Någon här som "bytt" liv totalt? Ny stad, nya vänner osv.

´jag skulle kunna ha skrivit det där.....känner precis samma, vill börja om - nån annanstans!

Jag flyttade från min stad pga en rad olika händelser. Flyttade 75 mil.
Började leta lägenheter och fick först tag på en i 2:a hand. Flyttade sedan ner och började söka jobb. Är inom en branch där arbetsmarknaden är god. Var riktigt jobbigt ibörjan och kände mig väldigt ensam. Blev bättre då jag fick jobb och började lära känna folk.
Började även en kvällskurs för att lära känna fler folk.Har nu bott här i 2 år och har sambo. Har inte lika stor vänskapskrets som i min hemstad men 3 personer jag brukar umgås med.

japp jag har gjort det. skaffade mig en kille i annan stad o det är det bästa jag gjort. ha rnu bott i de här staden i 6år o jag stormtrivs, det här är min hemstad nu, jag känner inget för min gamla stad längre. man saknar bara släkten men det gör inte att jag vill tillbaka.

Jag flyttade 120mil bara sådär. Hade varken jobb eller bostad men det ordnade sig fort. Flyttade hem igen efter ett år för då helt plötsligt började jag längta hem. Dock hade jag hunnit skaffa kille och bli gravid så han följde med mig hem igen :D

Lämnade uppväxtstaden o flyttade 20 mil. Lämnade allt, vänner, familj, släkt, hobby mm.

Flyttade ihop med en pojke...bytte pojke o stannade kvar. Vänner börjar ordna sig, hobbyn funkar fint...tja allänt rätt ok.

jag har brutit upp o flyttat, sagt upp ett fast jobb o dragit med min dotter som då var 12.flyttade ca 80 mil söderut,till en större stad, det var kanon...börja med att ta en ny lgh sen kom jobbet efterhand. sen har jag flyttat igen men bara 13 mil bort pga kääärleken. till en liiten kommun där alla känner alla,fast jag visste inte ens var det låg på kartan! o de var svårare att acklimatisera sig konstigt nog, men det är bara nyttigt att vidga sina vyer, vi lever bara en gång, passa på att nyttja det..kram

Jag lämnade familj och vänner i Sverige och flyttade utomlands. Nu har jag bott här i fem år, har nya vänner (men har självklart behållit de gamla också), bor med min sambo i ett hus, vi väntar barn och jag har ett fantastiskt bra jobb.

I Sverige kände jag mig väldigt stressad men ändå uttråkad. Tänkte ofta "ska livet verkligen vara så här"? Nu lever jag det liv jag vill leva.
Men man måste ju inte byta stad/jobb/pojkvän för att bli lycklig utan för många räcker det ju med att hitta något meningsfullt i just deras liv som de kan ägna sig åt

jag lämnade min hemort ,med familj och vänner och flyttade med sambon till et lite by 50 mil hemifrån..

åmgrar inte en sekund..ville fllytta från hemorten en längre tid men det var som om ingen trodde man skulle våga,inte ens jag själv ibland..men det gjorde jag

jag lämnade allt och flyttade 22 mil för min nuvarande sambos skull....har bott här i 2år å har väl inte riktigt fått orning på allt men då min sambo har ett väldigt socialt yrke och är väldigt social i sig så träffar jag ju ganska många människor... men har väl en eller två vänner som jag umgås med ibland och så..hobbysaar står väl stilla ännu då de är väldigt mycket leta jobb och ta hand om familjen som gäller i första hand...
och jag kände mig redo och de blev en skön omstart för mig då mitt liv i min barndoms stad var för jävligt.....

ja det är helt sant man kan fundera över vad det är som saknas när man känner sig så där..pissig rent ut sagt... det är nyttigt att gå igenom men jobbigt...