förlossningsdepression efter 1år och 9månader

Förlossningsdepresion kommer ju i nästan omedelbar anslutning till depressionen eller kort därefter. Du har nog en "vanlig" depression, det kan man ju också få vet du.

I omedelbar anslutning till förlossningen ska det naturligtvis stå!

tror inte att det kallas för förlossnings depression efetr så lång tid. den uppstår ju som namnet säger efter förlossningen men det låter ju som en deprission.
ta kontakt med bvc eller vc, de vet vart du ska vända dig för att få någon att prata med.

jag är rädd för att ta det första steget,rädd för vad dom kommer säga om jag säger att jag inte orkar mer,att det just nu känns som jag vill lämna bort mitt barn..
Har levt själv med honom sen födseln och det är väl kankse delvis dröfär jag är så utmattad nu...han bara gråter och är sjuk jämt, och jag gråter och skäller,kallar honom alla möjliga saker..är rädd för vad ja kommer ta mig till om detta fortsätter..har inte fått sova en hel natt på 2år..just nu känner jag mig som världens sämsta mamma...
Varje kväll när han somnat sätter jag mig brevid honom ,gråter och lovar att aldrig mer skälla på honom,men när nästa dag kommer så orkar jag inte stå emot..

Jag känner igen mig i det du skriver.. Dock har jag en make som jobbar borta mycket och sonen var jämt sjuk när vi var ensamma. När han var 1 år fick jag ett sammanbrott och det slutade med att sonen fick vara hos sin mormor i en vecka för jag kände att antingen gör jag illa mig själv eller sonen. Dock så fick ju jag en förlossningsdepression efter sonen föddes men trodde jag var bra då.

Det blev betydligt bättre när jag fick tänka på mig själv, sova och göra saker som bara jag ville. Visst höll jag på att sakna ihjäl mig efter sonen men jag behövde ladda batterierna..

Du har ingen som kan ställa upp över en helg så du får andas ut lite?

jag mådde jättedåligt under graviditeten. blev lite bättre när bäbisen hade kommit men sen blev jag sämre igen. en galen trötthet som höll på att knäcka mig helt. jag tjatade och tjatade på vc att de måste hitta något fel på mig men det tog 8 mån innan de tog prover på mig. det visade sig att min sköldkörtel hade dålig funktion och fel på ämnesomsättningen ger symptom på psyket.
tycker verkligen att du ska vända dig till vc, ingen kommer klandra dig för att du inte orkar allt på egen hand.
jag hade aldrig klarat mig själv, blev sjukskriven i 3 mån då fick min sambo vara pappaledig för någon var ju tvungen att ta hand om barnet.
hoppas det löser sig för dig, förstår hur du mår, det är allt annat än lätt.

Jag känner också igen mig i din situation. Levde också ensam med min son, tror att jag på ren vilja höll mig samman i 1 år och 10 månader, men när han börjat på dagis sprack det. Jag kände mig helt utmattad, tom och frustrerad. Det var mycket gråt och skrik. Tyckte ändå det var märkligt att jag mådde så efter att äntligen fått daglig avlastning, men min läkare menade att det var först då jag gav mig tid att känna efter...

Min läkare nämnde försenad förlossningsdepression, men jag tror min diagnos blev utmattningssymptom eller liknande.

Jag blev sjukskriven, fick träffa en kurator under en tid och kunde ordna avlastning med hjälp av syskon och vänner. Det tog några månader innan jag var helt återställd, men att få hjälp var nödvändigt och det kändes från första dagen skönt att ha tagit det steget. Vet inte vad jag hade gjort annars.

Du är absolut inte ensam, det är nog vanligare än man tror, men kanske inget man helst pratar om - för mig kändes det skuldbelagt och jag skämdes. Prata med BVC eller husläkare, och försök få någon i din närhet att hjälpa till ibland. Hoppas du orkar ta tag i det - och du ska se att det löser sig

Stackars dig! Men var inte orolig, de kommer inte att ta barnet ifrån dig eller något sådant, jag lovar! De har inte tagit min son ifrån mig trots fruktansvärda panikångestattacker där jag inte kunde ta hand om varken mig eller min son. Var inte rädd, sök hjälpen, både du och ditt barn förtjänar att må bra!