Lever med en alkoholist

Du är helt klart medberoende..
Du ska veta att han ljuger ENBART för att inte såra dig, för att han vet att han gör fel. Han kommer att fortsätta ljuga, det är en del som tillhör hans missbruk. Jag har levt med en periodare, jag vet. Jag ska inte säga som alla andra: Lämna honom!
Om du är beredd på att gå den hårda vägen, om du älskar honom, orkar ta hand om ett vuxet barn, gråta och vara besviken många gången, vara förberedd på det värsta, vara orolig jämt...DÅ ska du inte lämna honom. Hjälp honom att komma på vägen igen men glöm inte bort dig själv!

Ge honom ultimatum, låt inte honom dricka i "tystnad. Reagera och fortsätt kontrollera. Du kommer att få höra att du är elak, han kommer att bli förbannad. Men det är bara hans sjukdom som talar.

Tack för dom orden, du ska bara veta hur mycket dom värmer.
Jag vill så mycket hjälpa honom, känns som jag inget annat val har. Det sista jag vill är att vi ska gå skilda vägar.
Men vid dessa tillfällen han blir arg på mig, säger han. Jamen då flyttar jag hem igen... att det är så lätt för honom att bara säga så?

Hur gick det för er, du som har levt ihop med en missbrukare?

Jag kämpade med honom i 7 år, vi fick flera barn och gifte oss. Han fortsatte såra mig med sitt drickande men jag kämpade för jag älskade/älskar honom så mycket.
Tyvärr har han nu träffat en ny kvinna. En som inte har några barn och som sjäv dricker. Han tycker att jag förtjänar någon bättre än honom och ber att jag ska träffa en ny, bättre karl.

Jag har inte pratat med honom nu på 9 månader. Vi bröt kontakten för skilsmssan blev för jobbig. Visst kan det kännas skönt ibland att slippa ta hand om en vuxen människa. Men saknaden är för stor och NU vet jag att jag skulle vilja leva resten av mitt liv med honom. Jag har träffat flera, nyktra, fina killar men det är bara mitt ex jag vill ha. Men för barnens skull är det bättre att han inte har kontakt med oss. Men vi saknar honom.

Gud så ledsen jag blir för din skull! Jag e jätte rädd för han ska lämna mig för just att jag tjatar så mycket. Och hittar han nån annan kvinna som också dricker, så är det ju lätt att välja henne. Som inte gnäller och gnatar.

Hur ofta drack han när ni bodde tillsammans?

Som nykter alkoholist kan jag säga att det finns inga genvägar för att få oss nyktra. Ingen annan kan heller få oss nyktra. Det som måste till är en egen vilja att sluta. Den kan man få på två sätt som jag ser det. Antingen slår man i sin egen botten och blir tvungen att inse att det inte kan fortsätta och man blir motiverad att sluta. Man blir då också beredd att ta emot all hjälp man kan få. Det andra sättet är att sambo/fru gör klart läget, ultimatum gäller. Spriten eller frun. Frun ska vara beredd att verkligen sätta hotet i rullning annars har det ingen effekt. Om han då blir motiverad att sluta ska det ske med hjälp av terapi för han måste fortfarande hitta sin egen vilja, påtvingad nykterhet blir inte långvarig. Om inget av ovanstående inträffar får du helt enkelt fortsätta på samma vis som du lever nu. Ständigt orolig, ständigt kontrollerande och ständigt misstänksam. Det tror jag varken du eller han orkar i längden.

Han kunde vara nykter nån månad men sen när han väl drack så var han borta i en vecka, ibland en helg. Berodde väl på hur länge spriten räckte.. men jag tyckte inte att det var så ofta han drack ändå. Jag jobbade rätt mycket, ja nästan dygnt runt för att han skulle vara tvungen att vara med barnen då.

Du kan tyvärr inte hjälpa honom. Han mâste vilja hjälpa sig själv! Det är absolut enda sättet. Och om han vill bli nykter sâ kommer han att hitta rätt metod för att lyckas (mediciner, avgiftning, AA, annat).
Vad gäller dig sâ kan du bara ta ställning till om du vill leva med en alkoholist eller inte. Utgâ frân att han aldrig kommer att ändra sig och bestäm dig utifrân det läget. Om du bestämmer dig för att stanna sâ râder jag dig att inte skaffa barn. De ska inte behöva leva med det här. Och om du bestämmer dig för att gâ sâ kan det eventuellt hjälpa mannen att ge honom den 'spark i baken' som behövs för att han ska bli nykter och det kan bli ni igen. Om inte sâ gjorde du rätt beslut. Lycka till!

Usch, vad jag lider med dig. DU kan dock aldrig få honom att sluta dricka. Det är något HAN måste komma fram till att HAN inte vill göra längre.

Jag lever själv sedan 3 år tillbaka i ett distansförhållande med en kille som har missbruksproblem. Som tur var lade han av med drogerna i ett tidigt skede av vårt förhållande men när det gäller alkoholen så har han fortfarande problem.
Han har lyckats hålla sig ifrån alkoholen under några månader i stöten men det har alltid slutat med att han har trillat dit igen.

För ganska exakt ett år sedan utsatte han mig (återigen) för ett svek, söp sig dyngpackad och betedde sig oerhört illa. Detta fick mig att ställa ett ultimatum - tag kontakt med en drog- och alkoholpoliklinik eller förlora mig. Eftersom han själv ville förändra sitt leverne och fortsätta vara tillsammans med mig så tog han kontakt med dem. Att de sedan var totalt inkompetenta är en helt annan historia...

