Han väljer hunden framför mig?

Jag älskar hundar o brukar skämtsamt säga att jag skulle skilja mig om min man blev allergisk. (självklart så älskar jag min man mer även om det skulle vara en STOOOR uppoffring att inte få ha hund). Jag tycker du kan unna honom att gilla hunden, han gillar väl inte dig mindre för det? Du tycker det är för mkt jobb med hunden, om det är han som främst vill ha hund borde väl han ta det mesta ansvaret. Gör han det?

Jo, han tar det mesta ansvaret. Men i grund och botten är det nog vår ekonomiska situation som spelar lite in i det här också tyvärr.

Vi klarar oss absolut varje månad och har inga egentliga problem, men hade vi inte haft hunden så hade vi inte behövt betala massor för honom (givetvis), vi hade inte behövt ha en större bil som drar mer. Vi hade inte heller behövt fixa varje gång vi ska lämna lägenheten ihop (hunden klarar inte att vara själv just nu, äter upp allt :o( ). m.m.

Men visst tar han det mesta ansvaret.. Börjar dock tröttna på att vi inte kan gå ut och ta en öl utan att fixa med hundvakt o så.

Är det en valp? Han måste ju vänjas av med att tugga på saker, det förstår jag att man kan bli trött på. En anledning att han tuggar på saker kan vara att han är understimulerad, en hund som får tillräckligt med motion/aktivering borde inte vara svårt att vänja av med såna olater. Vad det gäller att gå ut o ta en öl... Är det en ung hund kanske han inte kan va hemma själv så länge. Man får ju öka tidsintervallet varteftersom han vänjer sig. Vi har inga problem att lämna hunden själv 5-6h (sen vill hon ha sällskap och måste ut o gå). Men ska vi ut en kväll räcker det om man går med henne innan o efter, men det beror ju på hur länge man vill va ute.

Hunden är 18 månader och han får mycket motion och aktivering (olika lådor som där är godis i, märgben m.m.). Han har en klar downperiod nu.

Usch, nu lämnade han mig för natten (ska till jobb) utan att säga något mer än att han och hunden åker iväg imorn... :o(

Förstår hur du känner dig med att hunden är jobbig. Våran hund (som min man absolut skulle ha,när den förra dog av ålder)var totalt överaktiv som valp och unghund.Det finns inget hon inte bitit sönder. Och hon var aktiverad, motionerad och nästan aldrig ensam. Nu vid nästan 3års ålder har hon lugnat sig såpass så att inget tuggas sönder längre.Visst tycker jag mycket om henne men jag hade klarat mig bra utan också.

Hade jag fått den frågan av min man så hade jag absolut svarat hunden och det vet han så han frågar inte

Däremot så har jag valt barnen framför livet med hund just nu då jag tyvärr inte hinner med att träna hund som jag vill och en ren sällskapshund är inget för mig.

Det här var en ny variant. I vanliga fall brukar det vara datorn de väljer framför sin tjej.

Hur har det gått, åkte han iväg?

Man måste till en början var överräns om att skaffa djur, det funkar itne att någon vil ha mer och ta mer ansvar båda måste vilja. Ett val är gjort och ni valde att skaffa hund. Man kan inte bara reklmaera en hund för att det är jobbigt. Ni gjorde detta valet och jag tycler verkligen att du ska ge det mer tid.

Eeeh? Jag ÄLSKAR min katt, men valet mellan MAKE och katt är väl rätt enkelt. Dvs om jag inte redan hade katt skulle jag inte skaffa en om maken absolut inte ville. Man är ju två i ett äktenskap! Hade jag katt så skulle han ju veta om det, och då är det ju mer HANS val. Vill han ha mig så kommer katten på köpet, liksom.

Han åkte iväg, men jag följde med dom.. Kändes som att det hade varit det sista han gjort om han hade stuckit själv.

Jag ger honom en chans till, han ska ta honom så mycket han kan och jag resten. Vi ska dessutom försöka sälja vår bil och köpa en billigare..

Javist man är två men för den sakens skull ska man inte behöva ge upp ett intresse som man älskar. Min man kör enduro och jag skulle aldrig neka honom att göra det liksom han skulle aldrig neka mig att träna hund vilket är min stora passion.

TS Det är väl jättebra att din kille lägger ned tid på träning och känner du dig ensam så kan du ju bli mer delaktig i träningen finns en massa skoj som t.ex. spår, budföring, rapport mm där ni kan hjälpas åt.

Visst, min make kör MC på bana och i terräng, dessutom lägger han ner massa ledig tid på att snickra. Själv älskar jag katter. Hade jag haft katt när vi flyttade ihop så var den ju med från början, nu hade jag inte det utan skaffade en efter ca ett halvår. Men hade maken varit emot att vi skulle ha katt hade det inte blivit någon (han ville gärna han också, dock). Och en hund kommer INTE in i vårt hem, vill han ha hund får den bo någon annanstans!

Javist och I TS fall var det så att de tillsammans kom överens om att skaffa hund medans du är tydlig och säger att du absolut inte vill ha hund.
Jag har alltid varit tydlig med att säga vill du dela ett liv med mig så får du acceptera att mitt intresse är hundar och accepteras inte det så är dörren där. Min man var hundrädd när vi blev tillsammans ngt han inte är idag så kärleken klarar det mesta om man är rätt för varandra.

När man väljer att dela sitt liv med någon får man ju den personens intressen med på köpet som jag tycker att man inte har rätt att neka.

OK, då förstår jag! Jovisst, hade ju absolut varit annorlunda om maken "gått med på" katt och sedan velat ha ut den ur hemmet. Som tur är älskar han henne jättemycket nu!

Ja precis