasi framför mig" gör att man får mindervärdeskänslor och känner sig förbigången eller näst intill dumpad. Det kan hjälpa att veta att onani är en vanlig och normal del av sexualiteten som inte på något sätt ersätter den vanliga samvaron! Faktum är t.ex. att många kvinnor får ett *bättre* samliv med sin man om de lär sig onanera, eftersom de då lär sig själva vad som är skönt och hur den egna kroppen fungerar. Återigen: därmed INTE sagt att det är onaturligt att inte onanera. Det är precis lika normalt och inte ett dugg mer skamfullt.

Hur som helst TS, mår du lika dåligt om du inte porrsurfar? Det kanske är skamkänslorna av pornografin som du har svårt att hantera? En del personer är för pornografi, andra är bestämt emot och åter andra har ingen bestämd åsikt i saken, men man kan inte komma ifrån att det är en laddad fråga! Mår du dåligt om du onanerar utan porr?

JAG fick lära mig att sex e sind

hej

mitt råd är att du börjar på ett "snällare vis" än onani till porr.
gå till dig själv, utforska Din kropp. Gör vad du vill med Din kropp. Bli trygg i dig själv. Finns massa sätt du kan onanera med dig själv, utan porrsajter. När du sedan känner dig trygg i din egen sexuallitet hoppas jag att du kan uppskatta porrsurfningen, OM det är det du vill. Det är ditt beslut. Ingen annans!

lycka till!

Anonym skrev 2008-09-25 19:12:18 följande:

Tja, vad ska jag säga? I vissa livsåskådningar är sex syndigt (och därmed fult och skuldbelagt), och för de flesta inom dessa livsåskådningar så är det inget större problem eftersom man då låter bli onani och "sex för nöjes skull". Det går faktiskt att bara ha sex när man sätter barn till världen. Man kan leva alldeles utmärkt med det.

Problemet är ju när man som du, TS, upplever en konflikt mellan vad kan känner/upplever/läser och vad man blivit lärd. Kropp och själ vill ha den njutning som andra (t.ex. jag!) beskriver som ofarlig, sund och naturlig, medan intellektet stretar emot och säger att man är ful och smutsig om man ger vika för känslan.

Jag har ingen enkel paketlösning på ditt problem. Om du upplever situationen alltför besvärlig och konfliktfylld tror jag att du måste bestämma dig för att följa antingen intellektet ("låt bli onani för sex är synd") eller känslan ("din kropp vill ha njutning så ge den det!"). Om du väljer det senare är min erfarenhet är det enda som skulle kunna hjälpa mot dina inlärda skuldkänslor en samtalsterapi där du får lära dig att bearbeta och "låsa upp" dina syndtankar du uppfostrats med. Jag har dessvärre inga bra erfarenheter av människor som går med sådana här konflikter inombords utan att bearbeta dem.

Åter igen, lycka till med vad du än väljer!