Hur många gifta par är särbos här, o hur funkar det? Eller ogifta särbos.

16 klick, är ingen av er särbos?

Jag och min man är särbos.
Vi har två barn ihop,7 år och 4 år.

För oss funkade inte det att bo ihop.Vi älskade/älskar varandra jätte mycket,så vi bestämde att bli särbo.Han fick slutligen tag på en lägenhet på gården bredvid,4 minuters avstånd bara.
Barnen blev ledsna,men bara över en dag typ.De blev glada när de kunde hälsa på pappa nästan när de ville,plus att vi fortfarande umgicks och blev gladare.

Bråken blev färre,jag hittade mig själv ige,och vi kände nyförälskelsen.Jag fick mitt space i mitt hem,göra precis vad jag ville,likaså han.Barnen bor hos mig,men är hos sin pappa 1 natt i veckan ungefär.Ibland mer.
Min man sover här 1-3 nätter i veckan.

Detta är en lösning som fungerar väldigt bra för oss.
Vi prioriterar tiden med varandra mer,vi slipper den tråkiga vardagen ihop,allt är mer spännande.Vi har haft det så här i 2 år nu.

Ja det funkar toppen.
Men innan ni slår detta i verket så prata om era förhoppningar,förväntningar,"krav" eller önskemål.Så att ingen blir besviken.

Jag och mannen bestämde att vi både skulle känna på friheten och sovmorgon,men dock inte supa varje helg eller vara otrogna.
Vi ville ha var sitt,delat alltså..nåt som bara är mitt,och nåt som är hans.
Vi bestämde att vi ses inte varje dag..men vi kan prata varje dag med tanke på barnen,dom springer ibland här,ibland hos han.

Jag måste inte veta varje steg han tar,och tvärtom.Vi tillbringar inte alla kvällar ihop.
Det är super mysigt att "bjuda in varandra på dejt" då och då.
Eller bara ses rent spontant för att man känner för det.

Det är jag som skrivit bägge inläggen,bara så du vet.

Omgivningen har inte sagt något.
Mina kompisar och hans kompisar tyckte bara detta var kul.
Min mans familj,mamma och allt blev oxå glad,eftersom det bara gjorde positiv inverkan på vår relation.
Hon vill ju inte att vi ska skiljas,hellre bo isär och vara lyckliga ihop,än flytta isär och göra slut på riktigt.

Ne man ska inte bry sig vad andra tycker.Men det finns säkerligen endel som tycker detta är konstigt,det finns det alltid.Endel tror han,eller jag är singel...men de får tycka eller tro vad de vill.
Detta räddade vår relation,och det är det guld värt.

Vi bor särbo och vi har en ettåring tillsammans. För oss har det funkat över lag bra, men det finns nackdelar också. Framför allt för mig, med en liten bebis, som jag ser det. Jag blir mer ensam med ansvaret.
Vi får tid för oss själva, vi har i princip inga konflikter om hushållsbestyr. Det finns fördelar med separat ekonomi, om man nu har inkomster i samma storleksordning. Man blir gladare när man träffas, tror jag. Det blir mindre slentrian och vardag. Vi har ibland ganska jobbiga konflikter (när jag har PMS...) och då har det säkert räddat relationen ett par gånger att vi kunnat gå ur vägen för varandra.
De problem jag ser är att det är extra krångligt att koordinera (man måste kommunicera mer och kan inte ta någonting för givet). Det är lite orättvist eftersom han får sovmorgnar ett par gånger i veckan, medan jag alltid tagit nätterna (eftersom jag ammat bla). Det kostar ju en hel del extra och de pengarna kan man ha roligt för.

Nu ska vi snart flytta utomlands och då flyttar vi ihop, och förmodligen blir det för gott.

Vill bara påpeka att jag tror vi lägger för mycket vikt vid hur vi lever och inte hur vi känner. Det är det senare som är det viktiga. hur man väljer att leva borde vara upp till varje par

Jag väljer att vara anonym av den enkla anledningen att ingen vet om att giftermål är på gång.. (har en del bekanta här på FL- )

Iaf!
Min särbo/fästman/pojkvän studerar utomlands.
Här hemma går jag med ett barn på halvåret.

Vi har varit sambos innan, men det funkade ca. 2 månader.
Jag vet inte, var väl mest han som kände att han inte kunde anpassa sig..
Men, jag tror det var MER än 2 mån. innan man vet var man har varann å inte trampar nån på tårna.

Nu ska han plugga där borta i ca. 5 år till.
Vi har varit tillsammans i lite drygt 4½ år, upp å ner som alla par kan ha det ibland.

Vi gifter oss till sommarn men redan nu kan jag känna hur fasiken det ska gå när han kommer tillbaka!?
Tänk om det inte alls klickar? Tänk om vi inte alls funkar att bo ihop!?
Hur ska vårat barn klara av att se mamma å pappa bråka varje dag (Gud förbjude!)!?
Jag är ju van nu å bekväm med att det bara är vi två å ingen annan.

Jag hoppas på er!!!

Jag läste oxå i tidningen för nåtgot år sen om ett lyckligt par som hade barn ihop,flera stycken,men som bodde isär.
De var tillsammans och allt,kanske även gifta..men de hade var sin lägenhet och var lyckliga i relationen så här.

Jag tror de bodde på samma gård eller kanske trapphus,men bägge hade var sin lägenhet,och det funkade mycket bättre än att bo ihop och dela precis allt i hemmet.
Och barnne trivdes.

Nej, vi har faktiskt aldrig bott ihop! Vi har helt enkelt inte gjort det aktiva valet att flytta ihop, för oss är detta den naturliga situationen. Det ni gör är annorlunda - ni gör det aktiva valet att flytta i sär.

Anonym (rätt?) skrev 2008-10-03 23:58:09 följande:

Det är bra att bo ifrån varandra en tid, min sambo flyttade hem till sin mamma en tid när det inte var riktigt bra med oss, sen flyttade han in tillbax till mig och den gången fungerade det betydligt bättre. Doch hade vi inga barn då ännu. Men nu i somras var han och jobbade på annan ort i två månader och kom hem till helgerna och en kväll i veckan. Det var jätteskönt att få ha lite tid för sig själv och få ha städat och så som jag ville det. Och så var det ju jätteroligt sen när han kom hem.

Så om det sen visar sig att man inte trivs som särbor heller så vet man ju det då. Och glider man ifrån varandra så var det bara inte meningen att man skulle leva ihop.

Anonym (me) skrev 2008-10-05 11:23:19 följande:

Idag har vi kommit överrens om att vara särbo en tid. Det känns i hjärtat såklart, men hellre detta än skilsmässa, vilket varit nära ett tag nu.. Vi älskar varandra jättemkt, men behöver båda tid för oss själva. Vi kommer att bo i samma by o sova över hos varandra ganska ofta, o bjuda på mat osv.