Mammaledighet blev inte som jag trodde!
Efter 3 månader är jag så besviken på att vara mammaledig är som det är. Visst man kan aldrig föreställa sig hur det är att vara hemma. Jag älskar verkligen min son men vi är först med barn i vänskapskretsen och har ingen att diskutera eller träffa om dagarna, det är så ensamt. Jag hade väl en liten romantisk syn med långa promenader, fika och pyssel i trädgården. Men nu sitter jag instängd i vårt hus på landet hela dagarna, ammar, byter blöjor och glor på TV och har ingen att umgås med. Räknar timmarna till sambon kommer hem. Jag börjar längta efter jobbet igen samtidigt som jag är ledsen att det blev så här... Att man är lite trött och sliten gör ju inte initiativförmågan på topp heller direkt.... Jag får så dåligt samvete när alla frågar om det är härligt att vara hemma... Någon som känner igen sig? Vad gör man?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-29 10:49
Bor 15 min med bil från min hemstad men tillhör inte den kommunen utan en mindre där det känns som alla mammor känner alla. De anordnar babaycafe 1h i veckan och har tagit mig dit några gånger men känner sig utanför.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-29 11:08
Kan tillägga att jag bor utanför Jönköping!