• Carro

    När började ni misstänka ADHD? Misstänker att sonen kanske har det..

    Hej..

    Hoppas på att ngn kanske kan hjälpa mig kring mina funderingar..

    Hur gammalt var ditt/ert barn när ni började misstänka ADHD?
    Och varför misstänkte ni det?

    Min son blir 2 år i November..

    Han föddes som prematur, 4 veckor för tidigt och liten för veckan, vägde endast 1940gram.

    Han har tyvärr haft problem med sin mage redan från starat och det har orsakat mycket bekymmer.
    Hans sömn var katastrofal fram tills han var 1½ och jag sov kanske 4 timmar/dygn i snitt pga detta.
    Han sover fortfarande oroligt, drömmer, rör sig, gnäller, gnyr, gnisslar tänder osv, men vaknar bara till riktigt för att äta 1 gång under natten.

    Han är så himla aktiv och har alltid varit det..
    Redan som bebis kunde han aldrig vara stilla, han fäktade och viftade mest hela tiden.
    Han vägrade att bli nedsläppt, utan man skulle bära honom heeeela tiden..
    Han var sen med att börja krypa (hasade fram sig på baken rättare sagt), det började han med först vid 11 månaders ålder och då började han iaf kunna få utlopp för sin energi.
    Gå började han göra veckan innan han blev 17 månader.

    Nu har han så smått börjat kunna underhålla sig själv, men för till ca 1 månad sedan så skulle man hela tiden leka med honom.
    Han tappar koncentrationen väldigt lätt och byter lek hela tiden.
    Men, han älskar att sitta och pilla och mecka med smågrejer (eller dammsuga) och när han gör det så "snöar" han in fullständigt och man får knappt kontakt med honom.
    Han klättrar hela tiden och kan absolut inte sitta still.
    Han är en matvägrare av stora mått och lever främst på sin välling.
    Jag tror delvis att det beror på (utöver magproblemen) att han inte har tid att sitta still och äta helt enkelt, för han försöker klättra ur barnstolen nästan direkt..
    Vällingen är kanske smidigare för honom, för jag ska ge honom den i mitt knä och under tiden så sitter han hela tiden och pillar på saker och sparkar med benen..

    Han är väldigt rutinfast, han SKA ha sin filt kring sig när han äter välling, och han måste ha den när han ska sova, samma med ett gosedjur, annars så går det inte..
    Saker måste ligga på rätt plats osv..

    Nu har han börjat på dagis och han var som jag räknade med i början, väldigt avvaktande och återhållsam som han alltid är vid nya miljöer och människor, han studerar..
    När han känner sig säker så släpper han ut all sin livsglädje igen, "pratet" bubblar och allt ska undersökas..
    Han äter inte på dagis, kanske 2-3 skedar, sen klarar han inte av att vara stilla mer, där finns så mycket att leka med!
    När han ska vila middag så har han med sin filt och gosedjur (vi försökte en dag utan filten, men fröken sa direkt på e.m att han hade varit jätteorolig för att han saknade sin filt), men precis som hemma är han svårsövd, det tar ofta en halvtimme ca..
    (hemma på kvällen tar det ofta upp emot en timme för honom att somna)
    Medans dom andra barnen somnar så springer han omkring, pratar och ska peta och klättra på fröken.
    (som för övrigt är underbar, idag var dom på teater och hon sa att hon var lite orolig för hur det skulle gå, men Sam hade faktiskt varit både stilla och tyst!! Iaf, inte ett ont ord har det sagts om att han är så aktiv, utan hon har snarare tagit sig till honom lite mer och försöker verkligen hjälpa honom)..

    Han har ett väldigt stort behov av närhet om han känner sig minsta lilla otrygg, då kommer han direkt och ska upp i famnen..

    Han är otrolig på att memorera saker, då klarar han av att koncentrera sig däremot!
    För tillfället är han "insnöad" på pekböcker vilket är underbart, för då sitter han stilla i ens knä en stund..
    Och han kan verkligen precis vad alla saker är för ngt i pekböckerna när man frågar honom..
    På dagis har han memorerat vilken som är hans handduk, av alla 10 identiska handdukar som hänger brevid varandra..

    Hans specialistläkare vi har pga magproblemen har noterat att han är väldigt aktiv och inför gastroskopin som han var med om så skrev den läkaren som undersökte honom t ex "mycket aktiv pojke som bara vill springa hela tiden, lyckas dock vara still under undersökningen"'
    En bra beskrivning helt enkelt..

    Detta blev väldigt långt, hoppigt och jag har säkert glömt ngt, men jag ville skriva så utförligt som möjligt i hopp om att ngn som läser kan ge mig sin uppfattning och som jag skrev i början, berätta hur det var i ert fall..

