Hjälp!!! vår goldenhane är rädd för allt, vet inte vad vi ska göra.

Låter som spökåldern tycker jag. De går över om inte ni förstärker hans rädsla. När ni e ute och går, fundera inte ens på sakerna och låssas inte om något, gå bara som vanligt förbi allt han e rädd för och helst dagligen så ser han tillslut att det inte e någon fara. Försök hålla oron borta då djuren känner av den...

Tack så mycket för ditt svar, ok då fortsätter vi som vanligt när vi är ute och går, jag ska försöka att inte ens tänka på sakerna, men det är svårt ibland eftersom att då tänker jag tex: Oj nu kommer det en traktor, undra hur rädd han blir idag?

Kanske jag får ta med min mp3 spelare eller liknande, vad tror ni? Då lyssnar man ju på den och hör inte om det kommer någpt bakom en.

Kom gärna med fler tips!

kan tipsa om www.karisma-utbildning.nu/index_hund.html
ser att ni bor lite väl långt bort men kanske du kan maila dom och fråga vad du kan göra? Dom är suveräna med hundar. Och kanske kan dom tipsa om någon nära er som ni kan låta träffa er hund?

Låter som spökålder, precis som Gummsan säger.

Saker som är stillastående kan du som matte prata och klappa och visa hunden att det inte är farligt. Gissa om jag känt mig dum ibland när jag stått och klappat en soptunna och talat om hur fin den är, MEN det har hjälpt meddetsamma.

Saker som låter eller rörsig och du inte kan klappa/prata med kan du försöka dra fokus ifrån; prata med hunden och visa ingen egen rädsla. I helgen var jag vakt åt en ung hund som är rädd för traktorer, motorcyklar och annats om låter högt och det lyckades jag motverka lite genom att börja prata glatt med henne när jag såg en närma sig och försöka få henne att se den INNAN den var precis inpå oss.

 

Är du säker på att det inte finns något som har skämt honom?

Har också en retriverkille som har blivit skrämd för 2 år sen nu och efter det har han blivit så klen i sitt psyke. Han är rädd för så mycket, höjda röster, cyklar, bilar, folkmassor, dammsugarn allt sådant.

skrämt*

Vad jag vet så är det inget som skrämt honom.

Haha det måste ha sett rätt roligt ut när du stått och klappat en soptunna

Förhoppningsvis så är det väl spökålder, jag hoppas det.

Hur länge kan den hålla i sig tro?

Ta det lite försiktigt med honom istället.. så att han inte behöver bli så rädd och stressa upp sig flera gånger om dagen. Gå promenader där det kommer "lagom mycket" farliga saker. Sätt dig ner hos honom, eller håll honom mellan dina knän så att han (förhoppningsvis) känner sig lite tryggare. Du behöver inte prata med honom eller så, utan bara "stötta" honom lite.

En annan bra lösning är att avleda hans uppmärksamhet och ta fram en godis, träna på någon cirkuskonst vid sidan av vägen när det kommer en traktor, eller ta upp en pinne och ge honom(om han gillar att bära saker), så att han får något annat att tänka på!

Detta har jag gjort med min retriever som hatade mopeder och cyklister, nu tittar hon på mig när det kommer en moppe och jag ger henne en uppgift så att hon känner att hon inte måste bry sig om moppen/cyklisten. När det farliga är förbi, så är det nästan som om hon ser tacksamt på mig och säger "tack matte för att du tog hand om det hemska så att jag slapp det".
Hon har blivit så mycket bättre och mycket lugnare sedan hon inte behöver stressa upp sig så himla mycket på varje promenad.

Vår tik har varit rädd sen hon föddes i princip, idag är hon 2 år och 3 mån och fortfarande likadan. Hon är en whippetblandning så det ligger väl i generna att vara skakig kanske. Vi daltar inte med henne, har aldrig gjort, hon bara är såhär och jag tror absolut inte det går över, man man kan ju hoppas.

Hej.

Tycker precis som dom andra här att din hund kommit i spökåldern, min rottis tik gjorde det i ungefär samma ålder som din hund och då blev hon också rädd för allt, jag har stått och klappat på lykstolpar, träd, cyklar, människor, ja allt. Tyvärr försvann inte detta beteendet efter ett tag och jag blev lite osäker om det bara rörde sig om spökåldern så jag tog med henne till jobb (jobbar som djursjukvårdare) och bad veterinären kolla upp henne + ta div blodprover och det visade sig att hon hade Borrelia och när jag hade haft henne på medicinering i ca 5 dagar började hennes rädsla släppa och efter ca 14 dagar va hon inte rädd för någonting längre, och har inte varit sedan dess.

Jag har googlat lite, men det verkar väldigt långsökt att han skulle ha Borrelia, symtomen som det står att de får vid Borrelia har han inte, dessutom finns det inte så mkt fästingar här uppe där vi bor.

Men tack för ditt svar, det är alltid bra att ha i åtanke!

www.lapphund.nu/festing.htm

Säkert spökåldern! Minns ett par roliga tillfällen när jag bodde i Ö-sund med min gamla labbe. Förutom det "vanliga" att klappa på konstiga träd och stenar i skogen så har jag även frågat en tant med stooor pälsmössa om min hund fick nosa på henne och en gång en gammal gubbes spark. Hon såg inte så mycket av sånt under sin valptid i Skåne och Blekinge

Vi får hoppas att det är spökåldern helt enkelt, tack så mycket för alla era svar