Han lyckades då övertyga oss alla - mig, familj, vänner - om att han skulle vara nykter i ett helt år den här gången. Om inte för att lägga av med alkoholen för gott så i alla fall för att förändra sitt dryckesmönster. I början av sommaren bestämde han sig helt plötsligt för att han skulle börja dricka igen. "Bara en öl ibland", hette det. Det tog inte lång tid innan han drack alkohol varje helg och blev full och otrevlig både en och två gånger...
Nu säger han att han ska vara nykter igen men jag ger inte ett skit för den där nykterheten längre.

Om du väljer att stanna hos din missbrukare så är det bara att förbereda sig på en känslomässig berg-och-dalbana utan dess like. Orka leva med någon som inte går att lita på, som sviker, som ljuger, som tar återfall. Jag har älskat min pojkväns bra sidor så mycket att jag har tagit all skit som missbruket medfört. Nu, efter hans alkoholfyllda sommar, är jag inte lika säker på att jag orkar längre.

Jag har dessutom insett att jag är medberoende så det bara skriker om det. Först nu har det gått upp för mig hur hans missbruk har påverkat mig som människa. Det är ingen rolig insikt, kan jag lova dig. Jag vill börja leva MITT liv igen men vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur mitt medberoende.

Det blir också mitt absolut största och viktigaste råd till dig: Glöm ALDRIG bort att du är en egen individ! Glöm ALDRIG bort att tillgodose dina egna behov! Låt inte hela ditt liv kretsa kring din missbrukande man. Det är lätt att sugas upp i det, man vill ju så gärna hjälpa...

Lycka till!

Tack alla ni för att ni orkat läsa och skriva några rader. Och all respekt till er som levt eller lever i detta nu. Det är ett helvete ibland, många tårår och gräl. Ibland pratar jag till en vägg känns det som, han bara rycker på axlarna och somnar om. Nu idag har han tack o lov nyktrat till. Och är sig själv igen.
Jag har haft en lång diskution med honom. Och gett honom ett ultimatum. Mig eller alkoholen.. det började med att han först sa att jag inte kan bestämma över hans liv. Tvinga in honom i något. Det vill jag heller inte, klart han ska välja själv! Det är ju då han har insett att något måste göras.
Och jag har verkligen bestämt mig nu...mig eller spriten. Hur ont det än gör kommer jag lämna honom om han fortsätter. Om han inte ger det ett försök.

Det här tar visst aldrig slut. Idag har han druckit sig asfull igen. Men inte nog med detta. Han får ett sms på tlf från nån tjej som säger sig sakna honom. Puss o kram osv. Jag blev självklart helt kall och undra vem detta var. Skrev tillbaka till henne o fråga. Hon svara bara...vem är du? Jag sa hans sambo...hon skicka tillbaka. Sambo!?
Fy fan, en tjej han inte berättat om mig för. Nån han tydligen varit hos i augusti senast. Då han var iväg för att laga MIN bil. Jag ringde upp henne, hon sa han varit hos henne...sovit hos henne. Haft sex med henne. Jag är helt tom! Jag kan inte ens gråta över detta. Nu ligger han o sover, asfull... jag vill ta det med honom NU!
Gud gud gud, hur jävla mycket ska man behöva ta!?

Du ska inte ta det. I detta läget finns bara ett ultimatum, om du fortfarande vill ha honom kvar förstås. Det är du eller alkoholen. Inga genvägar, inga "bara en folköl" utan nykter med dig eller full och ensam. Väljer han att dricka så kommer han kanske att dricka ordentligt ett tag tills poletten trillar ner och han når sin egen botten och blir mottaglig för hjälp. Du kan inte göra mer för honom. Genom att du lämnar honom om han dricker så kan han kanske nå sin egen botten tidigare och inse konsekvenserna och söka hjälp. Om du vill så kan du i det läget vara ett stöd, men inte annars. Det viktiga är att du inte "hjälper" honom att fortsätta dricka genom att finnas där och ta hand om det vardagliga, att se till att livet fungerar för honom trots att han dricker. Det måste han klara själv. Annars får ju inte drickandet konsekvenser.

Du kan ta dig ur detta.
Jag har levt ihop men en kille som tog heroin, ångetsdämpande, smärtstillande (starka som till cancerpatienter), han gjorde inbrott på apotek för att få tag på piller, tog steorider mm. Allt, söp med. Jag var så kär att jag trodd ejag skulle sluyt aandas av all ångest. Det var berg o dal bana. Ihop inte ihop. Men nu snart två år (!) börjar jag kunna gå vidare. Inse att jag inte ska eller kan vara tillsammans med han. Saknar han, tyvärr. Jag har ny kille, han har ny tjej. Dock träffade han mig bakom ryggen på henne, och henne bakom ryggen på mig. Det var dödsstöten. Jag tålde att han knarka, ljög, försvann, tog ifrån mig mitt hem. Men när det kom till annan tjej - nä då jävlar. Fick mig att inse att det förmodligen varit fler tjejer på vägen som jag bara aldrig vetat om. tyvärr så har jag ingen tillit som helst till min kille, inget alls. Han tror jag har det lite iaf men jag har rätt mycket ångest han inte märker av. Känner inte att jag kan prata om det så han skulle förstå. Känns som bara det är de som själva upplevt det som jag har upplevt o känt den ångest jag känner som kan förstå mig.

Lycka till.
Du kan klara dig utan han, och du kommer finan någon som brur sig om dig. Försök bara hitta motsatsen till vad du hittills fallit för...