  • Svar på tråden När började ni misstänka ADHD? Misstänker att sonen kanske har det..
  • Rosenöga

    Jag tycker det låter som en alldeles underbar, normal, liten aktiv kille. Men jag är ingen doktor och kan inte ställa diagnos. Tycker då inte du ska vara orolig. Just vid den här tiden händer så mycket i utvecklingen och de har inte tid att sitta stilla och koncentra sig längre stunder utan måste öva på allt nytt de lärt sig.

  • Luddvar

    Jag tycker nog också det låter normalt. Många barn är precis såna där utan att det är fel på dem. Han är ju inte ens 2 år ännu! Klart att han inte leker samma lek en längre stund.
    Svårsövda barn finns det gott om.
    Barn är trygga med rutiner så att han vill ha sin filt och samma gosedjur är inte heller ett dugg konstigt. Jag vet inte hur du är på att sätta gränser men ett bra sätt att få dem att sitta still vid matbordet är att vara bestämd. Inte låta dem komma och gå. Plus att välling är en aptitförstörare av stora mått. Sluta med den så kommer han garanterat att äta riktig mat.

  • ludenben

    lägger tråden i favoriter, hinner inte skriva nu. Har en son på 5 år, prematurt född v 36+6 och tillväxthämmad. Han har ADHD, diagnos vid 4 år men jag sett det sen han var 1 år... inboxa mig om du har några frågor.

  • Lindah77

    Ett tips är att ta kontakt med barnläkarmottagningen och ställa sina frågor till barnläkaren. Om läkaren tycker att man kan misstänka adhd hos barnet kan de remittera vidare till psykolog för utredning. I annat fall kan ju läkaren lugna en med att det tillhör normal utveckling.

  • Loren

    Enligt vad jag hört och läst så är det inte förrän vi 5-6 år som man börjar ställa den diagnosen. Jag tycker inte att din son låter "onormal" för den åldern, väldigt aktiv men det går inte att dra några slutsatser att det inte skulle vara normalt.

  • ludenben

    hört?? min son fick diagnos vid 4 år och det är inte ovanligt. Tycker det är rätt dåligt att sitta här och tala om att det låter normalt utan att ens sett barnet. Är ts orolig ska hon ta kontakt med bvc eller med bup och höra vad de har att säga om saken. Endast de kan komma med ett vettigt svar.


    Loren skrev 2008-10-08 08:16:08 följande:
    Enligt vad jag hört och läst så är det inte förrän vi 5-6 år som man börjar ställa den diagnosen. Jag tycker inte att din son låter "onormal" för den åldern, väldigt aktiv men det går inte att dra några slutsatser att det inte skulle vara normalt.
  • Petrah

    min son är likadan som din. min är 2,5 år och jag har misstänkt redan sen födslen att dt är nått. han ville aldrig ligga eller sitta i vagn. aldrig leka själv, bara vara i famnen. skrek jämt jämt jämt. ålade sig ur famnen ner på golvet o upp igen, kunde aldrig vara still. ville framåt jämt fast han inte kunde. gick när han va 9 månader. jätteenergisk och är och vad lugn bara när dt va stökigt och händer saker runt om. lever på välling mest. han sitter bara o klabbar med riktig mat. fast visst äter han riktigt oxå men mest är dt välling. envis,bestämt,ska vara samma rutiner jämt och allt ska vara perfekt annars gråter han floder. försover vi oss en dag och hans rutiner är förstörda så är han helt knäckt.
    min äldsta utreds för ADHD nu så jag är inte alls förvånad om den lille har dt oxå. man märker själv på sitt barn om dt är annorlunda.


    Wild, Raw and Beautiful
  • Loren

    Värst vad du var fientlig. Jag refererar till en amerikansk läkare (specialist) som även skrivit böcker i ämnet (har inte namnet i huvudet)som sa att någon säker diagnos brukar man inte ställa före den åldern. Jag har aldrig sagt att ts ska nöja sig med svar på familjeliv, självklart INTE. Men utifrån det hon skriver kan man ju inte säga att det är "onormalt" GIVETVIS så innebär det inte att JAG ställer någon diagnos. Men familjeliv är ju ett formum.

  • Loren

    Mitt svar ovan var till ludenben.

  • Loren

    *forum skulle det stått förstås.

