14-årig tjej med totalt habegär

Har ni gemensam ekonomi?
I sånna fall tycker jag verkligen att du ska lägga dig i!
Men annars gör ju din man vad han vill med sina pengar även fast det kanske känns lite fel att hon ska få så mycket.

men har ni inte gemensam ekonomi? isåfall borde du ju ha en hel det att säga till om.och nej alla tonåringar är inte såna.Hon är helt enkelt extremt bortskämd.och ni gör verken henne eller er själva en tjänst genom att ge med er.Nej sätt ner foten.Hon kommer bli ännu odrägligare om ni låter henne få som hon vill.

Har du pratat med din man om hur du upplever detta? Det kan vara mycket skadligt för henne att jämt få allt hon pekar på. Inte nu, men senare. Hon lär sig inte uppskatta det hon har och när det kommer till att hon ska stå på egna ben och ha en egen ekonomi kommer hon troligen inte klara av det och springa till pappa för hjälp.

Min lillebror var sådan och fick allt han pekade på och nu är han 22 år gammal och klarar inte av att betala räkningarna själv utan mamma får göra det åt honom.

Mitt råd är att du pratar med din man. Ni måste stå enade i den här frågan och han måste lära sig att säga nej. Det är för hennes eget bästa.

Jag köpte heller aldrig så dyra jeans i den åldern men man märker att ungdomarna i dagens läge blir bara dyrare och dyrare.

Så länge din man inte ignorerar hennes tjat och låter bli att ge med sig så kommer hon alltid att tjata för hon vet om att hon kan få det genom sitt tjat.

Eftersom vi har barn ihop så har vi ju i princip gemensam ekonomi även om vi har våra vardera lönekonton. Så visst påverkar det mig indirekt.

Saker till henne betalar han själv. Det jag bestämt från början att det inte ska drabba vår gemensamma son så honom sätter vi undan barnbidraget för. Så han kommer att ha betydligt mer sparade pengar än styvdottern när de blir myndiga. Det har min man också dåligts amvete för tror jag. Men jag kan ju inte hjälpa att dom två inte satte undan pengar sedan hon föddes. Alla har heller inte dne möjligheten.

Men min irritation hänger väl också ihop med att jag inte själv känner att jag kan unna mig att köpa kläder särskilt ofta etc. Dessutom - när jag köpt något nytt är 14-åringen inte sen att notera högt "jaha, har du köpt det och det" för att sedan använda i en tjatdiskussion.

Sedan är det så att tjejens mamma har haft dålig ekonomi sedan hon föddes - så därför hamnar tjatet om grejer hos oss misstänker jag. För att vi ändå haft det bättre ställt äm hon. Men vi är medelinkomsttagare - ingen rik familj! Men jag tror min man har försökt kompensera henne för att mamman inte kunnat köpa saker.

Jag vet att jag borde sätta ner foten - men jag orkar inte för det mesta. Det är så känsligt det där - som allting kring styvbarn. Tror min man letar efer missunsamhet hos mig när jag tar upp saker som jag inte tycker hon ska få.

Tyvärr går tjejen också i en snobbig skola där många föräldrar har det gott ställt vilket gör att märkeskläder är nästan självklart.

Problemet är bara att allt han köper uppskattas inte, hon har ingen aning om pengars värde som vi.

Hon vill bara ha för det är lika med kärlek från pappan för henne är jag HELT säker på.

Så poängen försvinner lite för din man när han ger henne grejer och tror han är snäll och givmild.

Hon hon vet inte pengars värde.

Alltså visst hon vet att jeansen kostar 1000 kr, men hon har ingen aning om vad en vuxens lön ska räcka till.
Hon har heller ingen aning om vad en vuxen får ut i lön.

Tänk om din man kunde berätta istället hur mycket han älskar henne och vill henne väl men inte bara materiellt.

För att den här tjejen ska må bättre (i själen) så måste hon få börja jobba hemma för att få ihop dessa pengar. Tvätta, diska, klippa gräset, laga mat m.m.

Det blir annars som någon ovan här skrev att hon kommer inte kunna klara sig själv när hon blir vuxen heller...
...och är inte det hela poängen?
Att alla barn ska bli självgående vuxna?
Kram

Tänkte på det också, hon får ju uppmärksamhet om hon gör en scen av detta hemma eller hur?
Hon får synas och ta plats? Hon får en reaktion, du blir arg och nedstämd och din man blir förvirrad och känner sitt dåliga samvete.

Kan hon inte jobba i hemmet eller så i utbyte mot nya saker?
Och vad händer om ni säger att jaha du vill ha ett par jeans för 1000 kronor, det tar fem timmar för mig att jobba ihop 1000 kronor. Om du gör xxx i fem timmar kan du få nya jeans.
Eller uppmuntra henne att skaffa ett helgjobb. Det har jag haft sedan jag var 15, och fast jag är KASS på mina egna pengar har jag aldrig varit sån som inte FATTAR att saker och ting kostar, som en del kids är.

Jag tycker att du och din man ska sätta er ner med styvdottern och prata, men först ska ni vara överens om vad som ska göras för att få bukt med detta.

Jag hade nog låtit styvdottern få ett fast belopp varje månad. Om man utgår från barnbidraget som väl är på 950 kr så hade jag låtit henne få 700 kr, de resterande 250 kr/månad ska gå till ett sparkonto som hon inte kan röra. Dessa pengar ska sparas till körkort. Ge henne ett bankomatkort och visa hur hon kan se hur mycket pengar som finns kvar och hur det fungerar.
Utöver dessa pengar ska hon inte få något annat till övriga köp.

Var nogranna med hur ni lägger upp det så att hon inte upplever det som ni bestämmer över hennes huvud, hon ska känna sig delaktig i beslutet.