Ni med stora barn som skilde er när barnet/barnen var små, har ni otrygga/oharmoniska barn?

Först får du tänka på att ett barn är lyckligast med två lyckliga föräldrar isär inte två olyckliga föräldrar ihop... dock har jag dålig erfarenhet av skillsmässobarn (är själv ett) kände mig aldrig "hemma" nånstans utan det kändes mer som om jag besökte pappa för att sedan besöka mamma..så det är jäkligt viktigt att inte sätta  henne åt sidan när nya familjen bildas... när min första halvbror föddes hamnade jag om ännu mer utanför familjen..sen kom syskon efter syskon i båda familjerna och jag var bara misstaget som blev till i mina föräldrar ungdom...

Självklart påverkas barnen av en separation, men mina två ar 2 & 7 år när vi gick isär. Barnen har hela tiden haft varannvecka boende.
Men om det fungerar mellan er och ni ändå kan ha en bra kommunikation är det inte säkert att hon blir otrygg, får hon bara känna att båda två bryr sig om henne blir det nog bra. Försök komma fram till liknande regler och rutiner hos båda så blir inte omställningen ör henne så stor samt att ni sliper problemet med "utspelning" från hennes sida när hon blir större.

Det kan nog blir lite som (erfaren) skriver: att man känner sig som en besökare inte hemma nånstans, men jag tror att det beror på hur föräldrarna betett sig efter separationen. Min äldsta dotter bor hos pappa på heltid och är hos mig varannan helg och sonen bor fortfarande varannan vecka. I mitt fall har vi lyssnat på båda barnen och de fått som de önskat. Vilket jag tror är det viktigaste.

Det viktiga är nog hur ni hanterar separationen och er förmåga att samarbeta. Svar på din fråga; Jag har två tonårstjejer och jag och deras far separerade när de var 1 resp 3 år. Båda tjejerna har idag sina bekymmer, men det går "hyfsat" ändå tycker jag. Deras pappa och jag hade tyvärr flera år av noll kontakt. Deras pappa har inte heller fungerat som pappa alltid. Så jag tror inte att skilsmässan i sig varit det värsta för mina två.

Tack för era svar! Det känns skönt att höra från andra som varit med om likande.

Jag försöker tänka att hon har två föräldrar som älskar henne över allt annat och bara vill hennes bästa fastän vi inte bor ihop. Förhoppnigsvis kommer det göra att hon känner sig trygg ändå. Ska verkligen tänka på att försöka få henne att inte känna sig som en besökare som du Erfaren beskrev. Vi har liknande rutiner och har ett bra samarbete och jag hoppas att det håller i sig! När hon blir större hoppas jag att man kan känna mer tydligt hur hon vill bo (hur man ska dela upp umgänget).

påverkar en separation ett barn? ja
påverkar en separation negativt ett barn? det beror helt o hållet på HUR föräldrarna beter sej genom alltihopa.
Jag tycker det är super att du funderar på det här, det betyder ju att du verkligen sätter henne i första rummet, o vill att hon ska ha det bra.
Klart ett barns högsta önskan är att mamma o pappa bor tillsammans - det kommer vi aldrig ifrån. Men faktum är att så är det inte alltid, man kan skiljas på många olika sätt men viktigaste är att man gör det fint för barnets skull. Så fint det är möjligt. Att inte prata sk.t om pappan / mamman så barnet hör det ex, fast man är HUR förbaskad på xet - hellre då gå o hacka huvudet i väggen än säga nåt negativt om honom / henne. Det lönar sej i längden.
Mina barn från skilsmässan är idag 13,14 och 16 år, det är 11 år sen jag skilde mej från deras pappa. Ack, jag har varit arg ibland men verklligen hållit mej från förtal inför dom, bitit ihop, offrat mej o mina planer osv osv intill det oändliga. Nu efteråt ser jag att dom ÄR harmoniska o nöjda med situationen, jag får lön för mödan då jag mådde asdåligt. Nu är det ju tonårstrubbel men det är ju en annan sak.
Tid, tid o åter tid - bita ihopa o ge efter.
Jag tycker du verkar ha en sund inställning till det hela, din dotter mår bra, stressa inte med att analysera för mycket utan njut av er vardag tillsammans.

Tack snälla Mamaleona för ditt kloka inlägg! Jag börjar nästan gråta, det här är så känsligt.

Jag ska tänka på dina ord och verkligen hålla mig från att prata illa om min dotters pappa inför henne (fast jag tycker inte han ger mig anledning till det skönt nog heller). Det låter som det har gått bra för dina barn och att du hanterat er separation på bästa sätt. Jag kan tänka mig att det kommer tonårsproblem fast det gör det nog i de flesta fall för både skilsmässobarn och barn med föräldrar som bor ihop.