  • Little Ms Chatterbox

    Låter som om det är min dotter du beskriver, mycket som är lika. Född v.35+5. Problem med magen och sömnen. Kröp inte utan hoppade på rumpan från ca 9 månaders ålder och började gå vi 16 mån. Matvägrare men är mest perioder som hon helt enkelt inte vill äta för att det är något som rubbat hennes cirklar. En del maträtter kan hon äta massor av. Äter inte välling men ersättning, inte några mängder nu längre men vill ändå inte släppa det. Väldigt principfast och mammig.
    Men med lek har hon varit bra, leker gärna själv och kan hålla på länge om hon inte bllir störd. (inte så lätt att få leka själv när man har 2 vilda småsyskon och en äldre bror.)
    Nu är hon snart 2½ år och nyss börjat på dagis, var en lång och svår inskolning men nu går det bättre. Hon har inga planer alls på att äta på dagis men ligger med och iaf vilar när det ska sova.
    Hon har inte det där aktiva som din son har men det kan bero på att jag ger henne Omega-3, det har gjort att hon somnar och sover bättre. Tycker nog att aptiten har blivit lite bättre och mycket bättre i humöret. Om du är intresserad av att läsa om Omega-3 till barn kan du klicka på den länken som jag har här nedanför i min sidfot, det är till en tråd här på fl där vi pratar om Omega-3 till både vuxna och barn och de effekter som man har sett av Omega. Välkommen dit
    Jag har inte tänkt på att min dotter skulle kunna ha någon form av bokstavkombination (däremot funderar vi på om sonen har det så tankebanorna är inte helt främmande för oss.) Bara för att jag inte tror att det är så att vår dotter har det behöver det inte betyda att din son inte heller har det, det är inte det jag vill ha sagt. Men är du orolig för din som tycker jag att du ska kontakta BVC/Bup. Och att testa med Omega-3, många aktiva, high need children och de med olika bokstavskombinationer har blivit hjälpta av det.

    Ha en bra dag och lycka till med ditt barn.


    Du har väl läst den nya tråden..? www.familjeliv.se/Forum-5-278/m33539036.html
  • ludenben

    så fort man skriver sin åsikt är man fientlig... fl i ett nötskal. Menar bara att det är ganska dumt att säga nåt utan att man sett barnet, bättre att råda till att kontakta bup eller bvc om ts är orolig. Och det är inte bara min son som fått diagnos vid 4 år utan det är många barn. Sen tror jag inte det är hela vardagen ts beskrivit utan det kan ju finnas mycket mer, bättre med nån som kan bedöma på ett proffisionellt sätt än nån som bara tycker nåt hät...


    Loren skrev 2008-10-08 09:52:51 följande:
    Värst vad du var fientlig. Jag refererar till en amerikansk läkare (specialist) som även skrivit böcker i ämnet (har inte namnet i huvudet)som sa att någon säker diagnos brukar man inte ställa före den åldern. Jag har aldrig sagt att ts ska nöja sig med svar på familjeliv, självklart INTE. Men utifrån det hon skriver kan man ju inte säga att det är "onormalt" GIVETVIS så innebär det inte att JAG ställer någon diagnos. Men familjeliv är ju ett formum.
  • ludenben

    ts: håller med ovanstående om omega3. Testa den, eye-q ska det vara för det är den sorten man använder för detta. Om du inte har tänkt på kosten så försök att fundera över vad han äter. Uteslut socker så mycket som möjligt. Vitt bröd, vit pasta, ketchup och allt sånt där det dolda sockret finns.
    Sen vet jag inte om ni har fasta rutiner och sånt. Det kan ni testa. Leva lite struktureat och rutinfast. Vissa barn (diagnos eller inte) mår bättre av det.
    Sen finns det även föräldrakurser man kan gå om man känner att man behöver extra stöd och kontakt med andra föräldrar i samma sits. Det behöver inte barnet ha diagnos för. Gick en sån när mitt barn var 3, alltså innan diagnos och utrdening och det var väldigt många bra tips jag fick därifrån som underlättade vardagen.
    Men som sagt, om du är orolig tycker jag att du bör kontakta bvc. De kan inte göra så mycket just nu men de för in i sina journaler och om ett år eller två och det fortfarande är likadant har de haft det under uppsikt och tar det lättare på allvar. (det är svårare grejer de remiterar till barnpsykolog tidigare).

  • ludenben
    Svar på #15
    japp, jag har sett att det finns en ny omega3 tråd... brukar smygläsa i den men ska bli bättre på att skriva där med
  • anku

    Hej! Jag har en superaktiv dotter men har aldrig misstänkt någon ADHD. Framförallt för att hon faktiskt kan koncentrera sig på något. Hon har otroligt mycket spring i benen. Hon bör "rastas" ca 5 km per dag för att hon ska fungera, dvs gå (springa) längre sträckor. Vi brukar ta promenader till lekplatser som ligger långt bort. Hon är även en extremt social och gladlynt tjej som gärna vill prata med alla vi möter. Vi har även satt henne på ett utedagis där det ju naturligt är mycket fysisk aktivitet, klättra, springa, hoppa mm. Min dotter är fyra år och hennes aktivitetsgrad har nästan bara ökat med tiden men man vänjer sig - hon är som en duracellkanin! Får hon mycket motion sover hon väldigt bra...
    Jag skulle avvakta med ev. utredningar och försöka aktivera honom mer. Promenera hem från dagis är perfekt, är det en längre sträcka får han göra av med mycket energi! En del barn är bara mer energiska än andra och det kan bli lite tröttsamt för själv blir man ju bara latare med åren. Vi har hittills inte träffat något barn som är aktivare än henne och dagiset har hittills inte heller haft något så vi vet att hon är extremt aktiv.
    Lycka till

Svar på tråden När började ni misstänka ADHD? Misstänker att sonen kanske har det..